VB: Kongo

Hej Inga-Maj!
Skickar en kopia på den korta redovisning jag skickat
till Linda Wallberg på SMU för Internationella
utskottet. Jag träffade henne på THS i helgen och jag
fick lite backning för att de inte fått något sedan
dess (sedan kommer jag skicka SMR-rapprten dit också).
Hon nämnde också att de gärna såg att jag skickar in
en ansökan om att bli SMU-volontär i Luozi.
Smickrande, men det känns läskigt, ska nog skicka in
ansökan i alla fall...

Allt gott!
/samuel


Bakgrund
Resan till Kongo-Kinshasa 8-26/1-07 var en del av ett utbyte (med utbytesbidrag från SMR) vilket också innefattar ett besök av två kongoleser, Nicole Benontedi och Alexis Lusisamo, i maj (då de bland annat ska besöka Riksmötet i Örebro). Utbytet är i sin tur ett led i vänförsamlingsrelationen mellan Mukimbungu och Rimforsa.

Kinshasa
Med på resan var förutom jag, Samuel Öhlin, också Inga-Maj H Gustafsson, Larz Netz och Anne-Louise Gustavsson från Rimforsa mf.
Vid ankomsten till N’Djili blev vi mötta av en man vid namn Matthieu som hjälpte oss med att få ut väskor och komma igenom kontroller. Skönt att få någon att lita på i oredan! (Även om Larz och I-M intygade att det var mycket bättre än när de kom dit förra gången, 2003.)
De närmaste dagarna åkte vi på studiebesök på olika håll i Kinshasa med gästhemmet Nzo Binati som bas. Några dygn för att landa… Vi besökte det protestantiska universitetet, UPC, och dess nya bibliotek byggt med pengar från SIDA, den stora katedralen ”centenaire” och kyrkbygget i CEC Matete. I Matete träffade vi kyrkbyggets arkitekt som också ritat kyrkan i Mukimbungu som Rimforsa stödjer bygget av. I Matete blev vi också inbjudna till tata Norbert Lomba, som satt med i den kommitté, CORESEM, som i mitten på 1900-talet jobbade för att åter få en missionsförsamling i Mukimbungu. Vi såg hans arbete med att försöka starta upp små rörelser som sedan hans familjemedlemmar kunde livnära sig av, också en bild av familjens betydelse i det kongolesiska samhället.
I Kinshasa träffade vi också den ”officiella” SMK-delegationen, middag med dem, president CEC Fidèle Muanda Mikiama och Kimy Konde. Väldigt roligt att Muanda då inför de andra lyfte fram Mukimbungu-Rimforsa som en lyckad vänförsamlingrelation.
Annat i Kinshasa: information från Åsa Konde om Diakonias arbete, besök på Diakonias partnerorganisation UNAF för presentation av mikrokreditprojekt och besök i församling CEC Delvaux.
I Delvaux så fick vi för första gången känna vilken betydelse det hade för kongoleserna att det kom svenskar. Ett otroligt mottagande, allé av sjungande kvinnor, palmblad…

Matadi
På vägen från Kinshasa till 125-årsjubiléet i Matadi stannade vi i Kimpese för lunch och guidad tur på evangeliska sjukhuset IME. Vi träffade där också pastor Alphonse Madiadia Makanda från Mukimbungu som vi senare skulle bo hos.
Kul att i Matadi få bo ihop med Johan Thörnow, SMU-volontär i Brazza som jag träffat förut på kurser på Lidingö. Jubiléet, ja vad ska man säga? Sanslöst långa sittningar med tal vars mening gick oss ganska mycket förbi. Men mycket härlig musik och dans, den kongolesiska glädjen! Också häftigt att få sitta på samma hedersläktare som de fyra missionsföreståndarna och alla andra ”stora”.
Intressant att träffa folk: Magnus Carlquist från SIDA (vi grabbar satt andäktigt och lyssnade på hans historier) scoutledare från CEC Ozone, gästarbetare från Nigeria, framgångsrik mobiltelefonförsäljare som drömmer om att resa till Sverige, ungar på gatan som trodde jag var fransman… (en självförtroendeboost för franskan som inte kom igång riktigt förrän sista veckan.)
Till sist en liten turisttur: besök vid kraftverken vid Inga. Mäktigt! Också en lektion i hur det fungerar i Kongo, man kommer ingenstans utan kontakter och mutor, å andra sidan så kan folk om man har båda två vara väldigt hjälpsamma, även om vissa papper fattas…

Mukimbungu
Skumpig resa i pansarvagn till jeep på sanslösa vägar ut till Mukimbungu. Under tiden fick jag lära mig några ord och fraser på kikongo av pastorsfrun i Mukimbungu.
Jag förstod att det är svårt med transporterna när naturen ser ut som den gör, och vilka otroliga infrastruktursatsningar som behövs… Ännu ett otroligt mottagande när vi kom fram till Mukimbungu. Under den vecka vi bodde där förstod vi vilken skillnad en kontakt med omvärlden gjorde för människorna där, vi var ”deras mindele” som de var stolta över att ha kontakt med.
I Mukimbungu bodde vi med pastorsfamiljen. Svårt att anpassa sig till standarden de första dagarna, allt kändes fruktansvärt krångligt och äckligt. Men man vande sig oväntat snabbt! Så mycket mer intressant att kunna stanna på en plats och lära känna personerna där mer. Spännande att höra lärarna, de som har utbildning, och deras syn på Kongos problem. Också skrämmande, till exempel hur många som ser emigration som den enda stora drömmen. Optimism trots ständig besvikelse, det blir inte bättre, man får ingen lön, korruption och sjukdom som tar allt man sparat… Som bortskämd europé så förstår jag inte hur man orkar kämpa vidare.
I Mukimbungu inspekterade vi kyrkbygget och besökte primär- och sekundärskola. Vi fick vara med om dop (57 dopkandidater!) och gudstjänster. Vi besökte byar och den gamla missionsstationen och en katolsk kommunitet med sjukhus. Också mycket möten, förhandlingar med styrelsen om nytt vänförsamlingsavtal, inför de två kongolesernas resa till Sverige, med arkitekt, rektorer…
Jag inriktade mig också på att försöka få en bild av ungdomsarbetet och hur man arbetar med barn på olika sätt (frågeställningar från utbytesansökan till SMR).

Luozi och hem
Efter tiden i Mukimbungu åkte vi vidare norrut, över floden till Luozi. Missionärsbostäderna där var helt underbara efter veckan ute i broussen! I Luozi besökte vi CEC Mawandas kyrkbygge och skola. En bitter erfarenhet att resurserna fördelas väldigt olika, skolorna här, som ingick i samma kyrkans utvecklingsprojekt som Mukimbungus, är betydligt bättre än de ute på landet (där det var hål i väggar, inget golv…). Det som utlovas och står på pappret att det gjorts är inte detsamma som verkligheten… Detta och andra tecken på korruption också inom kyrkan gör oss nedslagna, det är så mycket som hindrar arbetet för att det ska bli bättre!
Också guidad tur på CEC’s huvudkontor och området runtomkring, besök på de olika departementen och samtal om olika projekt, särskilt skolprojekt, kvinnogrupper och AIDS-information. Vi träffade också president Muanda igen och diskuterade samfundets roll i vänförsamlingsrelationer.
Från Luozi fick vi flyga med MAF till Kinshasa. Häftigt! Sista dygnet i Kongo blev det lite shopping (även om bilfärd in och ut ur inhägnade butiksgårdar är lite annorlunda än tittande i skyltfönster.)

Intryck
Det var så mycket som var annorlunda som jag inte innan hade tänkt kunde vara annorlunda, tankesätt, hur mycket samhällets funktion påverkar människor… Jag som läst en del ekonomi försökte analysera mycket. Och det känns som om det är med ekonomin som med samhället i stort, så mycket i spillror, rivaliserande intressen och missbruk, men flera glimtar av goda exempel. Inga enkla lösningar, problemen sitter ihop, komplicerade samband… Men också en glädje, en lycka över det man har och en tacksamhet och förtröstan på Gud. På det planet finns det mycket vi svenskar har att lära av Kongo!