Det finns nog egentligen inga fattiga länder

Det finns nog egentligen inga fattiga länder. Det finns länder med fler eller färre fattiga, med större eller mindre skillnader. I morse vaknade vi pa vart vanliga gasthem, utan rinnande vatten men turligt nog med el (strömavbrott flera ganger om dan). Nu sitter jag i lobbyn pa hotel Meridien, en absurd europeisk ö av elegans mitt i Brazzavilles livliga oordning.

Idag skulle vi egentligen ha flugit till Ouesso I norr pa gransen mot Kamerun (Sorry, orkar inte fixa prickarna langre). Men det har varit en allvarlig flygkrasch I Kinshasa sa nu har manga flygningar med alder ryska plan stallts in ocksa har pa Brazzasidan. Trakigt att missa regnskogen. Nu kommer vi istallet att aka till Musana, en gammal missionsstation sydvast om Brazzaville, over helgen. ASUdh, kongolesiska missionskyrkans hjalporganisation, har projekt dar som vi ska besoka.

Nu har vi inte foraldrafritt langre. Igar kom Torbjorn ner som larare efter Lotta som akte hem i sondags. Under tiden har Niklas och Mikaela Bjernhagen tagit hand om oss. Han jobbar pa ASUdh som ekonom, ett jobb jag nastan borjat snegla mot! Han ar 26 o hon 22 sa de kandes mer som kompisar an larare, speciellt som Niklas fixar fram en pick-up som vi kan aka pa flaket pa istallet for I jeep. Skitkul! Och da far man dessutom verkligen se stan, inte sitta instangd och titta ut.

Se stan ja, fragan ar om nagon av de som ar har pa hotellet nansin gjort det. Nar vi kom hit kande jag mig helt felplacerad. Efter en knapp vecka pa gasthemmet med ganska tight schema med besok pa olika stallen pa dagarna borjar vi bli ganska… medtagna ar nog ratt ord. Sariga fotter med smutsiga bandage (mitt varar igenom pa nagra timmar) och magsjuka lite har och var. Sa vi fick tipset o matt de finare hotellen har simbassanger som man kan betala for att bada i, och da far man ju ocksa tillgang till duscharna. Sa hit kom vi, jag sitter I en ren skjorta och nyss at vi pa restaurangen har med sakert en halv kypare per person. Inte fqrligt dyrt, pris som I Sverige, men det laskiga ar hur mycket de pengarna racker till I verkligheten utanfor hotellmurarna. Tanken “om jag istallet tar det dar som ar billigare kan jag lagga sa mycket mer I kollekten till kyrkan eller till det och det projektet” sved I samvetet. Det var underbart skont det var att duscha igen, kanna sig ren, tvatta saret pa foten riktigt ordentligt. Men direkt tanker man “a, om vi anda hade en badboll, ett parasol har, lite svensk lakrits.
De tar svarare att vara rik I ett fattigt land an att vara “rik” I ett rikt land. Skillnaderna sticker I ogonen hela tiden. Och man blundar for att orka.

Jaja, tiden slut, far se nar jag kan skriva nasta gang… det har blir nan slags standardtext, mejl till nan, facebook och kanske nan annan stans ocksa om jag hinner.

Kongolesiska halsninigar fran samuel