Efter På Spåret så var det Wallanderfilm - Pyramiden. Och Mikael Persbrandt kan slänga sig i väggen. Rolf Lassgård är bäst på att spela härjad, hård polis.
I år blev det inte för mycket julmat. Jag har inte hunnit tröttna på nånting. Taco hos farbror Pär och pizza med mamma idag är nog rätta sättet att avsluta julen.
Jag plockar packning. Kassar och väskor från Lidingö ska bli ett bohag till Uppsala. Tur att Andreas är och ljusar på Teamevangelisations nyårsläger i Ludvika. Han körde upp med fullt släp efter mammas volvo. Hon var nervös.
Får se om man orkar titta nåt på You've got mail nu, är ju inget problem att hoppa mitt in i den handlingen vid det här laget.
Kramar
/Samuel
lördag 29 december 2007
söndag 23 december 2007
Skolavslutning och klappar
Om jag hade skrivit det där dagboksinlägget jag tänkte skriva för typ en vecka sedan så hade det nog blivit något i den här stilen:
Sen köpte jag mina julklappar. En av dem på secondhand (en klimatpoäng iaf), de flesta andra snabbt ihopshoppade som vanligt.
Är i Rimforsa nu. Det var skolavslutning på Lidingö igår. Det blev förstås en sistakväll med tittande på det vi filmade i Kongo, marängsviss och snäll-lappar. Men det var som om de flesta inte förstod riktigt att det var slut redan, svårt efter bara en termin. Det kom som småchocker igår morse istället, när jag och Olof dammsög rummet, när vi sjöng julsånger i kapellet, kramring i klassrummet och sist när folk droppade av och åkte hemåt en efter en. Josefine och jag var kvar sist.
Vad har hänt annars de senaste veckorna där uppe?
-Materialproduktionen färdig, Victorias och mitt samtalsmaterial för församlingar om kyrkans roll i samhället ska dyka upp för nerladdning på missionskyrkan.se efter nyår.
-Tidig lussemorgon för lärarna från
-Blev på stående fot erbjuden ett ungdomspastor-vik i Jakobsberg när vi MULare var där på en gudstjänst. Både smickrande och frestande, men det är Uppsala som gäller efter jul.
-Klart med studentrum hos Svenska kyrkan.
måndag 26 november 2007
Från Kongo till Lidingö och vidare...
Läs kongodagboken på http://www.missionskyrkan.se/templates/Page_...
Det kändes konstigt att åka tillbaka till Sverige. Först sega trötta timmar med mycket irritation, sedan glatt födelsedagsfirande vid tolvslaget (etiopisk tid!) för Johanna, 20år, på gaten till vårt försenade flyg. Men också en kaffemaskin går att laga (det är vad ”mekaniska problem” betyder i ett kaffeälskande land!) och planet kan lyfta mot Rom och ett grått och kallt Arlanda. En massa poliser är det första vi ser. Så skönt att de får en att känna sig trygg, och inte osäker som när man sett en kongolesisk polis under de senaste fem veckorna!
När vi kom från Kongo bar det först av hemåt. Andreas hade just fått körkort och körde glatt och hämtade mig. Han var inte lika glad över bucklan på mammas volvos högra bakdörr. Det är ju lite trickigt att backa in i garage...
Jag trodde att jag skulle vilja träffa alla kompisar jag kunde och berätta så mycket som möjligt när jag kom hem. Istället var det skönast att bara vara hemma, träffa bröderna och Anna, sova. Det var nästan roligt att laga mat och diska igen. Så brukar det aldrig kännas när man är hemma hos sig, bara när man är borta. Jag kanske verkligen har flyttat hemifrån nu, också mentalt.
Håret åkte av innan resan och efter var det skäggets tur. Men jag hade inte trott att jag skulle vara så solbränd, istället för ett rödaktigt skägg blev det en vitaktig kontur! Nu har jag börjat vänja mig, både vid att blir bemött som några år yngre än tidigare (det är faktiskt skillnad!) och när jag råkar se mig själv i en spegel nånstans.
Tillbaka till Lidingö, träffa dom andra och prata om allt vi gjort. Sortera bilder blev lika mycket att gå igenom minnen. Vi har pratat en hel del om hur vi kände oss därnere, rika, vita mundele som alla ville ha kontakt med och pengar av. Och hur man känner sig nu, om man ska ha dåligt samvete för att vi lever som vi gör eller vad man ska ha dåligt samvete för. En sak som är läskig är hur lätt man glömmer de människor man visar bilder på och berättar om. Det är ju riktiga människor, som vi träffat och pratat med, och som fortsätter att leva sina liv, under samma förhållanden. Det är ingen krissituation, det är deras vardag, och miljoner andras. Dom finns precis just nu. Klockan är lika mycket i Kongo, vi kan lätt föreställa oss vad de gör där, just nu.
Det gäller att komma ihåg att inte blunda, att inte glömma. Det borde inte vara svårt!
Tillbaka till Lidingö, och bearbetning, både mentalt, med drama och annat kul, och bearbetning av allt material. Utställning, seminarium och församlingsbesök att förbereda, bildspel att sammanställa. Lite tight, men det har gått bra. Så smidigt när man bor ihop på skolan eller på gångavstånd därifrån.
MR-dagarna på Stockolmsmässan i Älvsjö.
Alla möjliga seminarier och föreläsning om Mänskliga Rättigheter på ett eller annat sätt. "Kongo med våra ögon", vårt 20-minuterspass, var inte så välbesökt, men att sen få traska runt som deltagare och lyssna på "proffsen" var jättehäftigt! Kvinnor i afrikanska krig, Världsbankens ansvar för MR, teologi ochmänniskovärde, krigsmotståndet i USA... Mycket intressant att höra om!
Och innan dess var det ju årsmöte för SMU. Nu har vi gått samman med ungmetodisterna och ungbaptisterna i federationen Equmenia! Kul att träffa folk: SMU-personalen, gamla ettåringar, mina Mora-ungdomar och att som BU springa runt i federationsuniform (så går det när en annan ledamot är StarTrek-fantast!)
Sedan var det fotbollskväll nu i onsdags. Annie, Maria, Frida, Olof och jag åkte till Råsunda för att att stå och hojta och vifta på södra stå. Sverige slog Lettland med 2-1, gött! Ingen höjdarmatch spelmässigt, men riktigt kul när Edman och Ljungberg drar igång spelet på kanten i mitten på andra, och man står 10 meter därifrån!
Nu i helgen var jag tillbaka i Linköping. "RättVis Helg" med seminarier och föreläsningar om klimat och utveckling. Dom olika liven flyter ihop, hemma men med nytt folk.
Jag ska inte sluta med ett löfte om att skriva oftare,
för det kommer jag ju ändå inte att hålla.
men nästa blir förhoppningsvis lite mer lättläst iaf!
nae, nu får det va bra.
Ha de gött!
Bed och arbeta!
Sov gott!
Ta er tid att... tja, ta en promenad eller bara stänga av tvn och titta på ett träd en stund.
kramas, det är också trevligt. Baptisterna är bäst på kramringar, btw.
nu är jag trött,
men lite småstolt över att jag till slut skrivit något om dom här sista veckorna.
Gud välsigne er!
/sam
Det kändes konstigt att åka tillbaka till Sverige. Först sega trötta timmar med mycket irritation, sedan glatt födelsedagsfirande vid tolvslaget (etiopisk tid!) för Johanna, 20år, på gaten till vårt försenade flyg. Men också en kaffemaskin går att laga (det är vad ”mekaniska problem” betyder i ett kaffeälskande land!) och planet kan lyfta mot Rom och ett grått och kallt Arlanda. En massa poliser är det första vi ser. Så skönt att de får en att känna sig trygg, och inte osäker som när man sett en kongolesisk polis under de senaste fem veckorna!
När vi kom från Kongo bar det först av hemåt. Andreas hade just fått körkort och körde glatt och hämtade mig. Han var inte lika glad över bucklan på mammas volvos högra bakdörr. Det är ju lite trickigt att backa in i garage...
Jag trodde att jag skulle vilja träffa alla kompisar jag kunde och berätta så mycket som möjligt när jag kom hem. Istället var det skönast att bara vara hemma, träffa bröderna och Anna, sova. Det var nästan roligt att laga mat och diska igen. Så brukar det aldrig kännas när man är hemma hos sig, bara när man är borta. Jag kanske verkligen har flyttat hemifrån nu, också mentalt.
Håret åkte av innan resan och efter var det skäggets tur. Men jag hade inte trott att jag skulle vara så solbränd, istället för ett rödaktigt skägg blev det en vitaktig kontur! Nu har jag börjat vänja mig, både vid att blir bemött som några år yngre än tidigare (det är faktiskt skillnad!) och när jag råkar se mig själv i en spegel nånstans.
Tillbaka till Lidingö, träffa dom andra och prata om allt vi gjort. Sortera bilder blev lika mycket att gå igenom minnen. Vi har pratat en hel del om hur vi kände oss därnere, rika, vita mundele som alla ville ha kontakt med och pengar av. Och hur man känner sig nu, om man ska ha dåligt samvete för att vi lever som vi gör eller vad man ska ha dåligt samvete för. En sak som är läskig är hur lätt man glömmer de människor man visar bilder på och berättar om. Det är ju riktiga människor, som vi träffat och pratat med, och som fortsätter att leva sina liv, under samma förhållanden. Det är ingen krissituation, det är deras vardag, och miljoner andras. Dom finns precis just nu. Klockan är lika mycket i Kongo, vi kan lätt föreställa oss vad de gör där, just nu.
Det gäller att komma ihåg att inte blunda, att inte glömma. Det borde inte vara svårt!
Tillbaka till Lidingö, och bearbetning, både mentalt, med drama och annat kul, och bearbetning av allt material. Utställning, seminarium och församlingsbesök att förbereda, bildspel att sammanställa. Lite tight, men det har gått bra. Så smidigt när man bor ihop på skolan eller på gångavstånd därifrån.
MR-dagarna på Stockolmsmässan i Älvsjö.
Alla möjliga seminarier och föreläsning om Mänskliga Rättigheter på ett eller annat sätt. "Kongo med våra ögon", vårt 20-minuterspass, var inte så välbesökt, men att sen få traska runt som deltagare och lyssna på "proffsen" var jättehäftigt! Kvinnor i afrikanska krig, Världsbankens ansvar för MR, teologi ochmänniskovärde, krigsmotståndet i USA... Mycket intressant att höra om!
Och innan dess var det ju årsmöte för SMU. Nu har vi gått samman med ungmetodisterna och ungbaptisterna i federationen Equmenia! Kul att träffa folk: SMU-personalen, gamla ettåringar, mina Mora-ungdomar och att som BU springa runt i federationsuniform (så går det när en annan ledamot är StarTrek-fantast!)
Sedan var det fotbollskväll nu i onsdags. Annie, Maria, Frida, Olof och jag åkte till Råsunda för att att stå och hojta och vifta på södra stå. Sverige slog Lettland med 2-1, gött! Ingen höjdarmatch spelmässigt, men riktigt kul när Edman och Ljungberg drar igång spelet på kanten i mitten på andra, och man står 10 meter därifrån!
Nu i helgen var jag tillbaka i Linköping. "RättVis Helg" med seminarier och föreläsningar om klimat och utveckling. Dom olika liven flyter ihop, hemma men med nytt folk.
Jag ska inte sluta med ett löfte om att skriva oftare,
för det kommer jag ju ändå inte att hålla.
men nästa blir förhoppningsvis lite mer lättläst iaf!
nae, nu får det va bra.
Ha de gött!
Bed och arbeta!
Sov gott!
Ta er tid att... tja, ta en promenad eller bara stänga av tvn och titta på ett träd en stund.
kramas, det är också trevligt. Baptisterna är bäst på kramringar, btw.
nu är jag trött,
men lite småstolt över att jag till slut skrivit något om dom här sista veckorna.
Gud välsigne er!
/sam
lördag 13 oktober 2007
Det finns nog egentligen inga fattiga länder
Det finns nog egentligen inga fattiga länder. Det finns länder med fler eller färre fattiga, med större eller mindre skillnader. I morse vaknade vi pa vart vanliga gasthem, utan rinnande vatten men turligt nog med el (strömavbrott flera ganger om dan). Nu sitter jag i lobbyn pa hotel Meridien, en absurd europeisk ö av elegans mitt i Brazzavilles livliga oordning.
Idag skulle vi egentligen ha flugit till Ouesso I norr pa gransen mot Kamerun (Sorry, orkar inte fixa prickarna langre). Men det har varit en allvarlig flygkrasch I Kinshasa sa nu har manga flygningar med alder ryska plan stallts in ocksa har pa Brazzasidan. Trakigt att missa regnskogen. Nu kommer vi istallet att aka till Musana, en gammal missionsstation sydvast om Brazzaville, over helgen. ASUdh, kongolesiska missionskyrkans hjalporganisation, har projekt dar som vi ska besoka.
Nu har vi inte foraldrafritt langre. Igar kom Torbjorn ner som larare efter Lotta som akte hem i sondags. Under tiden har Niklas och Mikaela Bjernhagen tagit hand om oss. Han jobbar pa ASUdh som ekonom, ett jobb jag nastan borjat snegla mot! Han ar 26 o hon 22 sa de kandes mer som kompisar an larare, speciellt som Niklas fixar fram en pick-up som vi kan aka pa flaket pa istallet for I jeep. Skitkul! Och da far man dessutom verkligen se stan, inte sitta instangd och titta ut.
Se stan ja, fragan ar om nagon av de som ar har pa hotellet nansin gjort det. Nar vi kom hit kande jag mig helt felplacerad. Efter en knapp vecka pa gasthemmet med ganska tight schema med besok pa olika stallen pa dagarna borjar vi bli ganska… medtagna ar nog ratt ord. Sariga fotter med smutsiga bandage (mitt varar igenom pa nagra timmar) och magsjuka lite har och var. Sa vi fick tipset o matt de finare hotellen har simbassanger som man kan betala for att bada i, och da far man ju ocksa tillgang till duscharna. Sa hit kom vi, jag sitter I en ren skjorta och nyss at vi pa restaurangen har med sakert en halv kypare per person. Inte fqrligt dyrt, pris som I Sverige, men det laskiga ar hur mycket de pengarna racker till I verkligheten utanfor hotellmurarna. Tanken “om jag istallet tar det dar som ar billigare kan jag lagga sa mycket mer I kollekten till kyrkan eller till det och det projektet” sved I samvetet. Det var underbart skont det var att duscha igen, kanna sig ren, tvatta saret pa foten riktigt ordentligt. Men direkt tanker man “a, om vi anda hade en badboll, ett parasol har, lite svensk lakrits.
De tar svarare att vara rik I ett fattigt land an att vara “rik” I ett rikt land. Skillnaderna sticker I ogonen hela tiden. Och man blundar for att orka.
Jaja, tiden slut, far se nar jag kan skriva nasta gang… det har blir nan slags standardtext, mejl till nan, facebook och kanske nan annan stans ocksa om jag hinner.
Kongolesiska halsninigar fran samuel
Idag skulle vi egentligen ha flugit till Ouesso I norr pa gransen mot Kamerun (Sorry, orkar inte fixa prickarna langre). Men det har varit en allvarlig flygkrasch I Kinshasa sa nu har manga flygningar med alder ryska plan stallts in ocksa har pa Brazzasidan. Trakigt att missa regnskogen. Nu kommer vi istallet att aka till Musana, en gammal missionsstation sydvast om Brazzaville, over helgen. ASUdh, kongolesiska missionskyrkans hjalporganisation, har projekt dar som vi ska besoka.
Nu har vi inte foraldrafritt langre. Igar kom Torbjorn ner som larare efter Lotta som akte hem i sondags. Under tiden har Niklas och Mikaela Bjernhagen tagit hand om oss. Han jobbar pa ASUdh som ekonom, ett jobb jag nastan borjat snegla mot! Han ar 26 o hon 22 sa de kandes mer som kompisar an larare, speciellt som Niklas fixar fram en pick-up som vi kan aka pa flaket pa istallet for I jeep. Skitkul! Och da far man dessutom verkligen se stan, inte sitta instangd och titta ut.
Se stan ja, fragan ar om nagon av de som ar har pa hotellet nansin gjort det. Nar vi kom hit kande jag mig helt felplacerad. Efter en knapp vecka pa gasthemmet med ganska tight schema med besok pa olika stallen pa dagarna borjar vi bli ganska… medtagna ar nog ratt ord. Sariga fotter med smutsiga bandage (mitt varar igenom pa nagra timmar) och magsjuka lite har och var. Sa vi fick tipset o matt de finare hotellen har simbassanger som man kan betala for att bada i, och da far man ju ocksa tillgang till duscharna. Sa hit kom vi, jag sitter I en ren skjorta och nyss at vi pa restaurangen har med sakert en halv kypare per person. Inte fqrligt dyrt, pris som I Sverige, men det laskiga ar hur mycket de pengarna racker till I verkligheten utanfor hotellmurarna. Tanken “om jag istallet tar det dar som ar billigare kan jag lagga sa mycket mer I kollekten till kyrkan eller till det och det projektet” sved I samvetet. Det var underbart skont det var att duscha igen, kanna sig ren, tvatta saret pa foten riktigt ordentligt. Men direkt tanker man “a, om vi anda hade en badboll, ett parasol har, lite svensk lakrits.
De tar svarare att vara rik I ett fattigt land an att vara “rik” I ett rikt land. Skillnaderna sticker I ogonen hela tiden. Och man blundar for att orka.
Jaja, tiden slut, far se nar jag kan skriva nasta gang… det har blir nan slags standardtext, mejl till nan, facebook och kanske nan annan stans ocksa om jag hinner.
Kongolesiska halsninigar fran samuel
måndag 1 oktober 2007
Jag ar i Kongo
Hejsan!
En liten halsning fran Afrika, skrivet pa franskt tangentbord (det gar sakta att skriva!). Nu ar jag i Pointe-Noire pa Kongo-Brazzavilles atlantkust tillsammans med mina klasskompisar fran MUL.
Det ar *hittar inget ord* obeskrivligt att vara i Kongo igen... Kande det redan nar vi bytte plan i Brazza, jag gick ut genom kabindorren och poff! vaggen av fukt i luften, lukterna, surret av franska och kikongo, folk overallt. Jag ar tillbaka i Kongo - och jag tycker om det!
Forst, det kommer att finnas en blog for resan nanstans pa missionskyrkan.se (om det funkar att fora over fran laptopen till nan internetdator har nere), jag skrev i forrgar, da vi var ute vid ett jordbruksprojekt. Annars har vi varit pa ett barnhem, ett sjukhus och pa gudstjanst ute i kvarterskyrkor. Pa vagen hit till Kongo stannade vi ett dygn i Etiopien, en svenska som jobbar dar for SvK/EFS visade oss runt i Addis Abeba. Haftigt att vara i en storstad pa 2300m hojd! En oforglomlig kvall med spontangudstanst i kyrka av pressenning och plat och sen middag med etiopisk musik och dans.
Idag ska vi aka ut i byar runt Pointe-Noire (som ar lite kolonialstad, 800 tusen inv bla fransman och italienare som jobbar for oljebolagen som har plattformar som syns fran stranden. Varken oljan eller pengarna nar kusten, oljefartygen fylls pa till havs och ynka 17% av oljepengarna gar till Brazzaville och presidenten) sorry blev lite carried away dar, orattvisorna ar sa konkreta har, man skams over att vara vit! Vi ska iaf ut och bo i kongolesiska familjer pa landsbygden nagra dar, spannande!
Nu ar tiden har snart slut!
Ha de sa bra hemma i Sverige et ailleurs!
kram fran kongo
/samuel
En liten halsning fran Afrika, skrivet pa franskt tangentbord (det gar sakta att skriva!). Nu ar jag i Pointe-Noire pa Kongo-Brazzavilles atlantkust tillsammans med mina klasskompisar fran MUL.
Det ar *hittar inget ord* obeskrivligt att vara i Kongo igen... Kande det redan nar vi bytte plan i Brazza, jag gick ut genom kabindorren och poff! vaggen av fukt i luften, lukterna, surret av franska och kikongo, folk overallt. Jag ar tillbaka i Kongo - och jag tycker om det!
Forst, det kommer att finnas en blog for resan nanstans pa missionskyrkan.se (om det funkar att fora over fran laptopen till nan internetdator har nere), jag skrev i forrgar, da vi var ute vid ett jordbruksprojekt. Annars har vi varit pa ett barnhem, ett sjukhus och pa gudstjanst ute i kvarterskyrkor. Pa vagen hit till Kongo stannade vi ett dygn i Etiopien, en svenska som jobbar dar for SvK/EFS visade oss runt i Addis Abeba. Haftigt att vara i en storstad pa 2300m hojd! En oforglomlig kvall med spontangudstanst i kyrka av pressenning och plat och sen middag med etiopisk musik och dans.
Idag ska vi aka ut i byar runt Pointe-Noire (som ar lite kolonialstad, 800 tusen inv bla fransman och italienare som jobbar for oljebolagen som har plattformar som syns fran stranden. Varken oljan eller pengarna nar kusten, oljefartygen fylls pa till havs och ynka 17% av oljepengarna gar till Brazzaville och presidenten) sorry blev lite carried away dar, orattvisorna ar sa konkreta har, man skams over att vara vit! Vi ska iaf ut och bo i kongolesiska familjer pa landsbygden nagra dar, spannande!
Nu ar tiden har snart slut!
Ha de sa bra hemma i Sverige et ailleurs!
kram fran kongo
/samuel
lördag 8 september 2007
Tjuvlyssnande på franska och rasgenans på tåg
[skrivet igår kväll]
Det här hänt mycket...
jag har slutat i Mora
jag har börjat på Lidingö
jag har insett att det är en stor skam att vara europé
...för att bara nämna något!
Tillfällena att utöva och uppleva franska haglar, i tid och otid!
Allt från en giftaskrank togoles(?) som ville ha en guide och äktenskapsmäklare i Stockholms nattliv till tre franska liftare som kom inramlande i Fridhemskyrkan en regnig augustitorsdag. Och nu en fransk mamma med kinkig son på andra sidan gången i vagn 7, tåg 50, på väg mot Mora medan kvällen blir till natt. Man behöver sannerligen inte betala 89kr för fransk cider och crèpe på ett av Tegnérgatans små fickor till kaféer, men pannkakan var i alla fall laktosfri och det var florsocker vackert pudrat över jordgubbssylten.
Den begynnande febern och förkylningen gjorde nog också mycket för att sänka mitt allmäntillstånd idag. Men det var förvirringen och tröttheten (som upphävde lättnaden och lyckan över vattenskadesaneringsbrummets upphörande i studentrummet mittemot) över att byta liv, fram och tillbaka i tiden, som jag berättade om som anledning för Victoria [H]. Jag antog att hon visste vad jag pratade om - hon som varit på North Park i Chicago med SVF - i vilket fall som helst värmde hennes kram, och värmer fortfarande!
Närhet att längta efter.
Nej, jag är inte på väg upp till Mora för att tala om Kongo. Det gjorde jag förra veckan inför en någorlunda välfylld Centrumkyrka. Skönt när tekniken är med och än bättre med beröm efteråt och då särskilt Evas utlåtande och jämförelse med i februari.
Jag utvecklas, blir äldre, förändras...
En kväll i Hjulsbro, full av minnen.
Samling från världens alla hörn, eller åtminstone från Philadelphia till Warszawa. Grabbarna kom också, kul! (Och ytterligare lite teologi/ateism-prat med Neil, som fortfarande undrar om jag inte ska bli präst.)
Stunder - runt Bergets soffbord, polskordstävling och middag hos Rzepecki, med Therese på väg ut och med Ala på väg hem till Lambohov i natten. Stunderna är viktiga - kort kan vara bäst. Rosie och Anna, IOU för a great evening! och Cecilia, God bless!
Och en sommarpåminnelse från Arholma om en annan vänskap att måna om.
Kommunikation, över avstånd, efter tid. Att ta sig den tiden, så lätt, så svårt.
Norr om Borlänge nu, det är mörkt.
Vad jag ska göra i Mora? Max Vikström ska döpas imorgon. Halleluja! Och om undertecknad kommer att stå förkylt huttrande utanför Önastugan imorgon så är det nog mångfalt värre för dopkandidaten och pastor Åberg!
Nae, kanske dags att avrunda nu.
Den europeiska kollektiva skulden? Läs Sven Lindqvists "Utrota varenda jävel". Rasismens idéhistoria, serverad i små bitar inblandad i en reseskildring genom ett Sahara (och en tänkandets och humanismens öken) som jag aldrig förut kommit i kontakt med.
"Humanismens öken", nä nu är det definitivt dags att lägga ner!
men läs boken,
den är inte bara för slentrianhailande högstadiekillar eller den globala ekonomins upplysta despoter i slips. Även en vänstervriden hobbyvärldsförbättrare får sin världsbild omskakad.
Och nej, jag ska inte glömma att nämna Gud i det här dagboksinlägget heller. SMU-volontärernas andakter har hållit igång den flämtande låga mitt böneliv varit.
Nog.
Godnatt och kram
/en resenär på väg dit han varit
Det här hänt mycket...
jag har slutat i Mora
jag har börjat på Lidingö
jag har insett att det är en stor skam att vara europé
...för att bara nämna något!
Tillfällena att utöva och uppleva franska haglar, i tid och otid!
Allt från en giftaskrank togoles(?) som ville ha en guide och äktenskapsmäklare i Stockholms nattliv till tre franska liftare som kom inramlande i Fridhemskyrkan en regnig augustitorsdag. Och nu en fransk mamma med kinkig son på andra sidan gången i vagn 7, tåg 50, på väg mot Mora medan kvällen blir till natt. Man behöver sannerligen inte betala 89kr för fransk cider och crèpe på ett av Tegnérgatans små fickor till kaféer, men pannkakan var i alla fall laktosfri och det var florsocker vackert pudrat över jordgubbssylten.
Den begynnande febern och förkylningen gjorde nog också mycket för att sänka mitt allmäntillstånd idag. Men det var förvirringen och tröttheten (som upphävde lättnaden och lyckan över vattenskadesaneringsbrummets upphörande i studentrummet mittemot) över att byta liv, fram och tillbaka i tiden, som jag berättade om som anledning för Victoria [H]. Jag antog att hon visste vad jag pratade om - hon som varit på North Park i Chicago med SVF - i vilket fall som helst värmde hennes kram, och värmer fortfarande!
Närhet att längta efter.
Nej, jag är inte på väg upp till Mora för att tala om Kongo. Det gjorde jag förra veckan inför en någorlunda välfylld Centrumkyrka. Skönt när tekniken är med och än bättre med beröm efteråt och då särskilt Evas utlåtande och jämförelse med i februari.
Jag utvecklas, blir äldre, förändras...
En kväll i Hjulsbro, full av minnen.
Samling från världens alla hörn, eller åtminstone från Philadelphia till Warszawa. Grabbarna kom också, kul! (Och ytterligare lite teologi/ateism-prat med Neil, som fortfarande undrar om jag inte ska bli präst.)
Stunder - runt Bergets soffbord, polskordstävling och middag hos Rzepecki, med Therese på väg ut och med Ala på väg hem till Lambohov i natten. Stunderna är viktiga - kort kan vara bäst. Rosie och Anna, IOU för a great evening! och Cecilia, God bless!
Och en sommarpåminnelse från Arholma om en annan vänskap att måna om.
Kommunikation, över avstånd, efter tid. Att ta sig den tiden, så lätt, så svårt.
Norr om Borlänge nu, det är mörkt.
Vad jag ska göra i Mora? Max Vikström ska döpas imorgon. Halleluja! Och om undertecknad kommer att stå förkylt huttrande utanför Önastugan imorgon så är det nog mångfalt värre för dopkandidaten och pastor Åberg!
Nae, kanske dags att avrunda nu.
Den europeiska kollektiva skulden? Läs Sven Lindqvists "Utrota varenda jävel". Rasismens idéhistoria, serverad i små bitar inblandad i en reseskildring genom ett Sahara (och en tänkandets och humanismens öken) som jag aldrig förut kommit i kontakt med.
"Humanismens öken", nä nu är det definitivt dags att lägga ner!
men läs boken,
den är inte bara för slentrianhailande högstadiekillar eller den globala ekonomins upplysta despoter i slips. Även en vänstervriden hobbyvärldsförbättrare får sin världsbild omskakad.
Och nej, jag ska inte glömma att nämna Gud i det här dagboksinlägget heller. SMU-volontärernas andakter har hållit igång den flämtande låga mitt böneliv varit.
Nog.
Godnatt och kram
/en resenär på väg dit han varit
fredag 3 augusti 2007
Teoriprov, oreda och disk
så har man tagit ett steg närmare det hägrande körkortet,
efter tre dagars råplugg (vaddå lära för livet?) så
klarade jag teorin i måndags!!!
61/65 trots osäkerhet på 12,13 stycken, tur ska man ha!
annars har livet den sista tiden bestått av efterplock och disk sedan lägret, det är verkligen mycket när man gör det själv!
ska predika i övermorrn, ute i Önastugan på en gudstjänst som inte verkar bli så välbesökt att döma av problemen att hitta musiker och mötesledare... nu satt Torsten, Jörgen och jag och drog ihop en mötesordning tidigare ikväll på sisådär 35 minuter... känns inte helt bra!
min predikan är än så länge 8-10 tankespår, och upplägg och sånt tänker jag ta imorrn...
det var en knölig text, Luk 12:42-48 om goda och dåliga förvaltare. Och Goda förvaltare är också temat, vilket på ett sätt bara skriker "miljöansvar och att värna naturen" men jag känner verkligen inte för det... det blir nog mer om att förvalta gåvor och relationer.
mer bön om detta tarvas!
gåvor och relationer, det behöver jag nog själv tänka en hel del på
är inget vidare på att ta hand om mig själv, uppmuntra mig själv och få mig att må bra.
går ofta runt och känner mig tjurig och dålig utan egentlig anledning...
sedan var det det där med relation
trodde det var över, att det var han som gällde,
och jag accepterade det, accepterade det som det antagligen bästa för oss båda.
sen,var det inte så.
samma mittemellan nu, vad kan jag göra? vad bör jag göra? vad ska jag inte göra?
trött på det på ett sätt
trött överhuvudtaget
men ledig fredagskväll nu, när hände det senast?
ska till Max och Tove och titta på film,och muntras upp
Goder Afton!
(en varm och lång kram skulle sitta fint)
efter tre dagars råplugg (vaddå lära för livet?) så
klarade jag teorin i måndags!!!
61/65 trots osäkerhet på 12,13 stycken, tur ska man ha!
annars har livet den sista tiden bestått av efterplock och disk sedan lägret, det är verkligen mycket när man gör det själv!
ska predika i övermorrn, ute i Önastugan på en gudstjänst som inte verkar bli så välbesökt att döma av problemen att hitta musiker och mötesledare... nu satt Torsten, Jörgen och jag och drog ihop en mötesordning tidigare ikväll på sisådär 35 minuter... känns inte helt bra!
min predikan är än så länge 8-10 tankespår, och upplägg och sånt tänker jag ta imorrn...
det var en knölig text, Luk 12:42-48 om goda och dåliga förvaltare. Och Goda förvaltare är också temat, vilket på ett sätt bara skriker "miljöansvar och att värna naturen" men jag känner verkligen inte för det... det blir nog mer om att förvalta gåvor och relationer.
mer bön om detta tarvas!
gåvor och relationer, det behöver jag nog själv tänka en hel del på
är inget vidare på att ta hand om mig själv, uppmuntra mig själv och få mig att må bra.
går ofta runt och känner mig tjurig och dålig utan egentlig anledning...
sedan var det det där med relation
trodde det var över, att det var han som gällde,
och jag accepterade det, accepterade det som det antagligen bästa för oss båda.
sen,var det inte så.
samma mittemellan nu, vad kan jag göra? vad bör jag göra? vad ska jag inte göra?
trött på det på ett sätt
trött överhuvudtaget
men ledig fredagskväll nu, när hände det senast?
ska till Max och Tove och titta på film,och muntras upp
Goder Afton!
(en varm och lång kram skulle sitta fint)
tisdag 24 juli 2007
Mora igen, post camp
Jiingijamborii
Mycket bättre än väntat faktskt.
Scouterna är en sån bra grupp som funkar ihop (även om dom går varann på nerverna ibland) och tillsammans med Arkhyttan så funkade mat och sånt helt okej. (Även om slöheten tog över så till den milda grad att vi inte ens kokade kaffe!) Bra med rutinerade urscouter från Leksand och Älvdalen i köken bredvid också, comes in handy när tält rasar och surrgarn ideligen går av...
Träffade lite folk också: Dahnson, Linnéa, Gustaf, Sara Stina och Evelina, inte minst. Satt och pratade med henne en kväll utanför funkiscaféet. Återigen slog det mig hur mycket jag har att vara tacksam för här i Mora, det är inte självklart att allt funkar...
Tacksam är jag också för att så mycket gick så smidigt med lägret. Lägret och allt runtomkring har varit en huvudvärk hela våren, så skönt att ha gjort det, och att allt gick bra, och att jag faktiskt stundtals hade riktigt kul in the process! Jeriko tex! i kortbyxor och sandaler, blodig, sönderriven och brännässlebränd, men det var det värt!
Det om det...
Nästa projekt är teorin.
Prov i Falun på måndag. Studying needed!!!
Känslomässigt, tja, distans är bra för att tänka. Närhet ger sena nätter.
Svårt, underbart men samtidigt frustrerande.
Framtiden, vi blir bara 10 stycken på MUL. Hoppas det inte går ut över kvalitet och engagemang. eller, kvalitén går ju ner helt klart, när dom får leta efter folk för att fylla platserna... Ska bli kul iaf!
Är för trött för att göra något vettigt. Sent inatt blev det, och borde egentligen vara i evas lägenhet (där jag bor nu medan hon är på semester) och diska, eller plocka ner tvätt...
Tonåringar där uppe, men flimen dom ville se var japansk skräck, så jag skippade.
trött, får räcka nu...
Dire Straits är sköna att lyssna på
God natt, eller nåt.../samuel
btw, eller egentligen viktigare än så,
en sak som var så skön på lägret: gudstjänster varje dag om man ville, lovsång, tillbedjan, närhet till Gud, tillsammans...
Saknat det
Gud är bäst!
kram
Mycket bättre än väntat faktskt.
Scouterna är en sån bra grupp som funkar ihop (även om dom går varann på nerverna ibland) och tillsammans med Arkhyttan så funkade mat och sånt helt okej. (Även om slöheten tog över så till den milda grad att vi inte ens kokade kaffe!) Bra med rutinerade urscouter från Leksand och Älvdalen i köken bredvid också, comes in handy när tält rasar och surrgarn ideligen går av...
Träffade lite folk också: Dahnson, Linnéa, Gustaf, Sara Stina och Evelina, inte minst. Satt och pratade med henne en kväll utanför funkiscaféet. Återigen slog det mig hur mycket jag har att vara tacksam för här i Mora, det är inte självklart att allt funkar...
Tacksam är jag också för att så mycket gick så smidigt med lägret. Lägret och allt runtomkring har varit en huvudvärk hela våren, så skönt att ha gjort det, och att allt gick bra, och att jag faktiskt stundtals hade riktigt kul in the process! Jeriko tex! i kortbyxor och sandaler, blodig, sönderriven och brännässlebränd, men det var det värt!
Det om det...
Nästa projekt är teorin.
Prov i Falun på måndag. Studying needed!!!
Känslomässigt, tja, distans är bra för att tänka. Närhet ger sena nätter.
Svårt, underbart men samtidigt frustrerande.
Framtiden, vi blir bara 10 stycken på MUL. Hoppas det inte går ut över kvalitet och engagemang. eller, kvalitén går ju ner helt klart, när dom får leta efter folk för att fylla platserna... Ska bli kul iaf!
Är för trött för att göra något vettigt. Sent inatt blev det, och borde egentligen vara i evas lägenhet (där jag bor nu medan hon är på semester) och diska, eller plocka ner tvätt...
Tonåringar där uppe, men flimen dom ville se var japansk skräck, så jag skippade.
trött, får räcka nu...
Dire Straits är sköna att lyssna på
God natt, eller nåt.../samuel
btw, eller egentligen viktigare än så,
en sak som var så skön på lägret: gudstjänster varje dag om man ville, lovsång, tillbedjan, närhet till Gud, tillsammans...
Saknat det
Gud är bäst!
kram
fredag 29 juni 2007
Känslor, semester och banankartonger
Är i Rimforsa nu, sitter i mitt rum hos pappa och trängs med åtta banankartonger, två ryggsäckar, en dammsugare och min mikro. Flyttade från Mora i förra veckan, lite lagom kaotiskt: var klar med städningen 35 minuter innan tåget skulle gå… Räddad av en Kånåhols-pojkvän med bil, men 5 minuters ompackning i kyrkan har gjort att jag har noll koll på om vissa saker befinner sig i Rimforsa, Linköping eller Mora nu för tillfället….
Visshet, eller inte… Hoppet kom, och gick, och kom igen… Kort sagt så finns det något som drar upp mot Mora igen… :P För att vara lite poetisk så känns det som om jag har ett litet hål i bröstet. En bit någonstans i hjärttrakten är kvar där uppe hos…
Så jag tror den senaste veckan är den i mitt liv jag varit mest ute på msn…
Semester har jag nu… men jag känner mig inte ledig, har så svårt att vila, släppa, slappna av…. Beror visserligen på ovanstående, men också att jag har så svårt att göra det jag ska (läs: Kongorapport) för att känna mig ledig sen, utan slöar istället med en klump i magen och måsten i bakhuvudet… Inte så nyttigt i längden!
Sen är det ju massa jobbsaker som det rings och mejlas om ändå… Jiiingi och sommarfredagarna, ansvar som ligger på mig att samordna fast jag är ledig, inte så bra det där…
Njuta av sommaren, jodå lite regelrätt semestrande med mamma och bröderna har det blivit: safariparken och tropicarium på Kolmården, chokladfabriken i Ljungsbro och picknick vid Nykvarns sluss. Dessutom lite volleyboll i Lambohov med Andreas kompisar
Men Midsommar blev lugn, lagomt vad jag orkade. Matlagning, prat och baldvd hos Anna L i Hjulsbro. Skönt!
Annars har jag inte träffat nåt folk… Lite illa faktiskt, men har känt mig för stressad av allt och ingenting för att känna behovet… men får se till att ta tag i det nu, skicka iväg några mejl och sms och höra vad folk har för sig!
Lite trött… eller mycket.
Ska nog försöka lägga mig nu.
Savage Garden eller Mark Knopfler?
Inte mycket hårt nu för tiden, är för trött kanske, eller för…
ska jag våga skriva ordet? kär
Gräset är grönare i andra änden av 5½ timme på tåg,
borde kanske se till att njuta av att vara här istället.
Och av att jag faktiskt är ledig, mer tid till Johannes, Anna, Gud, läsa, be, sova…
God natt!
/kramsjuk samuel
If I said ”voff”, what would you reply? :P
söndag 17 juni 2007
En Tom stuga
”I’ve got nothing to say today,I used my words up yesterday.”
Beredningsutskottsmöte i Stockholm fre-lör,lite hektiskt men ett skönt avbrott.
Lite vägledning om framtiden efter nyår också.
Mamma kom idag, och en kärra, och Lasse och Andreas.
Nu är stugan nästan tom.
Mycket packande är slut, städning kvar.
Det känns att det närmar sig slutet.
Jag är trött.
Finns inte mycket av den där glädjen och viljan som driver framåt.
Ansvar och Jiingi känns inte kul, bara tröttande.
Det kanske inte beror så mycket på ansvaret i sig, som på att jag inte har tagit vara på tillfällena att vila ut.
Att se fram emot…
Det kan vara den känslan jag saknar.
Jo, jag ser fram emot.
Men till något på ett sätt mindre,och hur värdefullt det är, det är så svårt att säga.
Jag måste, och vill, få till allt som behövs till Jiingi, helst imorrn.
Vill bara släppa, slippa det sen…
”Life is life, na-na na na na”
“Tomorrow will come, nighttime will go away and a new day will help you to smile again”
“When we all give the power, we all give the best”
Jo, det är kanske där skon klämt. Att jag inte gjort det. Och om jag inte gjort det jag ska på jobbet, så har jag fått göra det senare…
”Everyone has gone bananas” – de sista orden på samma låttext som inledde.
Djupt lila bananer, jo, det är ju ganska galet.
Men om jag tar mig i kragen, ber och diskar så känner jag mig nog bättre.
Gud är ju god och jag är frisk.
Och klagan gör mig ju knappast gladare!
Livet är ju egentligen ganska bra om man tittar lite närmare på det!
Lovsång.
En kram skulle också sitta fint.
Halleluja och slut på flummet.
God kväll!
Beredningsutskottsmöte i Stockholm fre-lör,lite hektiskt men ett skönt avbrott.
Lite vägledning om framtiden efter nyår också.
Mamma kom idag, och en kärra, och Lasse och Andreas.
Nu är stugan nästan tom.
Mycket packande är slut, städning kvar.
Det känns att det närmar sig slutet.
Jag är trött.
Finns inte mycket av den där glädjen och viljan som driver framåt.
Ansvar och Jiingi känns inte kul, bara tröttande.
Det kanske inte beror så mycket på ansvaret i sig, som på att jag inte har tagit vara på tillfällena att vila ut.
Att se fram emot…
Det kan vara den känslan jag saknar.
Jo, jag ser fram emot.
Men till något på ett sätt mindre,och hur värdefullt det är, det är så svårt att säga.
Jag måste, och vill, få till allt som behövs till Jiingi, helst imorrn.
Vill bara släppa, slippa det sen…
”Life is life, na-na na na na”
“Tomorrow will come, nighttime will go away and a new day will help you to smile again”
“When we all give the power, we all give the best”
Jo, det är kanske där skon klämt. Att jag inte gjort det. Och om jag inte gjort det jag ska på jobbet, så har jag fått göra det senare…
”Everyone has gone bananas” – de sista orden på samma låttext som inledde.
Djupt lila bananer, jo, det är ju ganska galet.
Men om jag tar mig i kragen, ber och diskar så känner jag mig nog bättre.
Gud är ju god och jag är frisk.
Och klagan gör mig ju knappast gladare!
Livet är ju egentligen ganska bra om man tittar lite närmare på det!
Lovsång.
En kram skulle också sitta fint.
Halleluja och slut på flummet.
God kväll!
måndag 4 juni 2007
visshet...
visshet...
inget hopp kvar, det kommer inte att bli så...
men heller ingen oro,
det är kanske bäst så,
så som det blir.
Jag hade nog inte mått bra av det,
i varje fall inte i längden, inte andra parten heller...
Life goes on,
it always will...
den frasen var det länge sedan jag hade i huvudet,
borde plocka fram den igen,
nu har jag nog självdisciplinen att gå vidare!
För att ta något annat,
nu är det sommar!!!
Stora (afrikanska???) spindlar i diskhon och duschen, men tror de är döda nu...
Lennartssons syster i Teamev.-tidningen,
Halleluja Amen!
Gud verkar, här och nu!
Det gäller att komma ihåg det, låta ljuset bryta igenom all ynklig självömkan,
låta sig användas!
"Here comes the summer sun..."
än blir man glad över sommarradioskvalet
men lite lovsång är ju ännu härligare,
synd att jag inte har något Hillsong i datorn...
"God is great,
sing his praise,
all the earth,
all the heavens!"
En märklig blandning av känslor...
Skönt att slippa laga mat iaf!
kram/sam
inget hopp kvar, det kommer inte att bli så...
men heller ingen oro,
det är kanske bäst så,
så som det blir.
Jag hade nog inte mått bra av det,
i varje fall inte i längden, inte andra parten heller...
Life goes on,
it always will...
den frasen var det länge sedan jag hade i huvudet,
borde plocka fram den igen,
nu har jag nog självdisciplinen att gå vidare!
För att ta något annat,
nu är det sommar!!!
Stora (afrikanska???) spindlar i diskhon och duschen, men tror de är döda nu...
Lennartssons syster i Teamev.-tidningen,
Halleluja Amen!
Gud verkar, här och nu!
Det gäller att komma ihåg det, låta ljuset bryta igenom all ynklig självömkan,
låta sig användas!
"Here comes the summer sun..."
än blir man glad över sommarradioskvalet
men lite lovsång är ju ännu härligare,
synd att jag inte har något Hillsong i datorn...
"God is great,
sing his praise,
all the earth,
all the heavens!"
En märklig blandning av känslor...
Skönt att slippa laga mat iaf!
kram/sam
torsdag 31 maj 2007
3 veckor, regn
3 veckor kvar
sedan flytt, sommar, semester...
3 veckor för att fixa...
körkortet *suck* inskriven sedan november och det jag har gjort är att läsa en halv teoribok...
annat också...
känner mig irriterad, nere i allmänhet...
utan att väl egentligen ha någon större anledning
det regnar *litet sarkastiskt garv*
inget jag direkt ser fram emot, det är kanske det.
måste hitta något att satsa mot...
saknar ju lite det "akademiska"
när jag till och med tycker att det är kul när Ingrid (Eriksson alltså, kantor som pluggar...hmm, nåt flummigt, på distans) frågar om olika sätt att skriva fotnoter, eller nat.ek-seminarier på svt24...
lite understimulerad kanske... ;~)
ansvar gör en trött också...
ansvar som ingen tar,
och jag säger inte ifrån förrns det är för sent...
jag kan ta ansvar,
men det funkar bara när jag på nåt sätt tycker det är kul...
nae, man blir ju inte gladare av att tycka synd om sig själv!
antingen får man sätta hårt till, självdisciplin!
eller
belöning, lite uppmuntran...
när det inte finns en mamma i närheten så får jag vara det åt mig själv!
nae,
en tvätt att bära hem!
och så ska det bli en omelett med salsiccia vad det lider
självömkan, eller tangentbordets terapi
whatever...
kram och god kväll
<>
sedan flytt, sommar, semester...
3 veckor för att fixa...
körkortet *suck* inskriven sedan november och det jag har gjort är att läsa en halv teoribok...
annat också...
känner mig irriterad, nere i allmänhet...
utan att väl egentligen ha någon större anledning
det regnar *litet sarkastiskt garv*
inget jag direkt ser fram emot, det är kanske det.
måste hitta något att satsa mot...
saknar ju lite det "akademiska"
när jag till och med tycker att det är kul när Ingrid (Eriksson alltså, kantor som pluggar...hmm, nåt flummigt, på distans) frågar om olika sätt att skriva fotnoter, eller nat.ek-seminarier på svt24...
lite understimulerad kanske... ;~)
ansvar gör en trött också...
ansvar som ingen tar,
och jag säger inte ifrån förrns det är för sent...
jag kan ta ansvar,
men det funkar bara när jag på nåt sätt tycker det är kul...
nae, man blir ju inte gladare av att tycka synd om sig själv!
antingen får man sätta hårt till, självdisciplin!
eller
belöning, lite uppmuntran...
när det inte finns en mamma i närheten så får jag vara det åt mig själv!
nae,
en tvätt att bära hem!
och så ska det bli en omelett med salsiccia vad det lider
självömkan, eller tangentbordets terapi
whatever...
kram och god kväll
<
fredag 25 maj 2007
Anna, kongoleser och Örebro
Så roligt man kan ha med en lillasyster, en boll, en hatt och ett rör.
Quality time, helt enkelt.
Annars har det inte varit mycket som varit kul på sistone.
Inte så att det varit något överdrivet tråkigt som hänt,
Men fruktansvärt lite sömn och mycket ansvar de senaste två veckorna.
En knapp vecka i Örebro
Och en knapp vecka i Mora och Orsa med Alexis och Nicole från Mukimbungu.
Härligt att vara på konferens, träffa folk!
Dristade mig till och med till att ragga lite! ;-)
Kul att träffa de andra igen…
Hanna, Jonathan, Ida, Jonathan, Oskar, Evelina, Sara Stina, Elin, Joel
Mes collegues
Vi har blivit vuxnare, i alla fall jag
Märkte det speciellt på att jag inte behövde de andra så mycket
Men en promenad hem, i allén vid Gustavsvik eller förbi slottet, kan betyda mycket…
Och det värmde att bli citerad i en viss talkshow
Och jag har inte läst snäll-lapparna än, tror jag kan hålla mig till tåget tillbaka till Mora på måndag.
Är alltså i Rimforsa nu, kom ner med kongoleserna igår.
Dygnen med dem var sjukt intensiva, men allt tolkande har gett franskan en rejäl skjuts! Mais c’est toujours difficile trouver les mots au même temps que l’on va penser soi-même où le personne dont on est la voix en francais va mener... Nae, hittade inget vettigt slut på den meningen, symptomatiskt!
Jag är familjen Kånåhols många tack skyldig iaf !
Har tänkt en del…
Nu senast när jag än en gång var på väg uppför myrbacken.
Jag har jobbat för mycket,
Mer än vad som är bra, för mig, för jobbet, för andra…
Hade nog fått mer gjort om jag jobbat mindre också, inte tagit på mig så mycket överallt… inte haft så svårt att säga att jag inte fixar det jag lovat…
Lagt mycket tid på fel saker…
För lite tid på vänner, syskon, tid, tänka, be, vara…
Vill vara helhjärtad i det jag gör, men alltför ofta är jag trött av det jag gjort innan eller ska göra sen.
Nej, jag är inte nere.
Mår helt okej, riktigt bra faktiskt
Tillfreds
Små barn ger liv, ger perspektiv
När mycket tränger på, man inte ser har det ska kunna gå. , så finns det tid för lek, en självklar paus.
Ångest är inte den enda vägen. Samma sak kan bli något helt annat…
Var på födelsedagsfest hos Svenska Missionskyrkans ordförande i onsdags, sitter med i SMU-Riks Beredningutskott… Jag vet inte om det att vara viktig på det sättet är viktigt för mig? Hoppas inte det, hoppas att jag mår bra av det för att jag får bli uppskattad. Nej, det är nog inte sant. På något sätt vill jag nog gärna vara viktig. Hmm, får nog ha det i bakhuvudet…
Nej, ska sitta och titta på några youtube-videor med Andreas,
Lite mindre quality kanske, men vi kan nog inte rulla runt på golvet med en boll och en hatt…
Vi skrivs!
Kram
samuel
söndag 6 maj 2007
Intervjuer, marknad och hockeybilder
Hej!
När jag skriver det här är det lördag kväll och jag sitter vid köksbordet och äter lite kvällsfika innan jag ska gå och lägga mig. (Knappar in det hela på datorn imorrn.)
Det var väldigt länge sedan jag skrev ett dagboksinlägg senast. Det måste ha varit någon gång före påsk. och sedan dess har det ju hunnit hända en hel del. Egentligen så skulle jag vilja titta efter i almanackan vad jag gjort, men den befinner sig för tillfället i ett brev någonstans i Sverige...
En annan sak jag kom att tänka på är att det mesta man är med om känns mindre viktigt i efterhand än då man är med om det, så nu blir det lite kortfattat om vad som hänt:
Veckan före påsk spelade jag Petrus nio gånger för låg- och mellanstadiebarn som var i kyrkan på påskvandring.
Teater är kul!
Efter det så blev det lite skidåkning i Grönklitt med Johannes. Pappa hade nämligen hyrt en stuga där, så det blev lite familjepåskfirande i alla fall!
Det som annars är härligt med påsken är gudstjänsterna. Påskens budskap om Jesu död för vår skull och uppståndelsen är mäktigt!
Veckan efter blev det lite lov och jag åkte ner till Lambohov och Rimforsa. I varje fall kroppsligen, i tankarna var jag nog mest kvar i Mora, grubblande över om jag gjort rätt, vad som gick fel och hur hon hade det. Sedan blev det några turer fram och tillbaka (alltså inte till Ösetergötland, utan i den här saken), och det har påverkat mig väldigt mycket och betytt mycket för mig (mer än vad som är bra), innan det igår natt på ett sätt blev... jag vet inte vad jag ska säga... settled. Or maybe I shouldn't avoid writing "put to an end".
Och ett mejl idag som gjorde det lättare att acceptera och ta ett steg vidare.
Och det berodde inte främst på den sista radens undran, vilket jag är rädd att du tror om du läser det här. Nej, det var några andra saker som lugnade, fick mig att tro att det nog på ett sätt blev bra så här, för dig och för mig.
För att nu återgå till något mindre internt!
Framtiden...
Ida uttryckte ett "Gaaaahhhh!!!"
och jag kan bara hålla med.
2 intervjuer, SMU-volontär och MUL på Lidingö fhsk. Är jag klokare nu?
Nja, jag vet iaf att det inte blir 8 månader i Kongo, och att det kanske inte blir RDC eller Kinshasa alls eftersom MUL primärt ska åka till Brazza istället.
Besviken!
På den ena intervjun kände jag mig ung och oerfaren, på den andra överkvalificerad.
Lidingö eller Uppsala?
(Klippte ut en annons om jobb med löner på Mora kommun, men som det känns nu orkar jag nog inte vara kvar här.)
Mora, och jobbet, känns jobbigare nu. Det är trögt att gå upp om morgnarna. Kanske beror det på att det inte är lika roligt längre?
Ansvaret sporrar inte, inte nu, det är bara tungt.
Och kongoleserna också... *suck*
Idag var jag iaf ledig.
Jag var på Rättviks marknad med Max, Viktor och Angelica. Det var kul! Köpte militärbyxor, massa VHS-filmer ("Min bror han gick bort sig i skogen, och har varit borta ett år..." Stinsen brinner för 25kr!) och hockeybilder!
Jag har haft julafton ikväll, suttit och öppnat paketen, tittat och sorterat.
Det är så underbart barnsligt kul!
Men nu borde jag gå och lägga mig.
En dag imorgon också. (Och ett lag till att plocka ut och lägga i ordning :~) ! )
kram allesammans
jag saknar er, kramar, prat, övernattningar och allt det andra som nu ligger i bakhuvudet som glada minnen.
Och ett stort lycka till till er som kämpar med Finals
Fokusera, kämpa, snart är det slut!
God natt!
/samuel
"Think of me,
think of me fondly
when we say goodbye.
Remember me,
once in a while
or promise me
you'll try."
När jag skriver det här är det lördag kväll och jag sitter vid köksbordet och äter lite kvällsfika innan jag ska gå och lägga mig. (Knappar in det hela på datorn imorrn.)
Det var väldigt länge sedan jag skrev ett dagboksinlägg senast. Det måste ha varit någon gång före påsk. och sedan dess har det ju hunnit hända en hel del. Egentligen så skulle jag vilja titta efter i almanackan vad jag gjort, men den befinner sig för tillfället i ett brev någonstans i Sverige...
En annan sak jag kom att tänka på är att det mesta man är med om känns mindre viktigt i efterhand än då man är med om det, så nu blir det lite kortfattat om vad som hänt:
Veckan före påsk spelade jag Petrus nio gånger för låg- och mellanstadiebarn som var i kyrkan på påskvandring.
Teater är kul!
Efter det så blev det lite skidåkning i Grönklitt med Johannes. Pappa hade nämligen hyrt en stuga där, så det blev lite familjepåskfirande i alla fall!
Det som annars är härligt med påsken är gudstjänsterna. Påskens budskap om Jesu död för vår skull och uppståndelsen är mäktigt!
Veckan efter blev det lite lov och jag åkte ner till Lambohov och Rimforsa. I varje fall kroppsligen, i tankarna var jag nog mest kvar i Mora, grubblande över om jag gjort rätt, vad som gick fel och hur hon hade det. Sedan blev det några turer fram och tillbaka (alltså inte till Ösetergötland, utan i den här saken), och det har påverkat mig väldigt mycket och betytt mycket för mig (mer än vad som är bra), innan det igår natt på ett sätt blev... jag vet inte vad jag ska säga... settled. Or maybe I shouldn't avoid writing "put to an end".
Och ett mejl idag som gjorde det lättare att acceptera och ta ett steg vidare.
Och det berodde inte främst på den sista radens undran, vilket jag är rädd att du tror om du läser det här. Nej, det var några andra saker som lugnade, fick mig att tro att det nog på ett sätt blev bra så här, för dig och för mig.
För att nu återgå till något mindre internt!
Framtiden...
Ida uttryckte ett "Gaaaahhhh!!!"
och jag kan bara hålla med.
2 intervjuer, SMU-volontär och MUL på Lidingö fhsk. Är jag klokare nu?
Nja, jag vet iaf att det inte blir 8 månader i Kongo, och att det kanske inte blir RDC eller Kinshasa alls eftersom MUL primärt ska åka till Brazza istället.
Besviken!
På den ena intervjun kände jag mig ung och oerfaren, på den andra överkvalificerad.
Lidingö eller Uppsala?
(Klippte ut en annons om jobb med löner på Mora kommun, men som det känns nu orkar jag nog inte vara kvar här.)
Mora, och jobbet, känns jobbigare nu. Det är trögt att gå upp om morgnarna. Kanske beror det på att det inte är lika roligt längre?
Ansvaret sporrar inte, inte nu, det är bara tungt.
Och kongoleserna också... *suck*
Idag var jag iaf ledig.
Jag var på Rättviks marknad med Max, Viktor och Angelica. Det var kul! Köpte militärbyxor, massa VHS-filmer ("Min bror han gick bort sig i skogen, och har varit borta ett år..." Stinsen brinner för 25kr!) och hockeybilder!
Jag har haft julafton ikväll, suttit och öppnat paketen, tittat och sorterat.
Det är så underbart barnsligt kul!
Men nu borde jag gå och lägga mig.
En dag imorgon också. (Och ett lag till att plocka ut och lägga i ordning :~) ! )
kram allesammans
jag saknar er, kramar, prat, övernattningar och allt det andra som nu ligger i bakhuvudet som glada minnen.
Och ett stort lycka till till er som kämpar med Finals
Fokusera, kämpa, snart är det slut!
God natt!
/samuel
"Think of me,
think of me fondly
when we say goodbye.
Remember me,
once in a while
or promise me
you'll try."
måndag 30 april 2007
söndag 25 mars 2007
Jag har sett det vackra, och jag har sett det onda
Jag har sett det vackra,
och jag har sett det onda.
Det vackra ser jag varje dag.
Genom fönstret lyser vårsolen in och ljuset bryts i fönstret, färger. Och ute smälter snön. Livet föds, i skönhet.
Det onda ser jag på tv.
Folkmord i Rwanda.
Gruppvåldtäkter i franska förorter.
Jag ser det på tv. "Då vet du egentligen inte" kan ni säga. Och ni kanske har rätt. Men jag var bara i Afrika i tre veckor, jag hann inte se allt, (kan aldrig hinna se allt) och minnena från Auschwitz-Birkenau bleknar. (Men namnet ligger beskt, svart, motbjudande i munnen, med ett mörker som inte bjuder någon glömska eller något skydd. Namnet är onaturligt, omänskligt, äckligt...)
Och ändå var där gräs. Det var som om björkarna inte visste om det onda och bar löv i lycklig ovetskap.
Civilisation. Vi och dom. Därborta... Dom gör så...
Är vi då inte medskyldiga om vi utestänger?
Så rädda för att smittas stänger vi ute sjukdomarna,
med medecinen på insidan.
Tror vi att det försvinner om vi alla glömmer? Vi kan slå på tv6 istället, och vinna 10 000 kronor så vi aldrig mer behöver se eländet. FÖRSVINNER DET DÅ?
Va? Svara!
Nej, det gör det inte! Och det beror inte bara på att det inte går att stänga ute, att det då bara jäser, muterar, hatar utanför murarna. Det beror också på att det redan finns här inne. Mitt i våren, skönheten, i rikedomens land finns också ondskan.
Men det är tyst. Man fruktar dånet när fasaden faller och lider i tysthet, eller tittar bort, letar distraktion att skylla på för att man inte ser, inte hjälper.
Behoven är tydliga, men om jag tittar åt ett annat håll ett tag till så ser jag att min Mercedes inte har med saken att göra, att jag inte har med saken att göra, innanför murarna.
Därför tittar jag,
på döden
på det sjuka
på det förstörda
på det sårade
och försöker förstå
Ett varför,
eller ännu hellre ett hur eller vad jag kan göra. Något, för att undvika min egen lathet, slöhet, synd.
Jag har sett skönheten
och jag har sett det onda
och jag kan inte sitta still och se på!
en nöd för de lidande,
en vilja att hjälpa.
men hur,
men hur?
jag försöker i alla fall...
och jag har sett det onda.
Det vackra ser jag varje dag.
Genom fönstret lyser vårsolen in och ljuset bryts i fönstret, färger. Och ute smälter snön. Livet föds, i skönhet.
Det onda ser jag på tv.
Folkmord i Rwanda.
Gruppvåldtäkter i franska förorter.
Jag ser det på tv. "Då vet du egentligen inte" kan ni säga. Och ni kanske har rätt. Men jag var bara i Afrika i tre veckor, jag hann inte se allt, (kan aldrig hinna se allt) och minnena från Auschwitz-Birkenau bleknar. (Men namnet ligger beskt, svart, motbjudande i munnen, med ett mörker som inte bjuder någon glömska eller något skydd. Namnet är onaturligt, omänskligt, äckligt...)
Och ändå var där gräs. Det var som om björkarna inte visste om det onda och bar löv i lycklig ovetskap.
Civilisation. Vi och dom. Därborta... Dom gör så...
Är vi då inte medskyldiga om vi utestänger?
Så rädda för att smittas stänger vi ute sjukdomarna,
med medecinen på insidan.
Tror vi att det försvinner om vi alla glömmer? Vi kan slå på tv6 istället, och vinna 10 000 kronor så vi aldrig mer behöver se eländet. FÖRSVINNER DET DÅ?
Va? Svara!
Nej, det gör det inte! Och det beror inte bara på att det inte går att stänga ute, att det då bara jäser, muterar, hatar utanför murarna. Det beror också på att det redan finns här inne. Mitt i våren, skönheten, i rikedomens land finns också ondskan.
Men det är tyst. Man fruktar dånet när fasaden faller och lider i tysthet, eller tittar bort, letar distraktion att skylla på för att man inte ser, inte hjälper.
Behoven är tydliga, men om jag tittar åt ett annat håll ett tag till så ser jag att min Mercedes inte har med saken att göra, att jag inte har med saken att göra, innanför murarna.
Därför tittar jag,
på döden
på det sjuka
på det förstörda
på det sårade
och försöker förstå
Ett varför,
eller ännu hellre ett hur eller vad jag kan göra. Något, för att undvika min egen lathet, slöhet, synd.
Jag har sett skönheten
och jag har sett det onda
och jag kan inte sitta still och se på!
en nöd för de lidande,
en vilja att hjälpa.
men hur,
men hur?
jag försöker i alla fall...
söndag 18 mars 2007
VB: Kongo
Hej Inga-Maj!
Skickar en kopia på den korta redovisning jag skickat
till Linda Wallberg på SMU för Internationella
utskottet. Jag träffade henne på THS i helgen och jag
fick lite backning för att de inte fått något sedan
dess (sedan kommer jag skicka SMR-rapprten dit också).
Hon nämnde också att de gärna såg att jag skickar in
en ansökan om att bli SMU-volontär i Luozi.
Smickrande, men det känns läskigt, ska nog skicka in
ansökan i alla fall...
Allt gott!
/samuel
Bakgrund
Resan till Kongo-Kinshasa 8-26/1-07 var en del av ett utbyte (med utbytesbidrag från SMR) vilket också innefattar ett besök av två kongoleser, Nicole Benontedi och Alexis Lusisamo, i maj (då de bland annat ska besöka Riksmötet i Örebro). Utbytet är i sin tur ett led i vänförsamlingsrelationen mellan Mukimbungu och Rimforsa.
Kinshasa
Med på resan var förutom jag, Samuel Öhlin, också Inga-Maj H Gustafsson, Larz Netz och Anne-Louise Gustavsson från Rimforsa mf.
Vid ankomsten till N’Djili blev vi mötta av en man vid namn Matthieu som hjälpte oss med att få ut väskor och komma igenom kontroller. Skönt att få någon att lita på i oredan! (Även om Larz och I-M intygade att det var mycket bättre än när de kom dit förra gången, 2003.)
De närmaste dagarna åkte vi på studiebesök på olika håll i Kinshasa med gästhemmet Nzo Binati som bas. Några dygn för att landa… Vi besökte det protestantiska universitetet, UPC, och dess nya bibliotek byggt med pengar från SIDA, den stora katedralen ”centenaire” och kyrkbygget i CEC Matete. I Matete träffade vi kyrkbyggets arkitekt som också ritat kyrkan i Mukimbungu som Rimforsa stödjer bygget av. I Matete blev vi också inbjudna till tata Norbert Lomba, som satt med i den kommitté, CORESEM, som i mitten på 1900-talet jobbade för att åter få en missionsförsamling i Mukimbungu. Vi såg hans arbete med att försöka starta upp små rörelser som sedan hans familjemedlemmar kunde livnära sig av, också en bild av familjens betydelse i det kongolesiska samhället.
I Kinshasa träffade vi också den ”officiella” SMK-delegationen, middag med dem, president CEC Fidèle Muanda Mikiama och Kimy Konde. Väldigt roligt att Muanda då inför de andra lyfte fram Mukimbungu-Rimforsa som en lyckad vänförsamlingrelation.
Annat i Kinshasa: information från Åsa Konde om Diakonias arbete, besök på Diakonias partnerorganisation UNAF för presentation av mikrokreditprojekt och besök i församling CEC Delvaux.
I Delvaux så fick vi för första gången känna vilken betydelse det hade för kongoleserna att det kom svenskar. Ett otroligt mottagande, allé av sjungande kvinnor, palmblad…
Matadi
På vägen från Kinshasa till 125-årsjubiléet i Matadi stannade vi i Kimpese för lunch och guidad tur på evangeliska sjukhuset IME. Vi träffade där också pastor Alphonse Madiadia Makanda från Mukimbungu som vi senare skulle bo hos.
Kul att i Matadi få bo ihop med Johan Thörnow, SMU-volontär i Brazza som jag träffat förut på kurser på Lidingö. Jubiléet, ja vad ska man säga? Sanslöst långa sittningar med tal vars mening gick oss ganska mycket förbi. Men mycket härlig musik och dans, den kongolesiska glädjen! Också häftigt att få sitta på samma hedersläktare som de fyra missionsföreståndarna och alla andra ”stora”.
Intressant att träffa folk: Magnus Carlquist från SIDA (vi grabbar satt andäktigt och lyssnade på hans historier) scoutledare från CEC Ozone, gästarbetare från Nigeria, framgångsrik mobiltelefonförsäljare som drömmer om att resa till Sverige, ungar på gatan som trodde jag var fransman… (en självförtroendeboost för franskan som inte kom igång riktigt förrän sista veckan.)
Till sist en liten turisttur: besök vid kraftverken vid Inga. Mäktigt! Också en lektion i hur det fungerar i Kongo, man kommer ingenstans utan kontakter och mutor, å andra sidan så kan folk om man har båda två vara väldigt hjälpsamma, även om vissa papper fattas…
Mukimbungu
Skumpig resa i pansarvagn till jeep på sanslösa vägar ut till Mukimbungu. Under tiden fick jag lära mig några ord och fraser på kikongo av pastorsfrun i Mukimbungu.
Jag förstod att det är svårt med transporterna när naturen ser ut som den gör, och vilka otroliga infrastruktursatsningar som behövs… Ännu ett otroligt mottagande när vi kom fram till Mukimbungu. Under den vecka vi bodde där förstod vi vilken skillnad en kontakt med omvärlden gjorde för människorna där, vi var ”deras mindele” som de var stolta över att ha kontakt med.
I Mukimbungu bodde vi med pastorsfamiljen. Svårt att anpassa sig till standarden de första dagarna, allt kändes fruktansvärt krångligt och äckligt. Men man vande sig oväntat snabbt! Så mycket mer intressant att kunna stanna på en plats och lära känna personerna där mer. Spännande att höra lärarna, de som har utbildning, och deras syn på Kongos problem. Också skrämmande, till exempel hur många som ser emigration som den enda stora drömmen. Optimism trots ständig besvikelse, det blir inte bättre, man får ingen lön, korruption och sjukdom som tar allt man sparat… Som bortskämd europé så förstår jag inte hur man orkar kämpa vidare.
I Mukimbungu inspekterade vi kyrkbygget och besökte primär- och sekundärskola. Vi fick vara med om dop (57 dopkandidater!) och gudstjänster. Vi besökte byar och den gamla missionsstationen och en katolsk kommunitet med sjukhus. Också mycket möten, förhandlingar med styrelsen om nytt vänförsamlingsavtal, inför de två kongolesernas resa till Sverige, med arkitekt, rektorer…
Jag inriktade mig också på att försöka få en bild av ungdomsarbetet och hur man arbetar med barn på olika sätt (frågeställningar från utbytesansökan till SMR).
Luozi och hem
Efter tiden i Mukimbungu åkte vi vidare norrut, över floden till Luozi. Missionärsbostäderna där var helt underbara efter veckan ute i broussen! I Luozi besökte vi CEC Mawandas kyrkbygge och skola. En bitter erfarenhet att resurserna fördelas väldigt olika, skolorna här, som ingick i samma kyrkans utvecklingsprojekt som Mukimbungus, är betydligt bättre än de ute på landet (där det var hål i väggar, inget golv…). Det som utlovas och står på pappret att det gjorts är inte detsamma som verkligheten… Detta och andra tecken på korruption också inom kyrkan gör oss nedslagna, det är så mycket som hindrar arbetet för att det ska bli bättre!
Också guidad tur på CEC’s huvudkontor och området runtomkring, besök på de olika departementen och samtal om olika projekt, särskilt skolprojekt, kvinnogrupper och AIDS-information. Vi träffade också president Muanda igen och diskuterade samfundets roll i vänförsamlingsrelationer.
Från Luozi fick vi flyga med MAF till Kinshasa. Häftigt! Sista dygnet i Kongo blev det lite shopping (även om bilfärd in och ut ur inhägnade butiksgårdar är lite annorlunda än tittande i skyltfönster.)
Intryck
Det var så mycket som var annorlunda som jag inte innan hade tänkt kunde vara annorlunda, tankesätt, hur mycket samhällets funktion påverkar människor… Jag som läst en del ekonomi försökte analysera mycket. Och det känns som om det är med ekonomin som med samhället i stort, så mycket i spillror, rivaliserande intressen och missbruk, men flera glimtar av goda exempel. Inga enkla lösningar, problemen sitter ihop, komplicerade samband… Men också en glädje, en lycka över det man har och en tacksamhet och förtröstan på Gud. På det planet finns det mycket vi svenskar har att lära av Kongo!
Skickar en kopia på den korta redovisning jag skickat
till Linda Wallberg på SMU för Internationella
utskottet. Jag träffade henne på THS i helgen och jag
fick lite backning för att de inte fått något sedan
dess (sedan kommer jag skicka SMR-rapprten dit också).
Hon nämnde också att de gärna såg att jag skickar in
en ansökan om att bli SMU-volontär i Luozi.
Smickrande, men det känns läskigt, ska nog skicka in
ansökan i alla fall...
Allt gott!
/samuel
Bakgrund
Resan till Kongo-Kinshasa 8-26/1-07 var en del av ett utbyte (med utbytesbidrag från SMR) vilket också innefattar ett besök av två kongoleser, Nicole Benontedi och Alexis Lusisamo, i maj (då de bland annat ska besöka Riksmötet i Örebro). Utbytet är i sin tur ett led i vänförsamlingsrelationen mellan Mukimbungu och Rimforsa.
Kinshasa
Med på resan var förutom jag, Samuel Öhlin, också Inga-Maj H Gustafsson, Larz Netz och Anne-Louise Gustavsson från Rimforsa mf.
Vid ankomsten till N’Djili blev vi mötta av en man vid namn Matthieu som hjälpte oss med att få ut väskor och komma igenom kontroller. Skönt att få någon att lita på i oredan! (Även om Larz och I-M intygade att det var mycket bättre än när de kom dit förra gången, 2003.)
De närmaste dagarna åkte vi på studiebesök på olika håll i Kinshasa med gästhemmet Nzo Binati som bas. Några dygn för att landa… Vi besökte det protestantiska universitetet, UPC, och dess nya bibliotek byggt med pengar från SIDA, den stora katedralen ”centenaire” och kyrkbygget i CEC Matete. I Matete träffade vi kyrkbyggets arkitekt som också ritat kyrkan i Mukimbungu som Rimforsa stödjer bygget av. I Matete blev vi också inbjudna till tata Norbert Lomba, som satt med i den kommitté, CORESEM, som i mitten på 1900-talet jobbade för att åter få en missionsförsamling i Mukimbungu. Vi såg hans arbete med att försöka starta upp små rörelser som sedan hans familjemedlemmar kunde livnära sig av, också en bild av familjens betydelse i det kongolesiska samhället.
I Kinshasa träffade vi också den ”officiella” SMK-delegationen, middag med dem, president CEC Fidèle Muanda Mikiama och Kimy Konde. Väldigt roligt att Muanda då inför de andra lyfte fram Mukimbungu-Rimforsa som en lyckad vänförsamlingrelation.
Annat i Kinshasa: information från Åsa Konde om Diakonias arbete, besök på Diakonias partnerorganisation UNAF för presentation av mikrokreditprojekt och besök i församling CEC Delvaux.
I Delvaux så fick vi för första gången känna vilken betydelse det hade för kongoleserna att det kom svenskar. Ett otroligt mottagande, allé av sjungande kvinnor, palmblad…
Matadi
På vägen från Kinshasa till 125-årsjubiléet i Matadi stannade vi i Kimpese för lunch och guidad tur på evangeliska sjukhuset IME. Vi träffade där också pastor Alphonse Madiadia Makanda från Mukimbungu som vi senare skulle bo hos.
Kul att i Matadi få bo ihop med Johan Thörnow, SMU-volontär i Brazza som jag träffat förut på kurser på Lidingö. Jubiléet, ja vad ska man säga? Sanslöst långa sittningar med tal vars mening gick oss ganska mycket förbi. Men mycket härlig musik och dans, den kongolesiska glädjen! Också häftigt att få sitta på samma hedersläktare som de fyra missionsföreståndarna och alla andra ”stora”.
Intressant att träffa folk: Magnus Carlquist från SIDA (vi grabbar satt andäktigt och lyssnade på hans historier) scoutledare från CEC Ozone, gästarbetare från Nigeria, framgångsrik mobiltelefonförsäljare som drömmer om att resa till Sverige, ungar på gatan som trodde jag var fransman… (en självförtroendeboost för franskan som inte kom igång riktigt förrän sista veckan.)
Till sist en liten turisttur: besök vid kraftverken vid Inga. Mäktigt! Också en lektion i hur det fungerar i Kongo, man kommer ingenstans utan kontakter och mutor, å andra sidan så kan folk om man har båda två vara väldigt hjälpsamma, även om vissa papper fattas…
Mukimbungu
Skumpig resa i pansarvagn till jeep på sanslösa vägar ut till Mukimbungu. Under tiden fick jag lära mig några ord och fraser på kikongo av pastorsfrun i Mukimbungu.
Jag förstod att det är svårt med transporterna när naturen ser ut som den gör, och vilka otroliga infrastruktursatsningar som behövs… Ännu ett otroligt mottagande när vi kom fram till Mukimbungu. Under den vecka vi bodde där förstod vi vilken skillnad en kontakt med omvärlden gjorde för människorna där, vi var ”deras mindele” som de var stolta över att ha kontakt med.
I Mukimbungu bodde vi med pastorsfamiljen. Svårt att anpassa sig till standarden de första dagarna, allt kändes fruktansvärt krångligt och äckligt. Men man vande sig oväntat snabbt! Så mycket mer intressant att kunna stanna på en plats och lära känna personerna där mer. Spännande att höra lärarna, de som har utbildning, och deras syn på Kongos problem. Också skrämmande, till exempel hur många som ser emigration som den enda stora drömmen. Optimism trots ständig besvikelse, det blir inte bättre, man får ingen lön, korruption och sjukdom som tar allt man sparat… Som bortskämd europé så förstår jag inte hur man orkar kämpa vidare.
I Mukimbungu inspekterade vi kyrkbygget och besökte primär- och sekundärskola. Vi fick vara med om dop (57 dopkandidater!) och gudstjänster. Vi besökte byar och den gamla missionsstationen och en katolsk kommunitet med sjukhus. Också mycket möten, förhandlingar med styrelsen om nytt vänförsamlingsavtal, inför de två kongolesernas resa till Sverige, med arkitekt, rektorer…
Jag inriktade mig också på att försöka få en bild av ungdomsarbetet och hur man arbetar med barn på olika sätt (frågeställningar från utbytesansökan till SMR).
Luozi och hem
Efter tiden i Mukimbungu åkte vi vidare norrut, över floden till Luozi. Missionärsbostäderna där var helt underbara efter veckan ute i broussen! I Luozi besökte vi CEC Mawandas kyrkbygge och skola. En bitter erfarenhet att resurserna fördelas väldigt olika, skolorna här, som ingick i samma kyrkans utvecklingsprojekt som Mukimbungus, är betydligt bättre än de ute på landet (där det var hål i väggar, inget golv…). Det som utlovas och står på pappret att det gjorts är inte detsamma som verkligheten… Detta och andra tecken på korruption också inom kyrkan gör oss nedslagna, det är så mycket som hindrar arbetet för att det ska bli bättre!
Också guidad tur på CEC’s huvudkontor och området runtomkring, besök på de olika departementen och samtal om olika projekt, särskilt skolprojekt, kvinnogrupper och AIDS-information. Vi träffade också president Muanda igen och diskuterade samfundets roll i vänförsamlingsrelationer.
Från Luozi fick vi flyga med MAF till Kinshasa. Häftigt! Sista dygnet i Kongo blev det lite shopping (även om bilfärd in och ut ur inhägnade butiksgårdar är lite annorlunda än tittande i skyltfönster.)
Intryck
Det var så mycket som var annorlunda som jag inte innan hade tänkt kunde vara annorlunda, tankesätt, hur mycket samhällets funktion påverkar människor… Jag som läst en del ekonomi försökte analysera mycket. Och det känns som om det är med ekonomin som med samhället i stort, så mycket i spillror, rivaliserande intressen och missbruk, men flera glimtar av goda exempel. Inga enkla lösningar, problemen sitter ihop, komplicerade samband… Men också en glädje, en lycka över det man har och en tacksamhet och förtröstan på Gud. På det planet finns det mycket vi svenskar har att lära av Kongo!
tisdag 13 mars 2007
Våren och framtiden och det som varit
I förrgår var den första vårdagen.
Kanske inte direkt klimatmässigt, men det var första jag kände den, vårvärmen.Jag gick ut ur en dörr på Betelseminariet i Bromma och blev bara stående, kände solen.Dahnson som gick lite längre fram (gammal teamare som nu är ungdomsledare på 50% i Skellefte) vände sig om och undrade vad jag gjorde.
"jag blev bara slagen av våren" sa jag.
"Då ska du vända andra kinden till"
Jag tyckte det var ett mycket bra svar.
Var alltså i Stockholm i helgen, ettåringskurs i samband med öppet hus på Lidingö (folkhögskolan alltså) och kallelsedagar på Teologiska Högskolan/Betel.
Så undrbart skönt att var med de andra, bo med dem och känna ett "vi". Vi känner varann så bra nu. Älska är ett starkt ord, men jag tror att jag kan säga att jag älskar de stunderna, den tiden, då vi är tillsammans. Magin och kraften, Gud.
Bönegemenskap, är det något som behövs i Mora så är det det.
träffa folk i allmänhet, man blir lite knäpp annars.
många tankar om framtiden, det var ju liksom grejen med det hela.MUL med 5 veckor i Kongo? Volontär med 7 månader i Kongo? (Linda Wallberg, intl. sek. på SMU vill skicka mig dit, smickrande men läskigt!) Börja plugga på "riktigt", och isf var; Uppsala eller nån annan stans? eller kanske kvar i Mora? den sista tanken kom ffg på möte med ledare från Centrumkyrkan, dom berättade om deras arbete och om det som hände männiksor där. Jag kände "det här vill jag vara med i, vara med att bygga vidare på". varför hade jag inte gjort så mycket som jag tänkt att jag ska, att jag skulle kunna... ...tidigare? Men AnnKi har nog rätt, "glöm oktober". Jag är här nu, och nu har jag ork, energi, idéer, engagemang. Det är bara att köra - halleluja! Sala-Sambila, be och arbeta! Gud är med!
Många tänkvärda saker från helgen.
Ett så viktigt samtal med AnnKi och Gun ikväll,
människor som betyder något (stort) för mig.
Det finns flera,,,
och Evelina hade rätt, vi säger det alldeles för sällan, ger varandra för lite positiv feedback i allmänhet. Så då sa jag det till henne, ;~P vet inte hur hon tog det,
jag har varit alldeles för pretentiös (stavning?) förut,inte velat skriva för att jag inte trott att det skulle bli speciellt sammanhängande, långt eller intressant.
Det ska jag skita i, och bara skriva istället!
Ciderhusreglerna gick på 4an igår (förrgår, hon är visst över tolv, hmm, då blir övanvarande datumbestämning av våren också fel, ska juag ändra? ne. ) Den är bra, tror jag, såg bara lite. Kom inte ihåg mycket från när jag såg den på bio förutom att jag nog inte förstod allt. Men minns Fuzzy, Erik Sullivan, son till mammas gamla klasskompis som flyttade till USA. (Han hade ett "hemligt språk" med regissören. Han och Lasse Hallström var de enda på inspelningen som kunde svenska.)
Vet inte om jag borde sluta nu.
Jag mår bra i alla fall.
Känns skönt att skriva det, att ni får läsa det.
Det blir alltför ofta att man skriver motsatsen, befogat eller inte.
Nu mår jag bra, som sagt. Och tackar Gud och mina kollegor för det.
"Livet är förunderligt" sjunger Ung Kör, och jag kan bara hålla med, och le mot vårsolen...
kramar
/samuel
Kanske inte direkt klimatmässigt, men det var första jag kände den, vårvärmen.Jag gick ut ur en dörr på Betelseminariet i Bromma och blev bara stående, kände solen.Dahnson som gick lite längre fram (gammal teamare som nu är ungdomsledare på 50% i Skellefte) vände sig om och undrade vad jag gjorde.
"jag blev bara slagen av våren" sa jag.
"Då ska du vända andra kinden till"
Jag tyckte det var ett mycket bra svar.
Var alltså i Stockholm i helgen, ettåringskurs i samband med öppet hus på Lidingö (folkhögskolan alltså) och kallelsedagar på Teologiska Högskolan/Betel.
Så undrbart skönt att var med de andra, bo med dem och känna ett "vi". Vi känner varann så bra nu. Älska är ett starkt ord, men jag tror att jag kan säga att jag älskar de stunderna, den tiden, då vi är tillsammans. Magin och kraften, Gud.
Bönegemenskap, är det något som behövs i Mora så är det det.
träffa folk i allmänhet, man blir lite knäpp annars.
många tankar om framtiden, det var ju liksom grejen med det hela.MUL med 5 veckor i Kongo? Volontär med 7 månader i Kongo? (Linda Wallberg, intl. sek. på SMU vill skicka mig dit, smickrande men läskigt!) Börja plugga på "riktigt", och isf var; Uppsala eller nån annan stans? eller kanske kvar i Mora? den sista tanken kom ffg på möte med ledare från Centrumkyrkan, dom berättade om deras arbete och om det som hände männiksor där. Jag kände "det här vill jag vara med i, vara med att bygga vidare på". varför hade jag inte gjort så mycket som jag tänkt att jag ska, att jag skulle kunna... ...tidigare? Men AnnKi har nog rätt, "glöm oktober". Jag är här nu, och nu har jag ork, energi, idéer, engagemang. Det är bara att köra - halleluja! Sala-Sambila, be och arbeta! Gud är med!
Många tänkvärda saker från helgen.
Ett så viktigt samtal med AnnKi och Gun ikväll,
människor som betyder något (stort) för mig.
Det finns flera,,,
och Evelina hade rätt, vi säger det alldeles för sällan, ger varandra för lite positiv feedback i allmänhet. Så då sa jag det till henne, ;~P vet inte hur hon tog det,
jag har varit alldeles för pretentiös (stavning?) förut,inte velat skriva för att jag inte trott att det skulle bli speciellt sammanhängande, långt eller intressant.
Det ska jag skita i, och bara skriva istället!
Ciderhusreglerna gick på 4an igår (förrgår, hon är visst över tolv, hmm, då blir övanvarande datumbestämning av våren också fel, ska juag ändra? ne. ) Den är bra, tror jag, såg bara lite. Kom inte ihåg mycket från när jag såg den på bio förutom att jag nog inte förstod allt. Men minns Fuzzy, Erik Sullivan, son till mammas gamla klasskompis som flyttade till USA. (Han hade ett "hemligt språk" med regissören. Han och Lasse Hallström var de enda på inspelningen som kunde svenska.)
Vet inte om jag borde sluta nu.
Jag mår bra i alla fall.
Känns skönt att skriva det, att ni får läsa det.
Det blir alltför ofta att man skriver motsatsen, befogat eller inte.
Nu mår jag bra, som sagt. Och tackar Gud och mina kollegor för det.
"Livet är förunderligt" sjunger Ung Kör, och jag kan bara hålla med, och le mot vårsolen...
kramar
/samuel
fredag 16 februari 2007
Why I like "The West Wing"
Hi!
So, as requested I'll (if I consider myself having time and energy at the time) paste my diary entries here, as well as on lunarstorm, crossnet and communities...
Why I like ”The West Wing”
The characters are so… efficient!
They go from one thing to the other, constantly juggling several things in their minds: budget, tax cuts, military spending, their own feelings, a chinese official visiting at the wrong time, a prank pulled on a friend at work, the mood of the president… “What can we do about that? That! Oh, yes and the implications will be this, this and possibly that. Agreed! And the next thing, what can we do about that? Nothing now until that person has asked that other person who’ll probably answer like this…”
Done with tempo and a glimpse in the… (skit!) glimt i ögonvrån och en grym intelligens och snabbtänkthet.
Så vill jag kunna jobba! Så vill jag kunna leva?
I verkligheten?
När jag var yngre så ville jag att vi i vår familj skulle kunna käbbla, småbråka för kuls skull, på samma sätt som huvudpersonerna i Eddings’ första Belgarion-böcker.
I efterhand har jag kommit på att man faktiskt sårar varandra…
Jag har tänkt på andra saker idag [onsdag] också, men det här räcker for now, I think.
So, as requested I'll (if I consider myself having time and energy at the time) paste my diary entries here, as well as on lunarstorm, crossnet and communities...
Why I like ”The West Wing”
The characters are so… efficient!
They go from one thing to the other, constantly juggling several things in their minds: budget, tax cuts, military spending, their own feelings, a chinese official visiting at the wrong time, a prank pulled on a friend at work, the mood of the president… “What can we do about that? That! Oh, yes and the implications will be this, this and possibly that. Agreed! And the next thing, what can we do about that? Nothing now until that person has asked that other person who’ll probably answer like this…”
Done with tempo and a glimpse in the… (skit!) glimt i ögonvrån och en grym intelligens och snabbtänkthet.
Så vill jag kunna jobba! Så vill jag kunna leva?
I verkligheten?
När jag var yngre så ville jag att vi i vår familj skulle kunna käbbla, småbråka för kuls skull, på samma sätt som huvudpersonerna i Eddings’ första Belgarion-böcker.
I efterhand har jag kommit på att man faktiskt sårar varandra…
Jag har tänkt på andra saker idag [onsdag] också, men det här räcker for now, I think.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)