Shopping-rekord eller Folks allmänna dumhet

Folk är dumma!
Jag kom fram till det (ännu en gång) när jag satt på tåget från Uppsala ner hit till mamma i Linköping. Läste en bok: "Mumbo Jumbo - hur skitsnacket erövrade världen" om hur politiken blivit mer och mer känslor och underhållning och allt mindre logisk saklighet.
Och så är det ju, folk tittar på tv-debatterna och försöker se vem som är mest sympatisk och i USA snurrar presidentvalskampanjen på som en annan Melodifestival men med 50+ deltävlingar.
Politiker ska vara trevliga och underhållande, åsikterna och ideologin är inte lika viktigt.

Och i allmänhet bryr ju folk sig inte!!! politik är tråkigt. varför ska jag rädda världen, det gör ju ingen skillnad?

Folk är dumma, tänkte jag. Och fick på ett sätt dåligt samvete. Om nu jag har blivit begåvad med ett intellekt klart över snittet så borde jag ju använda det till något gott istället för att klanka ner på andra!
Som kur för det dåliga samvetet kan jag ju trösta mig med att det finns en hel massa folk som ser mig som totalt intelligensbefriad för att jag har en kristen tro! :P

Och det kanske är jag som är dum.
Som hoppas, och tror att man kan göra skillnad, rädda världen
genom rättvis handel, och genom att återupprätta staters makt över företag (istället för tvärtom) och sen krydda med lite socialism.
Och sen kristen mission också (eller som huvudsak!), men underifrån!

Hoppas och bry sig, dum eller inte...


Lunchade med Anna L och Rosie idag och det slutade med nytt personligt rekord i shopping! Följde ju med dem till H&M när vi ätit, och fastnade för en scarf på damavdelningen(!) och sen skulle den passa till nåt sånt, eller en sån... Då gick stylisten i Rosie igång och vips så stod jag och krängde åtskilliga tröjor över huvudet i en provhytt medan tjejerna sprang och letade ytterligare plagg åt mig! Resultatet blev en ny vårgarderob, i brunt och ljusblått!

Påsk, och hemfärd på impuls till Linköping. Och nu blir jag nog kvar här, åker direkt till Orsa sen.
Inte så mycket kyrka alltså.
Och på tv är det häxor som påannonseras, inte passionshistorien.
"Kristna måste tåla att man skämtar mer med dem [än med muslimer] eftersom de är en majoritetsreligion" eller nåt sånt sa han, chefredaktören på Corren.
Majoritetsreligion? Knappast. Då är det snarast sekulariseringen som vinner.

Men Jesus lever i alla fall!
Gud blev människa och dog för våra synder så att vi kan få förlåtelse och leva nära Honom, amen, halleluja!

"Uppstått har Jesus, hurra, hurra..."
nåt kyrkobesök blir det nog i alla fall! :)

kramar
/samuel

Mycket Toto har det blivit

Mycket Toto har det blivit, till och med när vi suttit och skrivit uppsats, Jack, Cecilia och jag.

Home of the Brave och St George and the Dragon är de nya favoriterna.

“Can you tell me where I might find the Hydra? Is he wearing a familiar face?”
Vad är mitt uppdrag? Vart är det meningen att jag ska? En undran. Förr fanns det alltid något där framme, bestämt. Nu, tre år, och vad sen?
Men jag känner mer förundran än ångest. Gud ser nog att jag mår bäst av att inte veta, för nu.

Dagens impulsköp: bokrea på ICA (!), fettjock tegelsten: ”1001 filmer du måste se innan du dör”.
Jag har börjat bocka av… Amelie, Crouching Tiger, Forrest… (Men Gudarna måste vara tokiga var inte med.)

Det viktigaste sist:
Cellgruppen – tack Gud!

kram och God natt.
jag mår bra :)

(iof visste jag väl inte heller när jag börjat IB vart jag skulle sen, å andra sidan orkade jag då inte bry mig om det, det var ju för mycket att göra!)

Mordet och annat

Så är det lördagskväll. Melodifestivalen är slut och Pappa, Carina och Anna har åkt till vandrarhemmet. Ja, det blev så att jag tittade den här veckan när de var uppe och hälsade på.

I måndags när jag var på Diakonia-möte ringde mamma: ”en 15-årig flicka har hittats mördad i Mora”. Den natten tillbringades sedan ett antal timmar framför datorn. Jag fick tag i Sara och Jonte och det verkade inte vara någon av de jag var ledare för när jag jobbade där. På tisdagsmorgonen fick jag reda på vem det var. Hon hade gått på den skola jag jobbat på, men jag kan inte minnas att jag nån gång pratat med henne. Så skön lättnad att veta att det inte var någon av tjejerna på öppet eller i kören. Men det är ändå förfärligt. Hela saken är så sjuk! Sånt som händer långt borta, som Carro sa. Sjukt våld. Helt obegripligt! Bra att polisen verkar lösa det nu så snabbt. Att anhöriga och andra får veta vad som hände. Att man inte behöver vara rädda. Då kanske det blir lite lättare att bära, det ingen borde få vara med om.

Känns dumt att skriva något mer. Allt annat är så futtigt.
Lite snabbt:
bönegrupp hos Ylva torsdag, slutade med team-effort mot ett 1000-bitarspussel.
Tenta igår, gick helt okej.
Gask på kvällen, min första, som avslutning på nollningen. (Gask = fin fest, sittning med tre-rätters och underhållning.) Det var skitkul! Massa galna upptåg, bilder, film och prisutdelningar från nollningen. Lottade platser; jag hamnade bredvid en mycket trevlig bordsdam (upptagen, tyvärr!). Efter sittningen dans; jag och Sanna kom igång ordentligt där ett tag! All in all, mycket trevligt!

En hel del alkohol dock. Min inställning till det har förändrats en del sen jag kom hit. Då sa jag konsekvent nej, om inte annat för att jag tyckte att det var den lättaste linjen att hålla. Sen släppte jag på det. Och igår hade jag, trots mycket drickande, otroligt roligt. Ska tänka över det hela…

Nej, ska inte sluta i moll. Kul som sagt, att dansa och att träffa Anna.

Uppsala är fortfarande ett mycket trevligt äventyr!
Godnattkram/samuel

Flow

Det har bara flutit på. Efter att jag kommit från kyrkan satte jag mig ner vid köksbordet med kaffe, några mackor, kakor och kompendiet om utbildningsteori.

Jag var i Missionskyrkan. En predikan där jag inte höll med om allt, den fick mig att sitta och irritera mig på att ”så där kan man ju inte tänka”. Men sen kom insikten om att den viktigaste delen faktiskt var den där jag höll med predikanten. Det är nog så rätt ofta, det handlar inte om att fokusera på olikheterna, utan det viktigaste kan lika gärna vara de delar man är överens om.

Sen satte jag mig alltså ner för att plugga, om bildning och utbildning, och det flummiga blev helt plötsligt intressant. Jag började koppla den pedagogiska teorin till ekonomi, teologi och historia. Essä-idéer började kläckas i huvudet. Det var bara att njutande flyta med i inspirationens vågsvall. (okej, där gick jag nog över gränsen) I varje fall har jag nu tagit paus och känner mig nöjd och glad, diskande och smådansande till Zifa blandat med lite västafrikanskt. ”Shoma, shoma, shoma-mwa.”

Jag har fått en bönegrupp!

Det rullar på här i Uppsala, och nu rullar det på riktigt bra, på flera sätt! Nu känns det verkligen som att jag kommit in här.

Jag var på gudstjänst i förmiddags, provade Missionskyrkan inne i stan. Mysig barngudstjänst, mycket pensionärer och klar studentbrist, annars kändes det mesta bra. Det kan nog bli hemmakyrkan! Speciellt som jag träffade både Bertil Åhman (riktigt skön gubbe som varit missionär i Kongo, lika otroligt respekterad som ständigt smågalet skämtande. Hade honom som lärare några gånger på MUL) och Kimy och Åsa Konde (han kongoles, hon svenska. dom hade hand om Missionskyrkans kontor i Kinshasa när jag var nere, firade min 20e födelsedag hos dem. Vidare har dom en mycket vacker dotter som [tyvärr :-P] inte flyttade med till Sverige utan går sista high school-året i USA).

Sen så var jag ikväll på upptaktsmöte med Oikos, ett nätverk av bönegrupper som håller till hos en EFK-församling: Korskyrkan. Kändes jättebra, härligt folk, kände nån från Diakonias aktivistgrupp (som jag btw också gått med i), nån från SMU-riks och några hemifrån Ansgar och innan jag gick därifrån hade man hunnit prata med några helt nya ansikten också. Ska ha första träffen i min bönegrupp på torsdag! Känns så gött! Det är den slags gemenskap som jag saknade hela året i Mora: en tight grupp att dela det mesta med och söka Gud tillsammans med! I Mora var det hela tiden en liten prestationsfixering och ett ansvar eftersom jag var ledare och det var mitt jobb. Bönegruppen blir på nåt sätt gymnasiegänget och kyrkkompisarna i ett, jag kommer inte behöva kompromissa emellan som under IB. (Oj, vilka höga förväntningar jag har! men det går nog bra…:-) )

Det känns rätt.

Tack Gud!

Good night and good luck (nån som såg den filmen?)
kram/sam

PS 1 Flyttkarusellen fortsätter, from imorrn är det jag och tre afrikaner som bor här i korridoren

PS 2 En kille i bönegruppen, Jonatan, visade sig ha gått Sam-intl på Folkunga med dig Maria

PS 3 har jag inte spelat på :-P

En kväll i min smak

Jag har väldigt sjuk humor.

Ikväll har jag skrattat mycket!

Det var filmvisning för alla reccar (nya studenter) på nationen (alltså Östgöta). Det var jag och sex stycken till som kom. Den stackars tjejen som skulle hålla i alltihop gjorde sitt bästa för att alla skulle trivas, samtidigt som man såg att hon skämdes över att vi var så få. Först saknades en kabel. Sedan saknades en mixer. Sedan var själva spelaren försvunnen. När allt satt ihop visade det sig att det fanns två filmer som funkade att kolla på: Gökboet och nån film om grizzlybjörnar. Det blev Gökboet, som i sin galenskap passade resten av kvällen perfekt! Jag satt till slut och bara fnissade åt alltihop! Gick hem med två av de andra, en stockholmstjej och en bohemkille, tyvärr blev jag den förste som bodde åt andra hållet.

Hur som helst blev det en klart rolig kväll som brädade nollnings-takeoffen igår, och det utan vare sig hejaramsor vrålade i kör eller utklädnader på temat Amazonas.

Jag tror att jag kommer lära mig att tycka om Uppsala! Det är ganska galet alltihop!

Kram och god natt

/samuel

Am I mr Darcy?

Nu när jag tänkte efter så hittade jag vissa likheter…

Första kvällen i tv-rummet på Ansgarsgården i Uppsala, där jag håller korridorrum numera. (sitter nu i köket i nämnda korridor och skriver detta på min likaledes nya laptop) På tvåan gick Bollywood-versionen: Bride & Prejudice. Och jag kan inte förneka att min konversation med de bredvidsittande, av motsatt kön, fick en anstrykning av det höviska. …trots förkylning, tofflor och skäggstubb, håhåjaja.

Till och med mamma har skämtat om att det är därför jag är här, om ”flickorna i Uppsala” då när hon hade dragit ur mig ett mycket koncentrerat sammandrag av novemberhistorien.
Men jag vill ju inte ha det framför ögonen, man blir ju knäpp! Folk att träffa, inte potentiella flickvänner! Det är det jag ska göra. Träffa folk, se vad som händer. Hitta sammanhangen här. Och hittills har det gått bra.

Och jag ska inte klaga, för tillfället bara två i korridoren, så vi har gott om plats! Flumkurs första halvterminen och min grupp har sina seminarier mellan 14 och 16. Möttes av en låst dörr på ekonomikum en kväll, men tillsammans med en tjej som ville bli av med böckerna från flumkursen, som hon fått nog av förra terminen! Datorn fick jag tag i tio minuter före stängningsdags på Posten, efter att jag tillfälligtvis sökt på kollinumret en kvart innan. Lite flyt nu, det är gôtt!

So let’s see if mr Darcy gets married in the end, shall we?