UR, plugg och gula löv

Det är lustigt vilka tv-program man blir fäst vid,
jag blir alltid förvånad...
Kanske beror det på någon pavlovsk betingning,
med slöa stunder framför tvn efter frukost med en god kopp kaffe,
men nu har jag i alla fall fastnat för en UR-serie i tyska!
Den handlar om en turkisk man och en tysk kvinna som flyttar ihop, och deras barn. Fokus ligger på ett litet triangeldrama mellan den tyska tonårsdottern, hennes turkiske machostyvbror och hennes mer pacifistiskt lagde pojkvän, som dessutom går i terapi hos mamman som är psykolog.
Det låter ju inte helt hundra, men jag är konstigt nog helsåld!

För övrigt så har Snacka om Nyheter, Parlamentets lite mer seriösa föregångare, dragit igång igen. Lite lågbudgetkänsla, dessutom på kanal 9, men dom har haft både Lars Leijonborg och Göran Hägglund där! En riktig politiker slår en dussinkomiker alla gånger! (Även om man ofta skrattar mer åt dem än med dem.)

Nog av tv-bloggande...

Frank, min granne i korridoren, ligger fortfarande på sjukhuset, nedsövd på neurointensiven. Be och hoppas... Be om helande och om ledning för läkarna!
De kommer antagligen att försöka väcka honom igen nån gång nu i början av veckan.

Det har varit det som varit främst i huvudet den senaste veckan, förstås..

Annars mycket Diakonia, taggande kurshelg i Göteborg och i övermorrn så får vi veta vilka som får åka med till Burkina Faso i februari.

Tre allt barare lönnar utanför fönstret, gula löv och mjukt gult ljus, mer myskänsla än höstdepp för min del. Har till slut hittat lite självdisciplin också, plugga i skolan på kvällen kanske är receptet för att få nåt gjort.

Det om det, nu ska jag skriva klart ett brev som ska med Mukimbunguresenärerna till Kongo på onsdag.
kram/sam

Tenta och andra hösttankar

Tentan är över.

”Och plötsligt så sken solen lite klarare!” som Olof (min rumskompis på Lidingö) skulle ha uttryckt det. Och det gjorde den faktiskt också i bokstavlig mening, blå himmel och värmande strålar mötte utanför tentasalen istället för morgonkylan på vägen dit.

Det gick bättre än jag hade trott. Kunde 7 av 12 frågor och kunde flumma till någorlunda svar på några till… Bättre än jag förtjänade, läste det mesta av litteraturen igår, kortsiktigt råplugg i klass med inför körkortsteorin. Knappt så att jag vågade be om att det skulle gå bra, slöseri med nåd… Men nu kan jag nog som tur är sudda ut omtentan, skrev defaitistiskt nog in den i almanackan igår. Hoppas det här blir en väckarklocka i alla fall. Det har inte varit kursen som varit slapp utan jag. Bättring!!!

Låt på hjärnan.
Ovanligt nog så är det inte nån förskräcklig technoversion för tillfället, utan ”O Guds la-a-amm, du som borttager vä-ärlde-ens synder, förbarma di-i-ig ö-över oss” från kvällsandakterna här på Ansgar. Och det är ju rätt gött, att hjärnan ber hela tiden lite sådär på tomgång. Tror jag.. :-S

Mycket positivt hört om dörrcitaten på sistone, det är kul! :)

Åkte till Rimforsa, och träffade Emma. Kändes lite bakvänt, men hon går på Liljeholmen nu, så får fråga henne om hur det står till i hemtrakterna. Pappa hade varit i Ryssland igen, utan att säga till i förväg. Vet inte om det är symptom på dålig kommunikation eller på att han fått åka utomlands så ofta att det blivit rutin för honom... Dom hade fått komma in i monteringshallen för raketstegen, (alltså steg, inte stege :-P) rätt häftigt! Bättre med Andreas nu än förut, inte lika mycket ångest nu när det är digitalteknik på schemat, matte det också visade det sig, men roligare sådan.

Fått löneförhöjning också, det känns gött! Lite bättre än jag förtjänar, där också, men ska jobba för att leva upp till det!

Känns bra över lag, mycket att göra men det är greppbart, till skillnad från hur det kändes inatt, ganska subjektivt det där…

Nu är det lunchdags.

Ha de gött och ta tillfällena till höstmys!
kram/sam

Dagens skratt:
www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=866269&BroadcastDate=&IsBlock=0

En känsla av mys

...kan komma när man minst anar det.

Lagom temperatur vid varmkörd dator, U2's "Boy" och mjukgult ljus.
Mmm...

Dessutom kyrkkaffe på Waldenströmska tidigare idag, I like!

I like nr2: Vem vet mest? är på väg mot Jeopardy!'s plats i mitt hjärta.

Psykanalys

Jag har problem med sociala misstag.

Ni vet, när man efter att ha träffat någon kommer på att "oj, det där blev fel", "nej, nu trodde hon jag menade så", "han känner säkert så där nu, och det är mitt fel" eller nåt sånt...

Nåt i min hjärna stör sig något fruktansvärt på sånt,
och därför gör jag, mer eller mindre medvetet, allt för att inte hamna i sådana situationer.
Jag tänker "nej, nu ska jag inte avbryta dem", "om jag gör så så tar han inte illa upp", "nu när hon sa så, så känner hon antagligen så, så då väntar jag till nästa tillfälle".

Och i och med att jag tänker så mycket, så blir det fel!
Jag blir otrevligt passiv för att jag tänker på hur jag ska vara trevlig!
Ja, jag är medveten om att andra kanske inte uppfattar mig som otrevlig - att det bara är jag som tänker så. Men jag kunde i vilket fall ha gjort det bättre, varit trevligare, varit mer naturlig, varit mer mig själv...

OCH DET ÄR DET SOM ÄR SJUKT: att jag tänker på det så mycket i efterhand!
har jag gjort bort mig? ska jag be om ursäkt? hur be om ursäkt? hur göra när vi ses nästa gång?
för mycket tänk
ond cirkel


*djupt andetag*
ja,
för övrigt så har jag börjat skolan igen.
Marknadsföring, som visade sig vara mycket mer intressant än jag trodde.
Lite problem med att skapa en vardag, en rytm som fungerar.
Var på Stadion i måndags och såg Djurgården-ÖSK med Calle. Jättekul! :)
Min bönegrupp delades i går kväll. Det tog längre tid men involverade mindre ångest än jag trodde. Nu blir det nya tag med ny grupp!
Dagens Citat på korridorsdörren igen, letar med ljus och lykta efter alster i kategorierna "aktuell samhällsanalys" och "odödliga sanningar".

ska Äta och Sova,

och försöka lära mig att se möjligheter...

Hosianna och god natt
och kram

Åsikter

"Låt inte solen gå ner över din ilska"
eller nåt sånt,
står det i Bibeln nånstans.

Det är sant, men det kan ofta vara bra att lägga sig, tänka efter, sova på saken och ge uttryck för upprördheten nästa dag...
I alla fall när ens reaktion blir mer eller mindre offentlig.

Gick och lade mig igår upprörd över två saker och glatt överraskad över en.

- Minus ett: Motion till kyrkomötet mot kvinnoprästmotståndare. Alla förtroendevalda måste lova att acceptera kvinnors rätt att vara präster. (Missförstå mig rätt, jag jobbade ju med Pastor Eva i Mora.)
- Minus två: Hjärt-lungfonden, med tanken att dö måste man ju ändå till slut och då är ju en hjärtattack helt okej. Forskningspengarna kan ju göra mycket bättre nytta i kampen mot HIV, Malaria eller nån annan glömd tropisk sjukdom som varken ger inkomster eller goodwill till läkemedelsbolagen.
- Plus: Mobilkomposten, Nokias initiativ för att återvinna alla ganska värdefulla komponenter som blivit liggande i byrålådan

Bestämde mig nån gång för att om jag ska klaga på något dåligt så ska jag också uppmuntra något bra, i nån tanke om att världen i alla fall inte ska bli sämre av mitt gnäll. :)

Satte mig sålunda vid datorn,
redo att klaga och uppmuntra.

Men det mesta är ju inte så svartvitt som man vill ha det.

Kvinnoprästmotståndar-motståndaren visade sig (på sin blogg i varje fall) vara klart vettig. Men skrev ändå en liten kommentar om att motionen kanske gick lite för långt. Kvinnoprästmotståndarna måste ju också få vara representerade, vad är det annars för demokrati? (Å andra sidan, jag hade ju inte protesterat om motionen gällde Sverigedemokraterna... :-S )

Hjärt-lungfonden hade jag till syvende och sist inte hjärta att klaga på. Och av deras pengar går mycket till Diabetes och barns hjärtfel...


Svårt med åsikter,
jag har svårt att veta om jag har rätt eller fel...


Det var nog det för idag.
Ha de gött allesamman!
I morgon börjar skolan.




För övrigt anser jag att Nokia bör göra sin hemsida mer lättnavigerad!

(Det var Cato d.ä. som sa det, och ja, kartagerna var fenicier från början,
för att anknyta till en tidigare diskussion.)

Jobbslut och träffafolk-turné, mm

Jobbslut.

Fem veckors heltid på demensavdelningen tog slut förra fredan.
Skönt! Frihetskänslan när jag cyklade därifrån, jag kände mig så lätt!

Men inte för att det varit så värst jobbigt på slutet,
det hade börjat kännas bra att jobba. Fler stunder då jag kände att jag kommit de gamla nära och kunnat göra någon skillnad. De tråkiga och jobbiga sakerna hade börjat gå på rutin.
Vet inte om det berodde mest på att det var länge sedan jag började, eller nära det att jag skulle sluta…

Träffafolk-turné

Småsyskon, mor- och farföräldrar, gamla IB-vänner och sysslingar jag aldrig förut träffat.
Mycket folk på senaste tiden,
men det har känts bra. Kunnat träffas, ses, mötas, det som är viktigt…

Med mera.

Jag kom idag ännu ett steg närmare att ge upp om Uppsala Missionskyrka, eller kanske inte…
Det är ju en missionsförsamling jag vill vara med i, och den här är ju både hemtrevlig, så jag känner att jag bara kan åka dit och sätta mig, och med starka kongokontakter. Men, ett stort men, det är inte så mycket Jesus. Gudstjänsterna känns ganska tomma. Det är många fina ord, men inte så mycket sammanhang.

VARNING: TEOLOGISK/FILOSOFISK UTVIKNING
Så idag var jag där igen, och predikan var sådär, ja, flummig och ytterst tolerant. Väldigt politiskt korrekt och sa inte så mycket, (i varje fall inte som jag förstod, bör jag nog tillägga) Temat var enhet, och utifrån det handlade det enbart om en enhets gräns utåt, enheten utifrån vem som kommer med och inte. Fokus på dem som inte kommit med, utan någon vidare konkretisering om vilka det kan vara.

Min hjärna sparkade bakut, både logiskt och teologiskt. En enhet kan ju inte fokusera på gränsen, då blir ju tänket antingen utestängande eller inkluderande, och båda är lika illa. Fokus måste ju vara på enhetens syfte och centrum, det är ju utifrån grundtanken som sedan gränsen dras (om det över huvud taget behöver dras en gräns). Att vara utestängande eller inkluderande utifrån enheten i sig, tror jag bara blir fel.
Konkretisering:
Enheten i Kristus, eller kyrkans enhet om man så vill, har fokus på Jesus.
- Om man inkluderar alla, flyttar gränsen utåt för att alla ska vara med, så blir den gemensamma nämnaren till slut så liten så att enheten inte har någon mening.
- Om man exkluderar, flyttar gränsen, så vinner man enhet i den meningen att man har mer gemensamt innanför, men taket sänks och enkelspårigheten tilltar för att i värsta fall sluta med en sekt.
Balansen emellan de två dikena är svår att hålla, men jag tror att nyckeln till den balansen är att hålla blicken fäst vid målet, vid centrum, på Jesus. Jag tror inte att vi behöver definiera kristendom, kyrka, kristenhet… utifrån vilka som är med eller inte (då fastnar vi vid gränsfallen) utan utifrån centrum, att vi tror på Jesus som frälsare och vägen till Gud.

För övrigt så tror jag att tolerans stavas ödmjukhet, inte urvattning och avkall.
SLUT PÅ UTVIKNINGEN

Efter gudstjänsten idag så var jag alltså ganska irriterad, jag hade stört mig ganska mycket på pastorn och försökte hitta en ton där jag skulle kunna säga vad jag tyckte och samtidigt vara någorlunda positiv. På kyrkkaffet så kom jag och två kyrkobesökare med klart osvenskt utseende in i samlingssalen först. Vi sätter oss, sedan kommer församlingen. Men de sätter sig inte vid samma bord, utan borden runt omkring fylls istället (klart minus!) Men när så pastorn kom, så gick hon fram till oss och hälsade glatt och intresserat.
Det blev ingen diskussion om predikan.
Jag ville inte göra samma misstag som tanten i kyrkan utanför Västerås.
Farmor och farfars sommarstuga ligger där, men de hade aldrig varit på gudstjänst i den närmaste kyrkan. Men en helg nu i somras gick de och jag dit. Många positiva kommentarer kring oss som nya kyrkobesökare, men så kommer den där tantens lite syrliga ”det är ju synd att ni inte kommit hit under alla år ni bott här”, eller nåt i den stilen.
Jag förstår hur hon tänker, men jag tycker att det bara är dumt att ge uttryck för det. Om hon vill att fler ska komma, så är det ju bättre att uppmuntra de som kommer, utan att kritisera dem för att de inte kommit förr.
På samma sätt så ville jag inte, när nu pastorn kom fram och hälsade, kritisera predikan. Jag tycker ju att de borde bli bättre på att ta hand om nya, så då vill jag ge positiv respons när de gör det.

Oj, vad långt det här blev,
och lite väl mycket utrymme för feltolkning, men om jag ska börja korrigera det så blir det nog bara ännu längre… :-P

Vill ju inte att det ska vara det negativa här i tillvaron som ska ta mest plats, men här i bloggen så känns det som att det blir så, i tid och otid…

Positiv vill jag vara, med solen som skiner och folk att träffa och saker att se fram emot!
Så är det!

kram/sam

Ensamhelg

Tomma Uppsala. Inga vänner här förutom de som åker bort och de som jag frågat så många gånger att det känns pinsamt och som antagligen åker bort de också.

Alltså har det blivit solo framför OS (Brasilien spelar riktigt bra!), ensam på långpromenader (Hittat Uppsalas 5e hög vid Håga.), baka för att njuta själv och videokvällar mol allena.
Kvällar, precis som i Mora, kompletta med sen matlagning, romantisk komedi, feminint spontandansande och maskulint ohejdat rapande.
Ensam, men jag försöker se till att vara tillräckligt glad för att glömma det.

Tagit tag i så pass mycket att jag inte har så värst dåligt samvete över resten.

Ångesten över att gå till jobbet minskar nu när jag kan se slutet: en vecka och fyra pass kvar.

Sedan… Ledig…

(Men träffade vänner förra helgen, gamla vänner från IB. Jag var på bröllop och jag fick låna mammas bil för första gången. Så det händer andra saker också, och jag är ju egentligen inte så ensam som det i svaga stunder känns.)