Granarna kommer!

De har kommit rullande, de flesta på lastbil, några på traktor med flak.
Lastbilschaufförerna har smugit väldigt lugnt och försiktigt genom den lilla rondellen utanför mitt fönster. Det blir nog lätt så när man har nån meter svajande trädtopp utstickande där bak!

Granarna kommer, snart är det advent. Granbarr och palmblad.

Vintern har kommit på besök också. Ett lite trevande dunigt täcke i fredags blev en ljus vintervärld på lördagsmorgonen. Nysnö, sol och några minusgrader, finns det bättre väder? Det är dåligt med barn i snöängelåldern här i studentkvarteret, så jag iklädde mig glatt rollen som femåring och skuttade ut i öronlappsmössa och thermobyxor!
Ligga på rygg i snön, titta upp på vita moln och känna kylan sakta kittla upp i ryggen – femåringar kan det här med att verkligen leva!

Idag har 30cm vitt förvandlats till 30mm blött, eller hur proportionerna nu är. Varje liten cykeltur är ett smått skrämmande äventyr: i johannesbacken kunde man vid lunch praktisera alpin utförscykling, några timmar senare var det snarare forsränning som gällde.

I helgen så blir det Diakonia för hela slanten: Sri lanka tidigare ikväll, klimatinformatörskurs fre-lör, träff inför Burkina Faso-resan söndag, folkrätt: fallstudier Kosovo och Georgien på måndag. På måndag skulle jag också åkt ner och varit med på överlämnandet av namninsamlingen* till Anders Borg. Det blev inställt, den delen av finansdepartementet har visst fullt upp med finanskrisen.. (och det känns ju rätt naturligt!) Nu blir det tisdag och Mats Odell istället (som jag precis lärt mig är kommunikations- och finansmarknadsminister, eller nåt sånt…) Och när det gäller argument om allmän medmänsklighet så känns det kanske lättare att ha att göra med en kristdemokrat än en moderat, vi får se hur det går! (Jag kommer nog i varje fall hålla mig i bakgrunden, finns folk på huvudkontoret som kan det här, bara se och lära!)

ojoj, och så ska det in en liten tenta där också: 3h och 7,5hp av ”Verksamhetens ekonomi”. Vi får se hur det går med det också!

Fullt upp igen, och det känns bra! Varit för mycket slött på sista tiden. Nu ska jag diska färdigt, äta och sova. God natt och god morgondag!

kram/sam


* namninsamlingen: det finns en organisation som heter IMF som lånar ut pengar till länder i finansiell kris. Island och Lettland tror jag till exempel har fått hjälp på sista tiden, men IMF lånar mest ut till fattiga länder. IMF ställer hårda krav på länderna för att de ska få lån. De kraven kan styra väldigt noga vilken politik ett land kan föra. Ett exempel är att ett land inte får utvidga statsbudgeten hur som helst. Det är oftast bra, men om landet till exempel är svårt drabbat av HIV/AIDS så hindrar det regeringen från att satsa på sjukvård. Miljoner smittade kan inte få den vård de behöver när IMF säger att regeringen inte får betala för den. Sverige lånar också ut pengar genom IMF. Diakonias kampanj: ”Hellre inflation än infektion” ska förmå Anders Borg (eller Mats Odell, eller nån anonym statssekreterare som gör jobbet…) att använda Sveriges röst i IMF och rösta för lindrade krav.
(kort och förenklad version, hejarop eller motargument - det är bara att kommentera!)

Allhelgonaljus

Jag var på kyrkogården för en stund sedan.

Igår såg jag genom fönstret hur det blev fler och fler bilar parkerade utanför kyrkogårdshäcken på andra sidan rondellen. Gick dit nu efter att jag slutade jobba vid nio.

Gick runt mellan raderna av ljus, tusentals ljus i mörkret. Gick dit bara för att det var fint, men väl där tänkte jag att varje ljus var ett minne av någon, en tanke eller en bön.
Tusentals tankar av kärlek, saknad och längtan.

Jag tror inte de döda är där.
Men värmen är det, värmen från de som fortfarande älskar dem.


Många som hälsade på på demensboendet också. Kunde inte låta bli att dra paralleller för mig själv. Och en av de anhöriga hade faktiskt sagt det rakt ut: ”Mamma är som död för mig”. Men han var där, ändå.
Och man vet aldrig, jag tror aldrig man kan veta om det inte finns någon där. Något av den personen kvar. Kvar bakom det som blivit bortglömt eller förvridet. Någon kvar där inne som ser och hör som förut.


Tankar och böner.


Det är nog det Allhelgona handlar om: att känna hur mycket man tycker om de man har omkring sig, genom att känna hur mycket man tycker om de som inte är kvar.


god natt, och kram

Glädje på NIVA

Frank har vaknat!

Min granne i korridoren som legat nedsövd på neurointensiven,
han kom tillbaka!
Vi samlades några stycken, ett gäng burundier och jag, i anhörigrummet utanför avdelningen, så skönt att se Audille, Franks flickvän, le igen! Vi satt där och väntade, skrattade och skämtade. Klar kontrast mot stämningen där annars, stämningen bland de andra som var där...

En familj satt i en soffa; två tittade på film på bärbar i knät, två läste. De var inte glada, de såg ut att för länge sen gått förbi att vara ledsna, i alla fall utåt. De såg vana ut.
Och det var kanske det förskräckligaste.. Vara van vid att livet flyttat in i väntrum..

Men vi var glada, lättade!
Frank ville inte att jag skulle komma in, bara Audille och Aimé. Men jag var lika glad för det, han visar vilja, är inte det ett friskhetstecken?

Fett Halleluja på det här alltså!
(och det lustiga är ju att Frank vaknade på torsdagskvällen. Det var också på torsdagskvällen som en man, som jag avfärdade som en övermodig och småknasig om än trevlig gubbe, sa att Gud hade sagt honom att Han hört min bön.)

Sedan har helgen flutit på: mycket trevlig (och kanske sista? :-S ) kväll hos Calle och Johanna i Gottsunda. Organisationsplansskrivande lör-sön-mån och dagen idag slutade med vinst i Stanley Cup 1993 (denna gång med Pittsburgh) och äppelkaka med Kristina.

Saliou har varit på sjukhuset idag, sa det var svårt se Frank lida..
Ja, det är en lång väg kvar...
men han lever.

Det finns många skäl att tacka för hur man har det,
och många skäl att ta i och jobba där jag står.

PS. Detektivbyrån kommer till Uppsala på tisdag. Någon som vill gå på konsert?

UR, plugg och gula löv

Det är lustigt vilka tv-program man blir fäst vid,
jag blir alltid förvånad...
Kanske beror det på någon pavlovsk betingning,
med slöa stunder framför tvn efter frukost med en god kopp kaffe,
men nu har jag i alla fall fastnat för en UR-serie i tyska!
Den handlar om en turkisk man och en tysk kvinna som flyttar ihop, och deras barn. Fokus ligger på ett litet triangeldrama mellan den tyska tonårsdottern, hennes turkiske machostyvbror och hennes mer pacifistiskt lagde pojkvän, som dessutom går i terapi hos mamman som är psykolog.
Det låter ju inte helt hundra, men jag är konstigt nog helsåld!

För övrigt så har Snacka om Nyheter, Parlamentets lite mer seriösa föregångare, dragit igång igen. Lite lågbudgetkänsla, dessutom på kanal 9, men dom har haft både Lars Leijonborg och Göran Hägglund där! En riktig politiker slår en dussinkomiker alla gånger! (Även om man ofta skrattar mer åt dem än med dem.)

Nog av tv-bloggande...

Frank, min granne i korridoren, ligger fortfarande på sjukhuset, nedsövd på neurointensiven. Be och hoppas... Be om helande och om ledning för läkarna!
De kommer antagligen att försöka väcka honom igen nån gång nu i början av veckan.

Det har varit det som varit främst i huvudet den senaste veckan, förstås..

Annars mycket Diakonia, taggande kurshelg i Göteborg och i övermorrn så får vi veta vilka som får åka med till Burkina Faso i februari.

Tre allt barare lönnar utanför fönstret, gula löv och mjukt gult ljus, mer myskänsla än höstdepp för min del. Har till slut hittat lite självdisciplin också, plugga i skolan på kvällen kanske är receptet för att få nåt gjort.

Det om det, nu ska jag skriva klart ett brev som ska med Mukimbunguresenärerna till Kongo på onsdag.
kram/sam

Tenta och andra hösttankar

Tentan är över.

”Och plötsligt så sken solen lite klarare!” som Olof (min rumskompis på Lidingö) skulle ha uttryckt det. Och det gjorde den faktiskt också i bokstavlig mening, blå himmel och värmande strålar mötte utanför tentasalen istället för morgonkylan på vägen dit.

Det gick bättre än jag hade trott. Kunde 7 av 12 frågor och kunde flumma till någorlunda svar på några till… Bättre än jag förtjänade, läste det mesta av litteraturen igår, kortsiktigt råplugg i klass med inför körkortsteorin. Knappt så att jag vågade be om att det skulle gå bra, slöseri med nåd… Men nu kan jag nog som tur är sudda ut omtentan, skrev defaitistiskt nog in den i almanackan igår. Hoppas det här blir en väckarklocka i alla fall. Det har inte varit kursen som varit slapp utan jag. Bättring!!!

Låt på hjärnan.
Ovanligt nog så är det inte nån förskräcklig technoversion för tillfället, utan ”O Guds la-a-amm, du som borttager vä-ärlde-ens synder, förbarma di-i-ig ö-över oss” från kvällsandakterna här på Ansgar. Och det är ju rätt gött, att hjärnan ber hela tiden lite sådär på tomgång. Tror jag.. :-S

Mycket positivt hört om dörrcitaten på sistone, det är kul! :)

Åkte till Rimforsa, och träffade Emma. Kändes lite bakvänt, men hon går på Liljeholmen nu, så får fråga henne om hur det står till i hemtrakterna. Pappa hade varit i Ryssland igen, utan att säga till i förväg. Vet inte om det är symptom på dålig kommunikation eller på att han fått åka utomlands så ofta att det blivit rutin för honom... Dom hade fått komma in i monteringshallen för raketstegen, (alltså steg, inte stege :-P) rätt häftigt! Bättre med Andreas nu än förut, inte lika mycket ångest nu när det är digitalteknik på schemat, matte det också visade det sig, men roligare sådan.

Fått löneförhöjning också, det känns gött! Lite bättre än jag förtjänar, där också, men ska jobba för att leva upp till det!

Känns bra över lag, mycket att göra men det är greppbart, till skillnad från hur det kändes inatt, ganska subjektivt det där…

Nu är det lunchdags.

Ha de gött och ta tillfällena till höstmys!
kram/sam

Dagens skratt:
www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=866269&BroadcastDate=&IsBlock=0

En känsla av mys

...kan komma när man minst anar det.

Lagom temperatur vid varmkörd dator, U2's "Boy" och mjukgult ljus.
Mmm...

Dessutom kyrkkaffe på Waldenströmska tidigare idag, I like!

I like nr2: Vem vet mest? är på väg mot Jeopardy!'s plats i mitt hjärta.

Psykanalys

Jag har problem med sociala misstag.

Ni vet, när man efter att ha träffat någon kommer på att "oj, det där blev fel", "nej, nu trodde hon jag menade så", "han känner säkert så där nu, och det är mitt fel" eller nåt sånt...

Nåt i min hjärna stör sig något fruktansvärt på sånt,
och därför gör jag, mer eller mindre medvetet, allt för att inte hamna i sådana situationer.
Jag tänker "nej, nu ska jag inte avbryta dem", "om jag gör så så tar han inte illa upp", "nu när hon sa så, så känner hon antagligen så, så då väntar jag till nästa tillfälle".

Och i och med att jag tänker så mycket, så blir det fel!
Jag blir otrevligt passiv för att jag tänker på hur jag ska vara trevlig!
Ja, jag är medveten om att andra kanske inte uppfattar mig som otrevlig - att det bara är jag som tänker så. Men jag kunde i vilket fall ha gjort det bättre, varit trevligare, varit mer naturlig, varit mer mig själv...

OCH DET ÄR DET SOM ÄR SJUKT: att jag tänker på det så mycket i efterhand!
har jag gjort bort mig? ska jag be om ursäkt? hur be om ursäkt? hur göra när vi ses nästa gång?
för mycket tänk
ond cirkel


*djupt andetag*
ja,
för övrigt så har jag börjat skolan igen.
Marknadsföring, som visade sig vara mycket mer intressant än jag trodde.
Lite problem med att skapa en vardag, en rytm som fungerar.
Var på Stadion i måndags och såg Djurgården-ÖSK med Calle. Jättekul! :)
Min bönegrupp delades i går kväll. Det tog längre tid men involverade mindre ångest än jag trodde. Nu blir det nya tag med ny grupp!
Dagens Citat på korridorsdörren igen, letar med ljus och lykta efter alster i kategorierna "aktuell samhällsanalys" och "odödliga sanningar".

ska Äta och Sova,

och försöka lära mig att se möjligheter...

Hosianna och god natt
och kram