UR, plugg och gula löv

Det är lustigt vilka tv-program man blir fäst vid,
jag blir alltid förvånad...
Kanske beror det på någon pavlovsk betingning,
med slöa stunder framför tvn efter frukost med en god kopp kaffe,
men nu har jag i alla fall fastnat för en UR-serie i tyska!
Den handlar om en turkisk man och en tysk kvinna som flyttar ihop, och deras barn. Fokus ligger på ett litet triangeldrama mellan den tyska tonårsdottern, hennes turkiske machostyvbror och hennes mer pacifistiskt lagde pojkvän, som dessutom går i terapi hos mamman som är psykolog.
Det låter ju inte helt hundra, men jag är konstigt nog helsåld!

För övrigt så har Snacka om Nyheter, Parlamentets lite mer seriösa föregångare, dragit igång igen. Lite lågbudgetkänsla, dessutom på kanal 9, men dom har haft både Lars Leijonborg och Göran Hägglund där! En riktig politiker slår en dussinkomiker alla gånger! (Även om man ofta skrattar mer åt dem än med dem.)

Nog av tv-bloggande...

Frank, min granne i korridoren, ligger fortfarande på sjukhuset, nedsövd på neurointensiven. Be och hoppas... Be om helande och om ledning för läkarna!
De kommer antagligen att försöka väcka honom igen nån gång nu i början av veckan.

Det har varit det som varit främst i huvudet den senaste veckan, förstås..

Annars mycket Diakonia, taggande kurshelg i Göteborg och i övermorrn så får vi veta vilka som får åka med till Burkina Faso i februari.

Tre allt barare lönnar utanför fönstret, gula löv och mjukt gult ljus, mer myskänsla än höstdepp för min del. Har till slut hittat lite självdisciplin också, plugga i skolan på kvällen kanske är receptet för att få nåt gjort.

Det om det, nu ska jag skriva klart ett brev som ska med Mukimbunguresenärerna till Kongo på onsdag.
kram/sam