måndag 27 juli 2009

Argentina m.m. (del 1)

Tre saker jag är konstig nog för att tycka om:

1 Sopsortering. Ofärgad glas dit, med ett plastlock som ska var där och en metallring som ska slängas dit...

2 Excel. Fylla i rad efter rad med siffror, för att till slut kunna skriva något i första rutan så att, vips!, allt ändrar sig automatiskt...

3
Major Messerschmitts väderskola


Annars känner jag nog främst två saker just nu (eller tre, fast några hemligheter måste man ju få ha!)
- lite ångest över hösten. Jag ska läsa Företagsekonomi B. Vill jag det? Nja.. Känns det som att det kommer att bli roligt? Nej.. Behöver jag den kursen? Nja, en tredjedel av den kanske.. Jag vet inte vad jag vill helt enkelt. Handelspolitik vill jag. eller biståndsredovisning. Hur läsa då???
- glad över att vara nere i Linköping en sväng och träffa gamla vänner! :)

men det är Argentina som är grejen!
Det var dit sommarsemestern gick,
till brorsbröllop och vinter i Salta vid Andernas fot, där Argentina börjar sluta vara Argentina och börjar bli Bolivia och Chile.
Vinter förresten, lite februarikänsla när man vaknade upp till någon minusgrad och sisådär 15 grader inomhus med värmefläkt. Men månaderna gick under dagen och lagom till siestan så var det lagom julivarmt, sådär 25 någonting. (i solen höll jag på att skriva.. Hmm, se Messerschmitt ovan!)

Andreas har gift sig med sin Annmari. Och gift in sig i den härliga släkten Jansson/Peña: sköna argentinare som gillar Jesus, fotboll och stooora köttbitar.

Annmaris pappa Göran är svensk, men har bott i Argentina till och från sen han var 15. Nu arbetar han bland små församlingar i bergsbyarna som mentor åt pastorer och med allmänt samordnande. Lite fick vi följa med upp i bergen (Salta ligger ju bara på 1100-1300 meter över havet... :P) och se llamas och vicuñas, saltöken, kaktusar och vackra, vackra berg. Att bara klippor och sten kan vara så vackert! Och byar med lutande gator som klättrade på sluttningarna... Kanske inte lika skönt väder där uppe, utan värmefläkt... Iruya på 2800 meter, Göran hade varit där med jämna mellanrum i 28 år, sett hela förvandlingen från en by utan el och vatten till att det nu ligger ett turisthotell högst upp.

...det kommer mera! Nu ska jag bort till Maria i Vidingsjö en sväng...