Mycket (kort)

Jag har kört för hårt senaste veckan,
slöat för mycket.
En paradox kanske, jag har visserligen försökt göra alldeles för mycket, men det är nog ändå den tid jag gör ingenting som gör mig tröttast och får mig att må sämst.

eller nja,
den här senaste veckan beror det nog mest på att jag gjort alldeles för mycket:
massa filmtittande (provabonnemang på lovefilm)
MUL-återträff hos Vickan i Sollentuna
ett rejält grupparbete
och några födelsedagar.

..då har jag inte vett nog att prioritera att handla, be, äta och sova också.

Nu låter det som att jag ångrar,
men jag har haft jättekul, och skulle absolut inte vilja byta bort tiden med folk jag tycker om!

...men kanske inte försöka få in så mycket samtidigt.

Varför regnar det inte blod?
Jag stod ute mitt i natten och dropparna droppade och rann, på mig och allt.
Undrade varför vi har det så bra, när mycket av det vi gör varje dag förutsätter att någon nånstans har det väldigt dåligt.

Jag hade sett på film, Lord of War, om vapenhandel. Jag blir väldigt berörd av att se på film. Mest av de som handlar om hur det är här i världen: hyckleriet, girigheten, ondskan.
Men jag skriker inte så mycket. Jag menar, det låter ju hur löjligt som helst: "jag såg en film".
Blir jag indoktrinerad av de filmer som berör mig? Eller berörs jag av de filmer som förstärker min världsbild?
En sak är i alla fall säker: det finns ingen anledning att göra skräckfilmer när världen ser ut som den gör.

En annan fundering: varför bloggar jag? För att uttrycka mig eller för att berätta vad jag gör?
Och varför skriver jag mer, när jag redan skrivit det som är överlägset viktigast i det här inlägget?

Ska väl skriva lite mer om att jag haft det bra också.
Vårsolen, första glassen idag.
Bönegrupp med närhet, från teologi till brottning.

Nu ska jag sova. Det behöver jag.

Tycker om er.