En Tom stuga

”I’ve got nothing to say today,I used my words up yesterday.”

Beredningsutskottsmöte i Stockholm fre-lör,lite hektiskt men ett skönt avbrott.
Lite vägledning om framtiden efter nyår också.


Mamma kom idag, och en kärra, och Lasse och Andreas.
Nu är stugan nästan tom.
Mycket packande är slut, städning kvar.


Det känns att det närmar sig slutet.
Jag är trött.
Finns inte mycket av den där glädjen och viljan som driver framåt.
Ansvar och Jiingi känns inte kul, bara tröttande.
Det kanske inte beror så mycket på ansvaret i sig, som på att jag inte har tagit vara på tillfällena att vila ut.


Att se fram emot…
Det kan vara den känslan jag saknar.


Jo, jag ser fram emot.
Men till något på ett sätt mindre,och hur värdefullt det är, det är så svårt att säga.


Jag måste, och vill, få till allt som behövs till Jiingi, helst imorrn.
Vill bara släppa, slippa det sen…


”Life is life, na-na na na na”

“Tomorrow will come, nighttime will go away and a new day will help you to smile again”

“When we all give the power, we all give the best”
Jo, det är kanske där skon klämt. Att jag inte gjort det. Och om jag inte gjort det jag ska på jobbet, så har jag fått göra det senare…

”Everyone has gone bananas” – de sista orden på samma låttext som inledde.

Djupt lila bananer, jo, det är ju ganska galet.


Men om jag tar mig i kragen, ber och diskar så känner jag mig nog bättre.

Gud är ju god och jag är frisk.
Och klagan gör mig ju knappast gladare!

Livet är ju egentligen ganska bra om man tittar lite närmare på det!


Lovsång.
En kram skulle också sitta fint.

Halleluja och slut på flummet.
God kväll!