lördag 8 september 2007

Tjuvlyssnande på franska och rasgenans på tåg

[skrivet igår kväll]

Det här hänt mycket...

jag har slutat i Mora
jag har börjat på Lidingö
jag har insett att det är en stor skam att vara europé

...för att bara nämna något!

Tillfällena att utöva och uppleva franska haglar, i tid och otid!
Allt från en giftaskrank togoles(?) som ville ha en guide och äktenskapsmäklare i Stockholms nattliv till tre franska liftare som kom inramlande i Fridhemskyrkan en regnig augustitorsdag. Och nu en fransk mamma med kinkig son på andra sidan gången i vagn 7, tåg 50, på väg mot Mora medan kvällen blir till natt. Man behöver sannerligen inte betala 89kr för fransk cider och crèpe på ett av Tegnérgatans små fickor till kaféer, men pannkakan var i alla fall laktosfri och det var florsocker vackert pudrat över jordgubbssylten.

Den begynnande febern och förkylningen gjorde nog också mycket för att sänka mitt allmäntillstånd idag. Men det var förvirringen och tröttheten (som upphävde lättnaden och lyckan över vattenskadesaneringsbrummets upphörande i studentrummet mittemot) över att byta liv, fram och tillbaka i tiden, som jag berättade om som anledning för Victoria [H]. Jag antog att hon visste vad jag pratade om - hon som varit på North Park i Chicago med SVF - i vilket fall som helst värmde hennes kram, och värmer fortfarande!

Närhet att längta efter.

Nej, jag är inte på väg upp till Mora för att tala om Kongo. Det gjorde jag förra veckan inför en någorlunda välfylld Centrumkyrka. Skönt när tekniken är med och än bättre med beröm efteråt och då särskilt Evas utlåtande och jämförelse med i februari.

Jag utvecklas, blir äldre, förändras...

En kväll i Hjulsbro, full av minnen.
Samling från världens alla hörn, eller åtminstone från Philadelphia till Warszawa. Grabbarna kom också, kul! (Och ytterligare lite teologi/ateism-prat med Neil, som fortfarande undrar om jag inte ska bli präst.)
Stunder - runt Bergets soffbord, polskordstävling och middag hos Rzepecki, med Therese på väg ut och med Ala på väg hem till Lambohov i natten. Stunderna är viktiga - kort kan vara bäst. Rosie och Anna, IOU för a great evening! och Cecilia, God bless!

Och en sommarpåminnelse från Arholma om en annan vänskap att måna om.

Kommunikation, över avstånd, efter tid. Att ta sig den tiden, så lätt, så svårt.

Norr om Borlänge nu, det är mörkt.
Vad jag ska göra i Mora? Max Vikström ska döpas imorgon. Halleluja! Och om undertecknad kommer att stå förkylt huttrande utanför Önastugan imorgon så är det nog mångfalt värre för dopkandidaten och pastor Åberg!

Nae, kanske dags att avrunda nu.
Den europeiska kollektiva skulden? Läs Sven Lindqvists "Utrota varenda jävel". Rasismens idéhistoria, serverad i små bitar inblandad i en reseskildring genom ett Sahara (och en tänkandets och humanismens öken) som jag aldrig förut kommit i kontakt med.

"Humanismens öken", nä nu är det definitivt dags att lägga ner!
men läs boken,
den är inte bara för slentrianhailande högstadiekillar eller den globala ekonomins upplysta despoter i slips. Även en vänstervriden hobbyvärldsförbättrare får sin världsbild omskakad.

Och nej, jag ska inte glömma att nämna Gud i det här dagboksinlägget heller. SMU-volontärernas andakter har hållit igång den flämtande låga mitt böneliv varit.

Nog.

Godnatt och kram
/en resenär på väg dit han varit

Inga kommentarer: