Granarna kommer!

De har kommit rullande, de flesta på lastbil, några på traktor med flak.
Lastbilschaufförerna har smugit väldigt lugnt och försiktigt genom den lilla rondellen utanför mitt fönster. Det blir nog lätt så när man har nån meter svajande trädtopp utstickande där bak!

Granarna kommer, snart är det advent. Granbarr och palmblad.

Vintern har kommit på besök också. Ett lite trevande dunigt täcke i fredags blev en ljus vintervärld på lördagsmorgonen. Nysnö, sol och några minusgrader, finns det bättre väder? Det är dåligt med barn i snöängelåldern här i studentkvarteret, så jag iklädde mig glatt rollen som femåring och skuttade ut i öronlappsmössa och thermobyxor!
Ligga på rygg i snön, titta upp på vita moln och känna kylan sakta kittla upp i ryggen – femåringar kan det här med att verkligen leva!

Idag har 30cm vitt förvandlats till 30mm blött, eller hur proportionerna nu är. Varje liten cykeltur är ett smått skrämmande äventyr: i johannesbacken kunde man vid lunch praktisera alpin utförscykling, några timmar senare var det snarare forsränning som gällde.

I helgen så blir det Diakonia för hela slanten: Sri lanka tidigare ikväll, klimatinformatörskurs fre-lör, träff inför Burkina Faso-resan söndag, folkrätt: fallstudier Kosovo och Georgien på måndag. På måndag skulle jag också åkt ner och varit med på överlämnandet av namninsamlingen* till Anders Borg. Det blev inställt, den delen av finansdepartementet har visst fullt upp med finanskrisen.. (och det känns ju rätt naturligt!) Nu blir det tisdag och Mats Odell istället (som jag precis lärt mig är kommunikations- och finansmarknadsminister, eller nåt sånt…) Och när det gäller argument om allmän medmänsklighet så känns det kanske lättare att ha att göra med en kristdemokrat än en moderat, vi får se hur det går! (Jag kommer nog i varje fall hålla mig i bakgrunden, finns folk på huvudkontoret som kan det här, bara se och lära!)

ojoj, och så ska det in en liten tenta där också: 3h och 7,5hp av ”Verksamhetens ekonomi”. Vi får se hur det går med det också!

Fullt upp igen, och det känns bra! Varit för mycket slött på sista tiden. Nu ska jag diska färdigt, äta och sova. God natt och god morgondag!

kram/sam


* namninsamlingen: det finns en organisation som heter IMF som lånar ut pengar till länder i finansiell kris. Island och Lettland tror jag till exempel har fått hjälp på sista tiden, men IMF lånar mest ut till fattiga länder. IMF ställer hårda krav på länderna för att de ska få lån. De kraven kan styra väldigt noga vilken politik ett land kan föra. Ett exempel är att ett land inte får utvidga statsbudgeten hur som helst. Det är oftast bra, men om landet till exempel är svårt drabbat av HIV/AIDS så hindrar det regeringen från att satsa på sjukvård. Miljoner smittade kan inte få den vård de behöver när IMF säger att regeringen inte får betala för den. Sverige lånar också ut pengar genom IMF. Diakonias kampanj: ”Hellre inflation än infektion” ska förmå Anders Borg (eller Mats Odell, eller nån anonym statssekreterare som gör jobbet…) att använda Sveriges röst i IMF och rösta för lindrade krav.
(kort och förenklad version, hejarop eller motargument - det är bara att kommentera!)

Allhelgonaljus

Jag var på kyrkogården för en stund sedan.

Igår såg jag genom fönstret hur det blev fler och fler bilar parkerade utanför kyrkogårdshäcken på andra sidan rondellen. Gick dit nu efter att jag slutade jobba vid nio.

Gick runt mellan raderna av ljus, tusentals ljus i mörkret. Gick dit bara för att det var fint, men väl där tänkte jag att varje ljus var ett minne av någon, en tanke eller en bön.
Tusentals tankar av kärlek, saknad och längtan.

Jag tror inte de döda är där.
Men värmen är det, värmen från de som fortfarande älskar dem.


Många som hälsade på på demensboendet också. Kunde inte låta bli att dra paralleller för mig själv. Och en av de anhöriga hade faktiskt sagt det rakt ut: ”Mamma är som död för mig”. Men han var där, ändå.
Och man vet aldrig, jag tror aldrig man kan veta om det inte finns någon där. Något av den personen kvar. Kvar bakom det som blivit bortglömt eller förvridet. Någon kvar där inne som ser och hör som förut.


Tankar och böner.


Det är nog det Allhelgona handlar om: att känna hur mycket man tycker om de man har omkring sig, genom att känna hur mycket man tycker om de som inte är kvar.


god natt, och kram

Glädje på NIVA

Frank har vaknat!

Min granne i korridoren som legat nedsövd på neurointensiven,
han kom tillbaka!
Vi samlades några stycken, ett gäng burundier och jag, i anhörigrummet utanför avdelningen, så skönt att se Audille, Franks flickvän, le igen! Vi satt där och väntade, skrattade och skämtade. Klar kontrast mot stämningen där annars, stämningen bland de andra som var där...

En familj satt i en soffa; två tittade på film på bärbar i knät, två läste. De var inte glada, de såg ut att för länge sen gått förbi att vara ledsna, i alla fall utåt. De såg vana ut.
Och det var kanske det förskräckligaste.. Vara van vid att livet flyttat in i väntrum..

Men vi var glada, lättade!
Frank ville inte att jag skulle komma in, bara Audille och Aimé. Men jag var lika glad för det, han visar vilja, är inte det ett friskhetstecken?

Fett Halleluja på det här alltså!
(och det lustiga är ju att Frank vaknade på torsdagskvällen. Det var också på torsdagskvällen som en man, som jag avfärdade som en övermodig och småknasig om än trevlig gubbe, sa att Gud hade sagt honom att Han hört min bön.)

Sedan har helgen flutit på: mycket trevlig (och kanske sista? :-S ) kväll hos Calle och Johanna i Gottsunda. Organisationsplansskrivande lör-sön-mån och dagen idag slutade med vinst i Stanley Cup 1993 (denna gång med Pittsburgh) och äppelkaka med Kristina.

Saliou har varit på sjukhuset idag, sa det var svårt se Frank lida..
Ja, det är en lång väg kvar...
men han lever.

Det finns många skäl att tacka för hur man har det,
och många skäl att ta i och jobba där jag står.

PS. Detektivbyrån kommer till Uppsala på tisdag. Någon som vill gå på konsert?

UR, plugg och gula löv

Det är lustigt vilka tv-program man blir fäst vid,
jag blir alltid förvånad...
Kanske beror det på någon pavlovsk betingning,
med slöa stunder framför tvn efter frukost med en god kopp kaffe,
men nu har jag i alla fall fastnat för en UR-serie i tyska!
Den handlar om en turkisk man och en tysk kvinna som flyttar ihop, och deras barn. Fokus ligger på ett litet triangeldrama mellan den tyska tonårsdottern, hennes turkiske machostyvbror och hennes mer pacifistiskt lagde pojkvän, som dessutom går i terapi hos mamman som är psykolog.
Det låter ju inte helt hundra, men jag är konstigt nog helsåld!

För övrigt så har Snacka om Nyheter, Parlamentets lite mer seriösa föregångare, dragit igång igen. Lite lågbudgetkänsla, dessutom på kanal 9, men dom har haft både Lars Leijonborg och Göran Hägglund där! En riktig politiker slår en dussinkomiker alla gånger! (Även om man ofta skrattar mer åt dem än med dem.)

Nog av tv-bloggande...

Frank, min granne i korridoren, ligger fortfarande på sjukhuset, nedsövd på neurointensiven. Be och hoppas... Be om helande och om ledning för läkarna!
De kommer antagligen att försöka väcka honom igen nån gång nu i början av veckan.

Det har varit det som varit främst i huvudet den senaste veckan, förstås..

Annars mycket Diakonia, taggande kurshelg i Göteborg och i övermorrn så får vi veta vilka som får åka med till Burkina Faso i februari.

Tre allt barare lönnar utanför fönstret, gula löv och mjukt gult ljus, mer myskänsla än höstdepp för min del. Har till slut hittat lite självdisciplin också, plugga i skolan på kvällen kanske är receptet för att få nåt gjort.

Det om det, nu ska jag skriva klart ett brev som ska med Mukimbunguresenärerna till Kongo på onsdag.
kram/sam

Tenta och andra hösttankar

Tentan är över.

”Och plötsligt så sken solen lite klarare!” som Olof (min rumskompis på Lidingö) skulle ha uttryckt det. Och det gjorde den faktiskt också i bokstavlig mening, blå himmel och värmande strålar mötte utanför tentasalen istället för morgonkylan på vägen dit.

Det gick bättre än jag hade trott. Kunde 7 av 12 frågor och kunde flumma till någorlunda svar på några till… Bättre än jag förtjänade, läste det mesta av litteraturen igår, kortsiktigt råplugg i klass med inför körkortsteorin. Knappt så att jag vågade be om att det skulle gå bra, slöseri med nåd… Men nu kan jag nog som tur är sudda ut omtentan, skrev defaitistiskt nog in den i almanackan igår. Hoppas det här blir en väckarklocka i alla fall. Det har inte varit kursen som varit slapp utan jag. Bättring!!!

Låt på hjärnan.
Ovanligt nog så är det inte nån förskräcklig technoversion för tillfället, utan ”O Guds la-a-amm, du som borttager vä-ärlde-ens synder, förbarma di-i-ig ö-över oss” från kvällsandakterna här på Ansgar. Och det är ju rätt gött, att hjärnan ber hela tiden lite sådär på tomgång. Tror jag.. :-S

Mycket positivt hört om dörrcitaten på sistone, det är kul! :)

Åkte till Rimforsa, och träffade Emma. Kändes lite bakvänt, men hon går på Liljeholmen nu, så får fråga henne om hur det står till i hemtrakterna. Pappa hade varit i Ryssland igen, utan att säga till i förväg. Vet inte om det är symptom på dålig kommunikation eller på att han fått åka utomlands så ofta att det blivit rutin för honom... Dom hade fått komma in i monteringshallen för raketstegen, (alltså steg, inte stege :-P) rätt häftigt! Bättre med Andreas nu än förut, inte lika mycket ångest nu när det är digitalteknik på schemat, matte det också visade det sig, men roligare sådan.

Fått löneförhöjning också, det känns gött! Lite bättre än jag förtjänar, där också, men ska jobba för att leva upp till det!

Känns bra över lag, mycket att göra men det är greppbart, till skillnad från hur det kändes inatt, ganska subjektivt det där…

Nu är det lunchdags.

Ha de gött och ta tillfällena till höstmys!
kram/sam

Dagens skratt:
www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=866269&BroadcastDate=&IsBlock=0

En känsla av mys

...kan komma när man minst anar det.

Lagom temperatur vid varmkörd dator, U2's "Boy" och mjukgult ljus.
Mmm...

Dessutom kyrkkaffe på Waldenströmska tidigare idag, I like!

I like nr2: Vem vet mest? är på väg mot Jeopardy!'s plats i mitt hjärta.

Psykanalys

Jag har problem med sociala misstag.

Ni vet, när man efter att ha träffat någon kommer på att "oj, det där blev fel", "nej, nu trodde hon jag menade så", "han känner säkert så där nu, och det är mitt fel" eller nåt sånt...

Nåt i min hjärna stör sig något fruktansvärt på sånt,
och därför gör jag, mer eller mindre medvetet, allt för att inte hamna i sådana situationer.
Jag tänker "nej, nu ska jag inte avbryta dem", "om jag gör så så tar han inte illa upp", "nu när hon sa så, så känner hon antagligen så, så då väntar jag till nästa tillfälle".

Och i och med att jag tänker så mycket, så blir det fel!
Jag blir otrevligt passiv för att jag tänker på hur jag ska vara trevlig!
Ja, jag är medveten om att andra kanske inte uppfattar mig som otrevlig - att det bara är jag som tänker så. Men jag kunde i vilket fall ha gjort det bättre, varit trevligare, varit mer naturlig, varit mer mig själv...

OCH DET ÄR DET SOM ÄR SJUKT: att jag tänker på det så mycket i efterhand!
har jag gjort bort mig? ska jag be om ursäkt? hur be om ursäkt? hur göra när vi ses nästa gång?
för mycket tänk
ond cirkel


*djupt andetag*
ja,
för övrigt så har jag börjat skolan igen.
Marknadsföring, som visade sig vara mycket mer intressant än jag trodde.
Lite problem med att skapa en vardag, en rytm som fungerar.
Var på Stadion i måndags och såg Djurgården-ÖSK med Calle. Jättekul! :)
Min bönegrupp delades i går kväll. Det tog längre tid men involverade mindre ångest än jag trodde. Nu blir det nya tag med ny grupp!
Dagens Citat på korridorsdörren igen, letar med ljus och lykta efter alster i kategorierna "aktuell samhällsanalys" och "odödliga sanningar".

ska Äta och Sova,

och försöka lära mig att se möjligheter...

Hosianna och god natt
och kram

Åsikter

"Låt inte solen gå ner över din ilska"
eller nåt sånt,
står det i Bibeln nånstans.

Det är sant, men det kan ofta vara bra att lägga sig, tänka efter, sova på saken och ge uttryck för upprördheten nästa dag...
I alla fall när ens reaktion blir mer eller mindre offentlig.

Gick och lade mig igår upprörd över två saker och glatt överraskad över en.

- Minus ett: Motion till kyrkomötet mot kvinnoprästmotståndare. Alla förtroendevalda måste lova att acceptera kvinnors rätt att vara präster. (Missförstå mig rätt, jag jobbade ju med Pastor Eva i Mora.)
- Minus två: Hjärt-lungfonden, med tanken att dö måste man ju ändå till slut och då är ju en hjärtattack helt okej. Forskningspengarna kan ju göra mycket bättre nytta i kampen mot HIV, Malaria eller nån annan glömd tropisk sjukdom som varken ger inkomster eller goodwill till läkemedelsbolagen.
- Plus: Mobilkomposten, Nokias initiativ för att återvinna alla ganska värdefulla komponenter som blivit liggande i byrålådan

Bestämde mig nån gång för att om jag ska klaga på något dåligt så ska jag också uppmuntra något bra, i nån tanke om att världen i alla fall inte ska bli sämre av mitt gnäll. :)

Satte mig sålunda vid datorn,
redo att klaga och uppmuntra.

Men det mesta är ju inte så svartvitt som man vill ha det.

Kvinnoprästmotståndar-motståndaren visade sig (på sin blogg i varje fall) vara klart vettig. Men skrev ändå en liten kommentar om att motionen kanske gick lite för långt. Kvinnoprästmotståndarna måste ju också få vara representerade, vad är det annars för demokrati? (Å andra sidan, jag hade ju inte protesterat om motionen gällde Sverigedemokraterna... :-S )

Hjärt-lungfonden hade jag till syvende och sist inte hjärta att klaga på. Och av deras pengar går mycket till Diabetes och barns hjärtfel...


Svårt med åsikter,
jag har svårt att veta om jag har rätt eller fel...


Det var nog det för idag.
Ha de gött allesamman!
I morgon börjar skolan.




För övrigt anser jag att Nokia bör göra sin hemsida mer lättnavigerad!

(Det var Cato d.ä. som sa det, och ja, kartagerna var fenicier från början,
för att anknyta till en tidigare diskussion.)

Jobbslut och träffafolk-turné, mm

Jobbslut.

Fem veckors heltid på demensavdelningen tog slut förra fredan.
Skönt! Frihetskänslan när jag cyklade därifrån, jag kände mig så lätt!

Men inte för att det varit så värst jobbigt på slutet,
det hade börjat kännas bra att jobba. Fler stunder då jag kände att jag kommit de gamla nära och kunnat göra någon skillnad. De tråkiga och jobbiga sakerna hade börjat gå på rutin.
Vet inte om det berodde mest på att det var länge sedan jag började, eller nära det att jag skulle sluta…

Träffafolk-turné

Småsyskon, mor- och farföräldrar, gamla IB-vänner och sysslingar jag aldrig förut träffat.
Mycket folk på senaste tiden,
men det har känts bra. Kunnat träffas, ses, mötas, det som är viktigt…

Med mera.

Jag kom idag ännu ett steg närmare att ge upp om Uppsala Missionskyrka, eller kanske inte…
Det är ju en missionsförsamling jag vill vara med i, och den här är ju både hemtrevlig, så jag känner att jag bara kan åka dit och sätta mig, och med starka kongokontakter. Men, ett stort men, det är inte så mycket Jesus. Gudstjänsterna känns ganska tomma. Det är många fina ord, men inte så mycket sammanhang.

VARNING: TEOLOGISK/FILOSOFISK UTVIKNING
Så idag var jag där igen, och predikan var sådär, ja, flummig och ytterst tolerant. Väldigt politiskt korrekt och sa inte så mycket, (i varje fall inte som jag förstod, bör jag nog tillägga) Temat var enhet, och utifrån det handlade det enbart om en enhets gräns utåt, enheten utifrån vem som kommer med och inte. Fokus på dem som inte kommit med, utan någon vidare konkretisering om vilka det kan vara.

Min hjärna sparkade bakut, både logiskt och teologiskt. En enhet kan ju inte fokusera på gränsen, då blir ju tänket antingen utestängande eller inkluderande, och båda är lika illa. Fokus måste ju vara på enhetens syfte och centrum, det är ju utifrån grundtanken som sedan gränsen dras (om det över huvud taget behöver dras en gräns). Att vara utestängande eller inkluderande utifrån enheten i sig, tror jag bara blir fel.
Konkretisering:
Enheten i Kristus, eller kyrkans enhet om man så vill, har fokus på Jesus.
- Om man inkluderar alla, flyttar gränsen utåt för att alla ska vara med, så blir den gemensamma nämnaren till slut så liten så att enheten inte har någon mening.
- Om man exkluderar, flyttar gränsen, så vinner man enhet i den meningen att man har mer gemensamt innanför, men taket sänks och enkelspårigheten tilltar för att i värsta fall sluta med en sekt.
Balansen emellan de två dikena är svår att hålla, men jag tror att nyckeln till den balansen är att hålla blicken fäst vid målet, vid centrum, på Jesus. Jag tror inte att vi behöver definiera kristendom, kyrka, kristenhet… utifrån vilka som är med eller inte (då fastnar vi vid gränsfallen) utan utifrån centrum, att vi tror på Jesus som frälsare och vägen till Gud.

För övrigt så tror jag att tolerans stavas ödmjukhet, inte urvattning och avkall.
SLUT PÅ UTVIKNINGEN

Efter gudstjänsten idag så var jag alltså ganska irriterad, jag hade stört mig ganska mycket på pastorn och försökte hitta en ton där jag skulle kunna säga vad jag tyckte och samtidigt vara någorlunda positiv. På kyrkkaffet så kom jag och två kyrkobesökare med klart osvenskt utseende in i samlingssalen först. Vi sätter oss, sedan kommer församlingen. Men de sätter sig inte vid samma bord, utan borden runt omkring fylls istället (klart minus!) Men när så pastorn kom, så gick hon fram till oss och hälsade glatt och intresserat.
Det blev ingen diskussion om predikan.
Jag ville inte göra samma misstag som tanten i kyrkan utanför Västerås.
Farmor och farfars sommarstuga ligger där, men de hade aldrig varit på gudstjänst i den närmaste kyrkan. Men en helg nu i somras gick de och jag dit. Många positiva kommentarer kring oss som nya kyrkobesökare, men så kommer den där tantens lite syrliga ”det är ju synd att ni inte kommit hit under alla år ni bott här”, eller nåt i den stilen.
Jag förstår hur hon tänker, men jag tycker att det bara är dumt att ge uttryck för det. Om hon vill att fler ska komma, så är det ju bättre att uppmuntra de som kommer, utan att kritisera dem för att de inte kommit förr.
På samma sätt så ville jag inte, när nu pastorn kom fram och hälsade, kritisera predikan. Jag tycker ju att de borde bli bättre på att ta hand om nya, så då vill jag ge positiv respons när de gör det.

Oj, vad långt det här blev,
och lite väl mycket utrymme för feltolkning, men om jag ska börja korrigera det så blir det nog bara ännu längre… :-P

Vill ju inte att det ska vara det negativa här i tillvaron som ska ta mest plats, men här i bloggen så känns det som att det blir så, i tid och otid…

Positiv vill jag vara, med solen som skiner och folk att träffa och saker att se fram emot!
Så är det!

kram/sam

Ensamhelg

Tomma Uppsala. Inga vänner här förutom de som åker bort och de som jag frågat så många gånger att det känns pinsamt och som antagligen åker bort de också.

Alltså har det blivit solo framför OS (Brasilien spelar riktigt bra!), ensam på långpromenader (Hittat Uppsalas 5e hög vid Håga.), baka för att njuta själv och videokvällar mol allena.
Kvällar, precis som i Mora, kompletta med sen matlagning, romantisk komedi, feminint spontandansande och maskulint ohejdat rapande.
Ensam, men jag försöker se till att vara tillräckligt glad för att glömma det.

Tagit tag i så pass mycket att jag inte har så värst dåligt samvete över resten.

Ångesten över att gå till jobbet minskar nu när jag kan se slutet: en vecka och fyra pass kvar.

Sedan… Ledig…

(Men träffade vänner förra helgen, gamla vänner från IB. Jag var på bröllop och jag fick låna mammas bil för första gången. Så det händer andra saker också, och jag är ju egentligen inte så ensam som det i svaga stunder känns.)

Liverpool med Emma

Så! Nu är jag hemkommen och har duschat av mig demensboendet för idag, så nu kan jag berätta om helgen:

Lite impulsgrej. Det bara blev. Enda gången vi båda hade ledigt tre dagar i sträck samtidigt, Emma och jag. Vore kul med lite semester sa Bill, ut och resa igen sa Bull. Billigaste flyget gick till.. Liverpool!

Lite konstigt att börja med destinationen och sedan leta saker att se, men sådana fanns det gott om! Anfield som nummer ett förstås! (Hemmaarena för Liverpool fc. Den som råkade träffa på mig någon av kvällarna för sista omgångarna i Champions League i våras vet hur engagerad jag kan bli i deras väl och ve! J)

Jag åkte ner till Nyköping i fredags, packning planering och lugnt parkliggande med Emma innan buss ut till Skavsta. Vi har båda våra egenheter under flygturer… Jag försöker leta landmärken, vänder och vrider på sjöars form och järnvägslinjer för att se vilka städer vi passerar: Katrineholm, Örebro långt borta, Zinkgruvan, Askersund, Hammarsundsbron, Karlsborg, Alingsås och Vårgårda (vilken som nu var vilken av de två…) Emma tittar inte ner. Hon tittar på moln: ulliga, bulliga, mörka och färgade.

Landning. Första Englandsbesöket tar sin början… England luktade.. nja, som varm flygplats luktar mest… Stor Gul Submarin utanför John Lennon Airport som tagit ”Above us only sky” som sin slogan (förhoppningsvis inte lika ateistiskt menat…)

Vi hamnade på lokalbussen som tog längst tid på sig in mot centrum och vårt hostel. Men inget problem, vi (eller jag mest kanske..) kikade nyfiket ut på England som faktiskt såg ut som i deckarserierna, med radhus, cricket grounds och fish n’chips-takeaways. Snurrigt att gå in i bussen på fel sida, och farligt svårt att komma ihåg i vilken ögonvrå man skulle ha koll när man sprang över gatan!

Hostellet var lite allmänt paradoxalt: fuktigt och hemtrevligt, sunkigt och praktfullt, väggar med kort på leende backpackers varvat med finsk rederiaffisch från 20-talet, 60-årig ägare med välsmort munläder och mängder av goda råd om stan (hans band slog faktiskt Lennon [eller om det var McCartney] i en lokal musiktävling någon gång långt tillbaka i tonåren, !) och mixed dorm tillsammans med 8 koreaner.

Mycket promenader blev det. En stad ska ses gående eller genom bussfönster!
Båt på floden Mersey, turistuppmysad hamn runt Albert Dock, två katedraler… Och scouse ringande i öronen, den där breda vardagsbrittiskan jag inte trodde fanns annat än bland hobbitar och skottar på tv, wonderful, men lite pinsamt svårförståeligt ibland… Engelsk mat suger, men det vägs upp av otroligt snälla tanter och busschaufförer!

Tre moments:
1. Anfield. Ingen plats på stadium tours, men museet räckte långt. Champions league-bucklan från -05, så stor! och de fyra tidigare… (Liverpool är den engelska klubb som vunnit mest, så det så!) och hela stämningen runt klubben, mäktigt! Lite merchandise också förstås, är ju lite klurigt att få tag på här hemma…
2. Tate Liverpool. Londongalleriet har en rejäl Merseyside-filial, det blev en förmiddag genom 1900-talet, från Degas’ ballerinor via Cezanne, Picasso och Warhol mot det allt mer abstrakta.. Kanske berodde det på bra montage och bakgrundsinfo, men jag började tänka om lite om den där ”konsten” som i stort sett bara består av en blå kvadrat och några streck… Det finns ju oftast en historia bakom, en tanke som kan leda vidare, en diskussion att hålla..
Väl nere i shoppen tog inredningsgenen från mamma över, vi får se hur korridorsrumsväggarna ser ut framöver!
3. Mamma Mia. Emma ville gå på bio. Jag var skeptisk. Mamma Mia. Jag vet inte om det gjorde mig mer eller mindre skeptisk. Den var i alla fall fruktansvärt larvig! Men på ett självmedvetet sätt… och väldigt rolig! Jag kan ju inte såga något som får mig att gapskratta! Och roligast av allt: medelålders kvinnor som simultaneously asgarvar och sjunger med av hjärtans lust; det är bara att skratta med!

Nära dock att det hela tog en ände med förskräckelse! Lite sent med allt sista timmarna och på bussen blir det böner: om förseningar eller hjälp på vilket sätt som helst. När vi landar i kön till säkerhetskontrollen är det riktigt illa. Och dom var stenhårda, så minutrarna rann iväg och gatens stängningstid tickade förbi för oss där i kön… Till slut framme, Emma fram först. Sedan fram med mitt boardingkort. Ett blip och en röd ruta på skärmen… Fel datum enligt streckkoden! Tvärstopp, du ska ner till incheckningen! Shit, och som jag löpte! Det blev en försvarlig notering på den originella distansen 500 meter flygplats med handbagage! Tillbaka med nytt boardingkort trängde jag mig under ihärdigt ursäktande förbi kön som nu bestod av irländare och kommer in bland gaterna med 3 minuter kvar innan planet ska gå. Då kommer bönesvaret: istället för gatenummer en röd remsa med det förlösande ordet: Delayed.

Så hem kom vi också.

Allt som allt: Härlig helg. Gött att vara med Emma, hon är så skön!
Med Emma ja, det känns så bra att vara med henne. Vill inte känna efter, för vet inte var det glider över i något annat. Kom på mig själv med att titta på henne, känna lukten av hennes hår, vilja ta hennes arm, stryka bort det där hårstrået från hennes kind, se djupt in i hennes ögon och se dem slutas när våra läppar nuddar varandra… Aj då, stopp! nähä, jag är inte over her.. inte riktigt... *cyniskt litet fniss* illa, illa.. Jag letar förgäves efter minsta lilla tecken på att hon ändrat sig… men nej, hennes nej från då står kvar.. och jag är glad att vi kan ha så kul ändå, kan prata (även om det inte kommer in på vissa saker längre). Jag tycker mycket om Emma.

Över midnatt nu, over and out.
kram/sam

Mora och körkort!

(Har tänkt skriva om körkortet ett par gånger nu, men varje gång så har något annat, mörkare, ämne dykt upp i huvudet, och då har jag inte skrivit nåt alls...)

Det blev av till slut!
Den 2a juli 2008 tog Samuel Öhlin sitt körkort.
Uppkörningen blev både upp och ner. Gjorde en tabbe i början, kom snett med växelspaken på nåt vänster och det blir tvärstopp, stående på tvärs mitt i första större korsningen. "Nu är det kört" tänkte jag... och slappnade väl av på nåt sätt. Resten gick helt okej, vi körde från Mora ut mot Vattnäs, hade varit där med körläraren innan så kunde korsningarna och så.

De som annars ska ha störst tack för att det gick bra är Bosse och Gun Kånåhols. Bodde hos dem i två veckor innan och körde och körde och körde. Sara K är också på gång att köra upp så när t.ex. hon skulle på lajv utanför Karlskoga så körde hon ner och jag tillbaka. Det blev hon eller jag som körde överallt. Vägen från Mora ut till deras stuga vid Venjanssjön kan jag mycket bra vid det här laget! Var där ute en hel del, fiskade, spelade schack och kubb och annat...
Kändes så skönt att bo hos dem. Att komma till Mora kändes lite konstigt, vad har jag för roll där nu? Men att vara med Kånåhols kändes hur naturligt som helst, som om jag bott där länge! Tycker om dem! :)

"I can't stop loving you, time passes quickly and chances are few!" (dom gillar ju Toto också! :) )

Träffade lite annat folk där också: Eva, min efterträdare Jonte, grabbgänget: Max, Anders och Viktor, resten av familjen Vikström, Ann-Ki och Gunila, Carro (träffade hennes nye [tja, sen julas typ] pojkvän, det kändes konstigt, men han verkar jättebra!).
Men det klart häftigaste mötet var besöket hos Linnéa. Hon är en sån underbar krutgumma, fyller 100 i höst men så pigg! Hon åkte till Afrika som änka efter pensioneringen för att jobba inom missionen som lärare. Efter tre år åker missionärerna hem, men hon stannar ensam i tre år till! Och nu är hon den i Fridhemskyrkan som man kan vara säkrast på att hon dyker upp varenda gudstjänst! Hela hennes inställning oxh attityd till livet - hon är en riktig förebild!

Sedan en sväng ner till Linköping för att fira lillebror Johannes 14 år.
Blev besök i Borum för tårtätning (tår-tätning :), samma klass som fiskrökeri!) samt bygge av ett litet hus runt nya brunnen.
Också till Rimforsa, dag med Pappa och Anna och kväll i hallen på Liljeholmen, spökboll! Denna mellanstadiegympans höjdpunkt förtjänar sannerligen mer utövande!

Och nu i Uppsala igen.
Gått intro på jobbet idag och igår. Känns helt okej! Blir nog inte så tungt som på Västerliden, här är det minnet som felar hos de äldre och inte kroppen!

Ja, mycket hänt... Mycket tänkt också... men det får bli nån annan gång.
Ska ta en macka o lägga mig nu.
Ha det gött! Glöm inte Guds kärlek!
kram/sam

PS. Veckans musikaliska återupptäckt: Edin-Ådahl

När liven flyter samman

Jag sitter på tåget ner till Linköping.
Det blev en förstaklassbiljett, dom var billigare...
Och då ingår ju vissa privilegier, som trådlöst internet! :-)

Göteborgsmötet i helgen,
började med möte med SMU-styrelsen. Och det var ungefär så längt som jag hade tänkt, det var det som var mitt största ansvar, att föredra och diskutera beredningsutskottets sammanställning. (eller svammel, BUS kan nog ses som både och, dels pga att det är enklare för styrelsen och andra att ta kritik om den inte framförs så allvarligt :-P )

Det gick bra, med styrelsemöte och riksmöte. Och vi BUare blev till och med avtackade med varsin ros. :)
Sedan var jag bara ombud resten av dagarna, på equmenias riksstämma.

Okej, nog om byråkrati (alla tycker ju inte sånt är lika roligt som jag gör... :-P)
Det bästa med riksmöte är ju att träffa folk,
MULare, ettåringar, moratonåringar, Torpa-Stina,
Eva, Gun och Kersti, Kongo-Inga-Maj...
Folk från olika ställen, och olika tider känns det som.
Ens olika liv: Rimforsa, gymnasiet, Mora, MUL och Uppsala, vävs ihop och det blir jätteknöligt att hålla reda på vem som känner vem, för i vilket sammanhang var det jag träffade den och den först? Och vem blir jag, den som jag var då, då eller då? (Men ingen större personlighetsklyvning som tur var. Jag har kanske blivit gammal nog att hantera flera liv samtidigt...)
Men mest skönt, massa härligt folk. Människor jag verkligen tycker om och människor jag gärna vill lära känna mer. Människor som åker iväg, (Oskar Johansson från Norsjö som volontär till Japan till exempel...) och människor som kommit tillbaka.

Nu börjar batteriet tryta.
Vill bara tillägga att 1 Shane Claiborne är en trevlig prick + att han har många viktiga och allvarliga saker att säga, på ett underbart oallvarligt sätt!
2 det är mycket trevligt att bli välkomnad hem till Uppsala av Magdalena och Ylva som kastar småsten på ens fönster på kvällskvisten. I like!

Att gott, och Guds rika välsignelse!

SOMMARLOOOV!!!

Tentan är över, terminen i sin helhet likaså!!!
Tacokväll hos Magdalena - tycker om!

Om fyra timmar ska jag gå upp och ta tåget till Göteborgsmötet.

Visste ni om att Noa kom från Vaggeryd??
Lyssna själva: myspace.com/teklaknos

Känner mig fri,
och duktig. Inte ofta på sistone, känns skönt.

sova
g'natt!
*nöjd* (den där lite tiltade glada smileyn från MSN)

Kan inte sova

Söt
Det är nog det jag vill vara.
söt

”Oh Sam, you’re so sweet!”
Det brukade Oriana säga ibland.
Då var jag nöjd. Den rollen tyckte jag om.

Rätt man på rätt plats

Ibland kan man bli irriterad på folk som man tycker har alldeles fel jobb: busschaufförer, lärare eller kassörskor som inte hittar, inte är det minsta pedagogiska eller bara allmänt otrevliga.

Men man kan också stöta på människor som verkligen verkar vara på sin rätta plats. Jag skulle till Clas Ohlson för att reklamera min skruvdragare som drog snett. På väg ner för rulltrappan var jag försedd med argument och klagomål, beredd på lite diskussion eftersom jag hade använt skruvdragaren till att borra med och dessutom inte hade nåt kvitto kvar.
Men mannen som stod där tog bara upp skruvdragaren (efter att ha hjälpt tanten innan som letade efter en hörapparat som försvann ur sortimentet för 5 år sedan), vände på den, hittade ett annat fel och glatt småpratande på sjungande dalmål (+!) undrade han sedan om jag verkligen ville ha en sådan klent litet verktyg av dålig kvalité. Ner i katalogen, (kö bakom vid det här laget, men det märktes inte på honom) ”den där är bättre”. Tillgodoblankett, ingen fara, bara en liten kladd i kanten: ”kvitto saknas”.

Vill ni se Rätt man på Rätt plats: han heter Bo, kundtjänst, Clas Ohlson i Uppsala!

Förvånade mig själv häromdan genom att börja fila på ett rock-dreamteam. Jag satt i köket och så hade det väl gått nån 80-talsklassiker med Metallica eller nåt på radion.
Hittade resultatet nu, en liten lapp med följande laguppställning:

Lead: 1 Freddie Mercury, 2 Bruce Dickinson, (Tarja Turunen)
Choir: Bono, Bobby Kimball, Jon Bon Jovi
Lead guitar: 1 Mark Knopfler, 2 Gary Moore
Drums: Ian Paice
Bass: Steve Harris
Rhythm guitar: 1 The Edge, 2 Steve Lukather
Synth/Keyboards: 1 Jon Lord, 2 Tuomas Holopainen

men överlag så är det inte så värst hårda toner som hörs ur mina högtalare nu för tiden,
av de 22 mest spelade låtarna på datorn så är:
8 Missy Higgins,
4 Toto
Habib Koité, U2, Celine Dion och Mark Knopfler 2 var
och Bisi Kongo och Mammuth hade med varsin.
(Kan väl i och för sig bero på att jag bara har ett Missy Higgins-album, hade jag haft fler låtar så kanske jag inte hade spelat var och en av dem så ofta…[och ja, jag läser statistik! :P])

nä, nu har jag en handling, en mattskakning, en damning, lite plugg och ett muffinsbak att göra innan bönegruppen kommer.
Ha de gött!

"Kärlek: närvarhur?" eller "3e punkten"

Puh!
kommer in genom dörren. Hemma!

Tänker lite snabbt: vad göra nu?
numero uno: ringa pappa
numero dos: äta och sova
numero tres: hitta en trevlig flicka och leva lyckliga tillsammans i resten av…

HALLÅ!!! knäppgök.

men så har det varit,
det har varit i huvudet så ofta sista tiden:
hitta en tjej.
hitta den tjejen.
hitta hon.
och sen göra något av det hela.

Men (i alla fall i mina egna ögon) är jag värdelös på moment 1: hittandet.
och av det bristfälliga empiriska underlag som finns så kan man dra samma slutsats om moment 2: att göra något av det hela och få det till att bli något bra.

Det har till och med gått så långt så att jag för några dagar sedan stannade upp i zappandet och tittade nån kvart på en ”dejtingskolaförvärdelösamän”-dokusåpa på typ MTV, och inte för att skratta åt vare sig de värdelösa männen eller den idiot som producerar skiten, utan för att jag hoppades att de skulle säga något vettigt.

Okej,
(i ett försök till analys)
som jag fattat det så kan man antingen se det som ett spel, där det gäller att vara duktig på hittande och göranågotavande, skills som man tränar upp (vilket iof innebär tough luck för oss som inte tränade så mycket i de grenarna på högstadiet och gymnasiet)

eller så kan man se det som att kärleken flödar här och var och har man tur och är på rätt plats vid rätt tillfälle så träffar man den rätta, de rätta känslorna kommer direkt. Och i väntan på det så driver känslorna runt en till andra som också är rätt bra. Go with the flow och älska på så löser det sig.

Ja,
och både sidorna är fel, (eller båda sidorna är rätt)
och så ska man hitta nån sketans medelväg…

vad är det för en väg då?
- älska på avstånd, check, fel (högstadiet, läs: bli kär i någon, gå sen fram och säg hur det är)
- vara vän, check, fel (gymnasiet, läs: bli vän med alla tjejerna, bli sen kär i någon av dem, gå sen fram och säg hur det är)

och sen kan man i det första fallet roa sig med att pussla ihop ett självförtroende, i det andra fallet en vänskap.
och ”säga hur det är”-momentet kan ju också med fördel varieras för att man ska verka hemlighetsfullt intressant och inte bedjande desperat.

Nej,
nu är det mest destruktivt bakåttittande här…
Jag behöver hjälp,
eller i varje fall göra något för att hitta någon, så att jag i varje fall inte sitter som nu och är frustrerad över att jag inte ens gör något, (eller inte gör något seriösare i alla fall..)

det är ju ingen idé att jag sitter och kikar på tolvtaggare och tjejer med pojkvän,
dels är det dödfött och
dels visar det faktum att jag tycker lika mycket om flera stycken att jag egentligen inte tycker om någon av dem särskilt mycket (i alla fall inte på pojke-flicka-sättet.)

jag tror jag har fattat en sak: att jag inte kommer att bli lycklig förrns jag kan sätta henne i centrum, att vara med henne blir viktigast, inte att bli ihop med någon.

(eller kunna glömma hela behovet, med kärlek, sex och allt. troligt…)

tre små punkter satte igång en hel del, nu är det för sent att ringa pappa.
Äta, sova och ta resten imorgon.

Kram (och ni som är ihop ska bara veta hur lyckliga ni är! hum! :-P)

Luca Brasi sleeps with the fishes, Sammy boy sleeps with the figures...

Mycket matte blev det tillslut,
på kvällstid istället!

Fixade precis onlineduggan :)
(visserligen på andra försöket [av tre möjliga], men i alla fall!)

Visa pour les beaux jours och Je lui dirai - Celine Dion är inte bara bombastisk ballad utan riktigt trevliga små gladlåtar också!

Bergochdalbanehumör,
för tillfället på topp!
allt känns möjligt att fixa: allt protokolläsande till BU-mötet i helgen, allt plugg...

Just det!
Får antagligen jobb i sommar också!
Ska till Stenhagens äldreboende i övermorrn (onsdag),
och jag har väldigt svårt att inte ta ut något i förskott.

På sista tiden har jag nästan känt att det skulle vara jobbigt med en vårdsommar, och hellre velat ha kontorsjobb. Men nu blev jag så glad ändå!
Nu kan jag ju stanna i Uppsala också, och det vill jag nog (så mycket som drar i Linköping också, men lite mer här tror jag!)


Hmm,
en snabbresumé av långhelgen kanske är på sin plats:
- valborgsfrukost på hårt underlag med fin utsikt över kraschlandande frigolitbåtar
- sillunch med matjesprovning i sommarsol
- mössa på, vårsång och glass innan brasa och mera sång
- Demo-tåg med Maria och bolivianer: "Alerta, alerta, alerta que camina..." "Les pueblos unidos jamas seras vancidos", man behöver inte kunna stava, bara hojta och härma!
- cykeltur och lite vandring till mysig övernattning. Eld att samlas runt, och prata.
- Jesusmanifestation, inte lika klatschiga slagord, men desto mer spontansång! Härlig gudstjänst, men lite jobbigt att stå så länge. Vi svenskar är lite veka!
- Mamma-besök, Johannes med upp för första gången. Kyrkobesök och lite turistande med två steglitsar (-er?, -or?) som avslutning.

Nu har det precis blivit tisdag: sovdags!

"Je me sens libre, libre..." trots att jag borde ha legat i sängen en stund redan.

Roxette

Det finns tendenser, bra tendenser och sämre

7 månader, det är väl dags nu...

men jag borde ju inte vara nedstämd,
lite tillförsikt är snarare på sin plats!


För övrigt så borde jag låsa in mig och jobba hela veckan.
men har nog inte psyke till det,
eller inte självdisciplin heller för den delen

sova och äta,
jobba lite så man känner sig lite duktig,
och en blick då och då.
Så ska jag bli glad

Självförakt och sommarsol

Självavsky, självavsmak, själv... bah!
kommer inte på det där ordet som jag vill ha i rubriken.

"Ingen vill veta var du köpt din tröja"
Musik på svenska kan ju vara bra den också.
Lisa Ekdahl,
och till och med lite Gyllene Tider i sommarsolen. (Det är ju faktiskt bara april! 23 grader sa en sån där digitalklocksskylt på en fasad nere på stan)

Jag pluggar skrämmande lite.
Så mycket jag borde göra, men ändå försvinner så mycket tid ut i ingenting!

jag är ständigt för trött för att gå och lägga mig

själv, själv, själv, vad (valfritt kraftuttryck) heter det?

den här kursen är konstig, ena stunden är det så enkelt att det är tråkigt, sen är man helt plötsligt dum i huvudet

(k)Valborg.
Frukost, lunch och brasa med cellen,
1a maj.
Demonstration (! [första sen Ung Vänster-tiden]) med Maria i Sthlm
sedan tillbaka till Uppsala för övernattning, cellfolket,
Fredag
Grilla med studentgruppen i Missionskyrkan.

Det har nog blivit lite för tight det här…
Men det ska inte hindra mig från att ha roligt, så det så!!!

SJÄLVFÖRAKT!!! yes!

det är ju inte tiden med vänner jag vill skippa, utan intigheten. Hur svårt kan det va?
(Team Gullspång åkte ut i Körslaget, ordvitsar is the shit! hihi…)
Denial… en nivå av mitt medvetande kan njuta av att sitta med Daisy i solen vid ån trots allt annat, det är en annan nivå som till exempel plockar fram den där larviga humorn, och en tredje som har ångest över att inget blir gjort och att jag inte sover, äter, ber , pluggar…
Vad är sunt? Vem bestämmer det?

Nej, nu irrar jag bara bort mig här.

Vet inte om jag är glad eller inte, har ångest eller inte, är sjukt stressad eller bara lugn och förväntansfull…

det jag vet är att jag är förvirrad och har problem med gudskontakten.

och längtar efter… …någon. De vibbar jag känner är… …jo, dom är nog mer tecken på att jag vill vara kär än tecken på att jag verkligen håller på att bli kär. längtan.

och samtidigt borde jag vara glad över att jag faktiskt har det bra.

jojo, nu får det va bra med det här.

tvätt, protokoll och ett rörigt rum. praktiska saker att tömma hjärnan med. och förhoppningsvis kunna känna sig lite nöjd sen.

Vi ses i sommarvädret!

hmm, en kram är kanske vad jag behöver…

anyways, ha de bra

Njutning

Vårsol i mysstad, Missy Higgins, Anna Gavalda och inlagd sill.
=en underbar eftermiddag.

(den som vill läsa något mer meningsfullt kan med fördel ta förra inlägget, nu är jag för upptagen med att ha det bra.)

Uppdaterat: (men Gavaldas alla referenser kan vara lite knöliga, det blir lite tid på franska wikipedia för att hundra förstå vad hon menar!)

Mycket (kort)

Jag har kört för hårt senaste veckan,
slöat för mycket.
En paradox kanske, jag har visserligen försökt göra alldeles för mycket, men det är nog ändå den tid jag gör ingenting som gör mig tröttast och får mig att må sämst.

eller nja,
den här senaste veckan beror det nog mest på att jag gjort alldeles för mycket:
massa filmtittande (provabonnemang på lovefilm)
MUL-återträff hos Vickan i Sollentuna
ett rejält grupparbete
och några födelsedagar.

..då har jag inte vett nog att prioritera att handla, be, äta och sova också.

Nu låter det som att jag ångrar,
men jag har haft jättekul, och skulle absolut inte vilja byta bort tiden med folk jag tycker om!

...men kanske inte försöka få in så mycket samtidigt.

Varför regnar det inte blod?
Jag stod ute mitt i natten och dropparna droppade och rann, på mig och allt.
Undrade varför vi har det så bra, när mycket av det vi gör varje dag förutsätter att någon nånstans har det väldigt dåligt.

Jag hade sett på film, Lord of War, om vapenhandel. Jag blir väldigt berörd av att se på film. Mest av de som handlar om hur det är här i världen: hyckleriet, girigheten, ondskan.
Men jag skriker inte så mycket. Jag menar, det låter ju hur löjligt som helst: "jag såg en film".
Blir jag indoktrinerad av de filmer som berör mig? Eller berörs jag av de filmer som förstärker min världsbild?
En sak är i alla fall säker: det finns ingen anledning att göra skräckfilmer när världen ser ut som den gör.

En annan fundering: varför bloggar jag? För att uttrycka mig eller för att berätta vad jag gör?
Och varför skriver jag mer, när jag redan skrivit det som är överlägset viktigast i det här inlägget?

Ska väl skriva lite mer om att jag haft det bra också.
Vårsolen, första glassen idag.
Bönegrupp med närhet, från teologi till brottning.

Nu ska jag sova. Det behöver jag.

Tycker om er.

Nöjd och glader

Att få ihop det sociala livet kan vara lite knivigt ibland. Ena stunden sitter man och känner sig ensam och lite smått övergiven. Och i nästa så är man plötsligt trippelbokad en viss kväll då allt tycks hända.

Så var det i alla fall den här veckan. Helgen syntes tom där framme, sen ramlade inte mindre än tre födelsedagar in, tillsammans med en avskedsfest. Det gick till slut, med bara ett nej och mycket rolig tid med folk!
(Resumé: fredag avskedsfest för Michael, egyptiern i min korridor, som började med mässa i Helga trefaldighet och slutade på småtimmarna med linssoppa i korridoren bredvid. Lördag slö- och städdag, löprunda med Saliou [burundiern i rummet bredvid] och filmtittning: Little Miss Sunshine – rekommenderas! Idag upp tidigt, lägga ihop en tårta och garnera lite fritt och konstnärligt efter förmåga och iväg med bönegruppen till Littkes: Sarah fyllde år. Gudstjänst i Korskyrkan och därefter fika [läs lunch] med Mårten Kihlkrans som jag inte träffat på evigheter. Kul kafé-eftermiddag med två års catching-up.)
Och nu sitter jag här, nöjd och glader, med en mindre inlämningsuppgift och en smutsig toalett som enda återstoder av veckans göromål.

Statistikgruppen blev så bra som den kunde bli: jag, Daisy och en ny tjej. Känns bra!

”det finns underbar förlossning i det blod som gjöts en gång,
det finns glädje bortom graven och en framtid full av sång!”
lite sådär lagom frälsis-pompigt

Over and out, kramkram!

Från snöyra till dammoln

Koltrast, dammoln och den första fjärilen.
Nu är det vår i Uppsala!

Det var en resa mellan årstiderna att åka tillbaka hit från Grönklitt. Där var det en halvmeter snö och det blev några riktigt härliga skiddagar med Johannes, Pappa, Anna och Carina. Två turer ner till Mora blev det också. Sov över hos Sara Kånåhols, som var husvakt när Gun och Bosse var på bröllopsdagsresa till Sydafrika. När jag kom tillbaka på väg ner i söndags så hade de kommit hem och det blev bildvisning modell längre efter kyrkan. Lite revansch efter vad jag utsatt dem för efter min första kongoresa… :P Jag var på körskolan också, körde en lektion, och lade upp någon slags plan för att få till det där körkortet till slut.

Hade ett diskussion tidigare idag om morotens förträfflighet; alla andra grönsaker ligger där i kylskåpet och blir dåliga, men morötterna klarar sig så länge som de ska, dvs tills man ätit upp dem!

Ny kurs nu: Statistik. Känns inte så värst stimulerande, men kan bli kul att plocka fram räknaren igen. ”The calculator is your best friend!”

nä, nu ska jag titta till potatisen i ugnen

Ha de gött!

Shopping-rekord eller Folks allmänna dumhet

Folk är dumma!
Jag kom fram till det (ännu en gång) när jag satt på tåget från Uppsala ner hit till mamma i Linköping. Läste en bok: "Mumbo Jumbo - hur skitsnacket erövrade världen" om hur politiken blivit mer och mer känslor och underhållning och allt mindre logisk saklighet.
Och så är det ju, folk tittar på tv-debatterna och försöker se vem som är mest sympatisk och i USA snurrar presidentvalskampanjen på som en annan Melodifestival men med 50+ deltävlingar.
Politiker ska vara trevliga och underhållande, åsikterna och ideologin är inte lika viktigt.

Och i allmänhet bryr ju folk sig inte!!! politik är tråkigt. varför ska jag rädda världen, det gör ju ingen skillnad?

Folk är dumma, tänkte jag. Och fick på ett sätt dåligt samvete. Om nu jag har blivit begåvad med ett intellekt klart över snittet så borde jag ju använda det till något gott istället för att klanka ner på andra!
Som kur för det dåliga samvetet kan jag ju trösta mig med att det finns en hel massa folk som ser mig som totalt intelligensbefriad för att jag har en kristen tro! :P

Och det kanske är jag som är dum.
Som hoppas, och tror att man kan göra skillnad, rädda världen
genom rättvis handel, och genom att återupprätta staters makt över företag (istället för tvärtom) och sen krydda med lite socialism.
Och sen kristen mission också (eller som huvudsak!), men underifrån!

Hoppas och bry sig, dum eller inte...


Lunchade med Anna L och Rosie idag och det slutade med nytt personligt rekord i shopping! Följde ju med dem till H&M när vi ätit, och fastnade för en scarf på damavdelningen(!) och sen skulle den passa till nåt sånt, eller en sån... Då gick stylisten i Rosie igång och vips så stod jag och krängde åtskilliga tröjor över huvudet i en provhytt medan tjejerna sprang och letade ytterligare plagg åt mig! Resultatet blev en ny vårgarderob, i brunt och ljusblått!

Påsk, och hemfärd på impuls till Linköping. Och nu blir jag nog kvar här, åker direkt till Orsa sen.
Inte så mycket kyrka alltså.
Och på tv är det häxor som påannonseras, inte passionshistorien.
"Kristna måste tåla att man skämtar mer med dem [än med muslimer] eftersom de är en majoritetsreligion" eller nåt sånt sa han, chefredaktören på Corren.
Majoritetsreligion? Knappast. Då är det snarast sekulariseringen som vinner.

Men Jesus lever i alla fall!
Gud blev människa och dog för våra synder så att vi kan få förlåtelse och leva nära Honom, amen, halleluja!

"Uppstått har Jesus, hurra, hurra..."
nåt kyrkobesök blir det nog i alla fall! :)

kramar
/samuel

Mycket Toto har det blivit

Mycket Toto har det blivit, till och med när vi suttit och skrivit uppsats, Jack, Cecilia och jag.

Home of the Brave och St George and the Dragon är de nya favoriterna.

“Can you tell me where I might find the Hydra? Is he wearing a familiar face?”
Vad är mitt uppdrag? Vart är det meningen att jag ska? En undran. Förr fanns det alltid något där framme, bestämt. Nu, tre år, och vad sen?
Men jag känner mer förundran än ångest. Gud ser nog att jag mår bäst av att inte veta, för nu.

Dagens impulsköp: bokrea på ICA (!), fettjock tegelsten: ”1001 filmer du måste se innan du dör”.
Jag har börjat bocka av… Amelie, Crouching Tiger, Forrest… (Men Gudarna måste vara tokiga var inte med.)

Det viktigaste sist:
Cellgruppen – tack Gud!

kram och God natt.
jag mår bra :)

(iof visste jag väl inte heller när jag börjat IB vart jag skulle sen, å andra sidan orkade jag då inte bry mig om det, det var ju för mycket att göra!)

Mordet och annat

Så är det lördagskväll. Melodifestivalen är slut och Pappa, Carina och Anna har åkt till vandrarhemmet. Ja, det blev så att jag tittade den här veckan när de var uppe och hälsade på.

I måndags när jag var på Diakonia-möte ringde mamma: ”en 15-årig flicka har hittats mördad i Mora”. Den natten tillbringades sedan ett antal timmar framför datorn. Jag fick tag i Sara och Jonte och det verkade inte vara någon av de jag var ledare för när jag jobbade där. På tisdagsmorgonen fick jag reda på vem det var. Hon hade gått på den skola jag jobbat på, men jag kan inte minnas att jag nån gång pratat med henne. Så skön lättnad att veta att det inte var någon av tjejerna på öppet eller i kören. Men det är ändå förfärligt. Hela saken är så sjuk! Sånt som händer långt borta, som Carro sa. Sjukt våld. Helt obegripligt! Bra att polisen verkar lösa det nu så snabbt. Att anhöriga och andra får veta vad som hände. Att man inte behöver vara rädda. Då kanske det blir lite lättare att bära, det ingen borde få vara med om.

Känns dumt att skriva något mer. Allt annat är så futtigt.
Lite snabbt:
bönegrupp hos Ylva torsdag, slutade med team-effort mot ett 1000-bitarspussel.
Tenta igår, gick helt okej.
Gask på kvällen, min första, som avslutning på nollningen. (Gask = fin fest, sittning med tre-rätters och underhållning.) Det var skitkul! Massa galna upptåg, bilder, film och prisutdelningar från nollningen. Lottade platser; jag hamnade bredvid en mycket trevlig bordsdam (upptagen, tyvärr!). Efter sittningen dans; jag och Sanna kom igång ordentligt där ett tag! All in all, mycket trevligt!

En hel del alkohol dock. Min inställning till det har förändrats en del sen jag kom hit. Då sa jag konsekvent nej, om inte annat för att jag tyckte att det var den lättaste linjen att hålla. Sen släppte jag på det. Och igår hade jag, trots mycket drickande, otroligt roligt. Ska tänka över det hela…

Nej, ska inte sluta i moll. Kul som sagt, att dansa och att träffa Anna.

Uppsala är fortfarande ett mycket trevligt äventyr!
Godnattkram/samuel

Flow

Det har bara flutit på. Efter att jag kommit från kyrkan satte jag mig ner vid köksbordet med kaffe, några mackor, kakor och kompendiet om utbildningsteori.

Jag var i Missionskyrkan. En predikan där jag inte höll med om allt, den fick mig att sitta och irritera mig på att ”så där kan man ju inte tänka”. Men sen kom insikten om att den viktigaste delen faktiskt var den där jag höll med predikanten. Det är nog så rätt ofta, det handlar inte om att fokusera på olikheterna, utan det viktigaste kan lika gärna vara de delar man är överens om.

Sen satte jag mig alltså ner för att plugga, om bildning och utbildning, och det flummiga blev helt plötsligt intressant. Jag började koppla den pedagogiska teorin till ekonomi, teologi och historia. Essä-idéer började kläckas i huvudet. Det var bara att njutande flyta med i inspirationens vågsvall. (okej, där gick jag nog över gränsen) I varje fall har jag nu tagit paus och känner mig nöjd och glad, diskande och smådansande till Zifa blandat med lite västafrikanskt. ”Shoma, shoma, shoma-mwa.”

Jag har fått en bönegrupp!

Det rullar på här i Uppsala, och nu rullar det på riktigt bra, på flera sätt! Nu känns det verkligen som att jag kommit in här.

Jag var på gudstjänst i förmiddags, provade Missionskyrkan inne i stan. Mysig barngudstjänst, mycket pensionärer och klar studentbrist, annars kändes det mesta bra. Det kan nog bli hemmakyrkan! Speciellt som jag träffade både Bertil Åhman (riktigt skön gubbe som varit missionär i Kongo, lika otroligt respekterad som ständigt smågalet skämtande. Hade honom som lärare några gånger på MUL) och Kimy och Åsa Konde (han kongoles, hon svenska. dom hade hand om Missionskyrkans kontor i Kinshasa när jag var nere, firade min 20e födelsedag hos dem. Vidare har dom en mycket vacker dotter som [tyvärr :-P] inte flyttade med till Sverige utan går sista high school-året i USA).

Sen så var jag ikväll på upptaktsmöte med Oikos, ett nätverk av bönegrupper som håller till hos en EFK-församling: Korskyrkan. Kändes jättebra, härligt folk, kände nån från Diakonias aktivistgrupp (som jag btw också gått med i), nån från SMU-riks och några hemifrån Ansgar och innan jag gick därifrån hade man hunnit prata med några helt nya ansikten också. Ska ha första träffen i min bönegrupp på torsdag! Känns så gött! Det är den slags gemenskap som jag saknade hela året i Mora: en tight grupp att dela det mesta med och söka Gud tillsammans med! I Mora var det hela tiden en liten prestationsfixering och ett ansvar eftersom jag var ledare och det var mitt jobb. Bönegruppen blir på nåt sätt gymnasiegänget och kyrkkompisarna i ett, jag kommer inte behöva kompromissa emellan som under IB. (Oj, vilka höga förväntningar jag har! men det går nog bra…:-) )

Det känns rätt.

Tack Gud!

Good night and good luck (nån som såg den filmen?)
kram/sam

PS 1 Flyttkarusellen fortsätter, from imorrn är det jag och tre afrikaner som bor här i korridoren

PS 2 En kille i bönegruppen, Jonatan, visade sig ha gått Sam-intl på Folkunga med dig Maria

PS 3 har jag inte spelat på :-P

En kväll i min smak

Jag har väldigt sjuk humor.

Ikväll har jag skrattat mycket!

Det var filmvisning för alla reccar (nya studenter) på nationen (alltså Östgöta). Det var jag och sex stycken till som kom. Den stackars tjejen som skulle hålla i alltihop gjorde sitt bästa för att alla skulle trivas, samtidigt som man såg att hon skämdes över att vi var så få. Först saknades en kabel. Sedan saknades en mixer. Sedan var själva spelaren försvunnen. När allt satt ihop visade det sig att det fanns två filmer som funkade att kolla på: Gökboet och nån film om grizzlybjörnar. Det blev Gökboet, som i sin galenskap passade resten av kvällen perfekt! Jag satt till slut och bara fnissade åt alltihop! Gick hem med två av de andra, en stockholmstjej och en bohemkille, tyvärr blev jag den förste som bodde åt andra hållet.

Hur som helst blev det en klart rolig kväll som brädade nollnings-takeoffen igår, och det utan vare sig hejaramsor vrålade i kör eller utklädnader på temat Amazonas.

Jag tror att jag kommer lära mig att tycka om Uppsala! Det är ganska galet alltihop!

Kram och god natt

/samuel

Am I mr Darcy?

Nu när jag tänkte efter så hittade jag vissa likheter…

Första kvällen i tv-rummet på Ansgarsgården i Uppsala, där jag håller korridorrum numera. (sitter nu i köket i nämnda korridor och skriver detta på min likaledes nya laptop) På tvåan gick Bollywood-versionen: Bride & Prejudice. Och jag kan inte förneka att min konversation med de bredvidsittande, av motsatt kön, fick en anstrykning av det höviska. …trots förkylning, tofflor och skäggstubb, håhåjaja.

Till och med mamma har skämtat om att det är därför jag är här, om ”flickorna i Uppsala” då när hon hade dragit ur mig ett mycket koncentrerat sammandrag av novemberhistorien.
Men jag vill ju inte ha det framför ögonen, man blir ju knäpp! Folk att träffa, inte potentiella flickvänner! Det är det jag ska göra. Träffa folk, se vad som händer. Hitta sammanhangen här. Och hittills har det gått bra.

Och jag ska inte klaga, för tillfället bara två i korridoren, så vi har gott om plats! Flumkurs första halvterminen och min grupp har sina seminarier mellan 14 och 16. Möttes av en låst dörr på ekonomikum en kväll, men tillsammans med en tjej som ville bli av med böckerna från flumkursen, som hon fått nog av förra terminen! Datorn fick jag tag i tio minuter före stängningsdags på Posten, efter att jag tillfälligtvis sökt på kollinumret en kvart innan. Lite flyt nu, det är gôtt!

So let’s see if mr Darcy gets married in the end, shall we?