En kväll i min smak

Jag har väldigt sjuk humor.

Ikväll har jag skrattat mycket!

Det var filmvisning för alla reccar (nya studenter) på nationen (alltså Östgöta). Det var jag och sex stycken till som kom. Den stackars tjejen som skulle hålla i alltihop gjorde sitt bästa för att alla skulle trivas, samtidigt som man såg att hon skämdes över att vi var så få. Först saknades en kabel. Sedan saknades en mixer. Sedan var själva spelaren försvunnen. När allt satt ihop visade det sig att det fanns två filmer som funkade att kolla på: Gökboet och nån film om grizzlybjörnar. Det blev Gökboet, som i sin galenskap passade resten av kvällen perfekt! Jag satt till slut och bara fnissade åt alltihop! Gick hem med två av de andra, en stockholmstjej och en bohemkille, tyvärr blev jag den förste som bodde åt andra hållet.

Hur som helst blev det en klart rolig kväll som brädade nollnings-takeoffen igår, och det utan vare sig hejaramsor vrålade i kör eller utklädnader på temat Amazonas.

Jag tror att jag kommer lära mig att tycka om Uppsala! Det är ganska galet alltihop!

Kram och god natt

/samuel

Am I mr Darcy?

Nu när jag tänkte efter så hittade jag vissa likheter…

Första kvällen i tv-rummet på Ansgarsgården i Uppsala, där jag håller korridorrum numera. (sitter nu i köket i nämnda korridor och skriver detta på min likaledes nya laptop) På tvåan gick Bollywood-versionen: Bride & Prejudice. Och jag kan inte förneka att min konversation med de bredvidsittande, av motsatt kön, fick en anstrykning av det höviska. …trots förkylning, tofflor och skäggstubb, håhåjaja.

Till och med mamma har skämtat om att det är därför jag är här, om ”flickorna i Uppsala” då när hon hade dragit ur mig ett mycket koncentrerat sammandrag av novemberhistorien.
Men jag vill ju inte ha det framför ögonen, man blir ju knäpp! Folk att träffa, inte potentiella flickvänner! Det är det jag ska göra. Träffa folk, se vad som händer. Hitta sammanhangen här. Och hittills har det gått bra.

Och jag ska inte klaga, för tillfället bara två i korridoren, så vi har gott om plats! Flumkurs första halvterminen och min grupp har sina seminarier mellan 14 och 16. Möttes av en låst dörr på ekonomikum en kväll, men tillsammans med en tjej som ville bli av med böckerna från flumkursen, som hon fått nog av förra terminen! Datorn fick jag tag i tio minuter före stängningsdags på Posten, efter att jag tillfälligtvis sökt på kollinumret en kvart innan. Lite flyt nu, det är gôtt!

So let’s see if mr Darcy gets married in the end, shall we?

Pyramid och julmat

Efter På Spåret så var det Wallanderfilm - Pyramiden. Och Mikael Persbrandt kan slänga sig i väggen. Rolf Lassgård är bäst på att spela härjad, hård polis.

I år blev det inte för mycket julmat. Jag har inte hunnit tröttna på nånting. Taco hos farbror Pär och pizza med mamma idag är nog rätta sättet att avsluta julen.

Jag plockar packning. Kassar och väskor från Lidingö ska bli ett bohag till Uppsala. Tur att Andreas är och ljusar på Teamevangelisations nyårsläger i Ludvika. Han körde upp med fullt släp efter mammas volvo. Hon var nervös.

Får se om man orkar titta nåt på You've got mail nu, är ju inget problem att hoppa mitt in i den handlingen vid det här laget.

Kramar
/Samuel

Skolavslutning och klappar

Om jag hade skrivit det där dagboksinlägget jag tänkte skriva för typ en vecka sedan så hade det nog blivit något i den här stilen:

”Jag har svårt för julklappsstressen. När man går på en u-landslinje blir man lite allmänt konsumtionsnegativ, både av att läsa om klimatkrisen, att vi konsumerar mycket mer än jorden klarar av, och av att se kontrasterna i världen, att vi är så groteskt rika. Dessutom är julklappsbekymret så futtigt. Samuel, som var min ungdomsledare i Rimforsa för fyra-fem år sedan, är död. Han blev 26 år. Hans Caroline blev änka innan hon fyllt 30. Stina i klassen har varit sjuk i flera veckor. Hon ligger på sjukhuset i Jönköping och får morfin mot muskelsmärtor. Läkarna vet inte vad det är. Det finns så mycket som är värre…”

Sen köpte jag mina julklappar. En av dem på secondhand (en klimatpoäng iaf), de flesta andra snabbt ihopshoppade som vanligt.

Är i Rimforsa nu. Det var skolavslutning på Lidingö igår. Det blev förstås en sistakväll med tittande på det vi filmade i Kongo, marängsviss och snäll-lappar. Men det var som om de flesta inte förstod riktigt att det var slut redan, svårt efter bara en termin. Det kom som småchocker igår morse istället, när jag och Olof dammsög rummet, när vi sjöng julsånger i kapellet, kramring i klassrummet och sist när folk droppade av och åkte hemåt en efter en. Josefine och jag var kvar sist.

Vad har hänt annars de senaste veckorna där uppe?
-Materialproduktionen färdig, Victorias och mitt samtalsmaterial för församlingar om kyrkans roll i samhället ska dyka upp för nerladdning på missionskyrkan.se efter nyår.
-Tidig lussemorgon för lärarna från klockan 5, men bara några diakoner som behagade vakna, annars många dörrar som förblev stängda trots enträgen sång. Det fick bli att landa framför tvn istället och titta på några av ”mina” ungdomar som var med i körerna från Mora.
-Blev på stående fot erbjuden ett ungdomspastor-vik i Jakobsberg när vi MULare var där på en gudstjänst. Både smickrande och frestande, men det är Uppsala som gäller efter jul.
-Klart med studentrum hos Svenska kyrkan.

Träffade Simon idag. Han är u-ledare u för tiden, i Örbyhus norr om Uppsala så ska bli kul att kunna träffa honom mer nu. Hade inte pratat med honom sen typ badrock, det blir nästan svårt att hitta något att prata om då.

Nyår: förhoppningsvis med lite IB-folk i Linköping sedan ska jag nyårsdagen upp till Älvdalen och bli tillförordnad matansvarig/potatisskalare sista dygnet av ett nyårsläger där. Några dagar i Mora på vägen hem, ska bli kul!

Nae, nu får det va bra,

Ha de gött och kom ihåg att julen fanns långt innan både gran och tomte!

Från Kongo till Lidingö och vidare...

Läs kongodagboken på http://www.missionskyrkan.se/templates/Page_...

Det kändes konstigt att åka tillbaka till Sverige. Först sega trötta timmar med mycket irritation, sedan glatt födelsedagsfirande vid tolvslaget (etiopisk tid!) för Johanna, 20år, på gaten till vårt försenade flyg. Men också en kaffemaskin går att laga (det är vad ”mekaniska problem” betyder i ett kaffeälskande land!) och planet kan lyfta mot Rom och ett grått och kallt Arlanda. En massa poliser är det första vi ser. Så skönt att de får en att känna sig trygg, och inte osäker som när man sett en kongolesisk polis under de senaste fem veckorna!

När vi kom från Kongo bar det först av hemåt. Andreas hade just fått körkort och körde glatt och hämtade mig. Han var inte lika glad över bucklan på mammas volvos högra bakdörr. Det är ju lite trickigt att backa in i garage...

Jag trodde att jag skulle vilja träffa alla kompisar jag kunde och berätta så mycket som möjligt när jag kom hem. Istället var det skönast att bara vara hemma, träffa bröderna och Anna, sova. Det var nästan roligt att laga mat och diska igen. Så brukar det aldrig kännas när man är hemma hos sig, bara när man är borta. Jag kanske verkligen har flyttat hemifrån nu, också mentalt.

Håret åkte av innan resan och efter var det skäggets tur. Men jag hade inte trott att jag skulle vara så solbränd, istället för ett rödaktigt skägg blev det en vitaktig kontur! Nu har jag börjat vänja mig, både vid att blir bemött som några år yngre än tidigare (det är faktiskt skillnad!) och när jag råkar se mig själv i en spegel nånstans.

Tillbaka till Lidingö, träffa dom andra och prata om allt vi gjort. Sortera bilder blev lika mycket att gå igenom minnen. Vi har pratat en hel del om hur vi kände oss därnere, rika, vita mundele som alla ville ha kontakt med och pengar av. Och hur man känner sig nu, om man ska ha dåligt samvete för att vi lever som vi gör eller vad man ska ha dåligt samvete för. En sak som är läskig är hur lätt man glömmer de människor man visar bilder på och berättar om. Det är ju riktiga människor, som vi träffat och pratat med, och som fortsätter att leva sina liv, under samma förhållanden. Det är ingen krissituation, det är deras vardag, och miljoner andras. Dom finns precis just nu. Klockan är lika mycket i Kongo, vi kan lätt föreställa oss vad de gör där, just nu.
Det gäller att komma ihåg att inte blunda, att inte glömma. Det borde inte vara svårt!

Tillbaka till Lidingö, och bearbetning, både mentalt, med drama och annat kul, och bearbetning av allt material. Utställning, seminarium och församlingsbesök att förbereda, bildspel att sammanställa. Lite tight, men det har gått bra. Så smidigt när man bor ihop på skolan eller på gångavstånd därifrån.

MR-dagarna på Stockolmsmässan i Älvsjö.
Alla möjliga seminarier och föreläsning om Mänskliga Rättigheter på ett eller annat sätt. "Kongo med våra ögon", vårt 20-minuterspass, var inte så välbesökt, men att sen få traska runt som deltagare och lyssna på "proffsen" var jättehäftigt! Kvinnor i afrikanska krig, Världsbankens ansvar för MR, teologi ochmänniskovärde, krigsmotståndet i USA... Mycket intressant att höra om!

Och innan dess var det ju årsmöte för SMU. Nu har vi gått samman med ungmetodisterna och ungbaptisterna i federationen Equmenia! Kul att träffa folk: SMU-personalen, gamla ettåringar, mina Mora-ungdomar och att som BU springa runt i federationsuniform (så går det när en annan ledamot är StarTrek-fantast!)

Sedan var det fotbollskväll nu i onsdags. Annie, Maria, Frida, Olof och jag åkte till Råsunda för att att stå och hojta och vifta på södra stå. Sverige slog Lettland med 2-1, gött! Ingen höjdarmatch spelmässigt, men riktigt kul när Edman och Ljungberg drar igång spelet på kanten i mitten på andra, och man står 10 meter därifrån!

Nu i helgen var jag tillbaka i Linköping. "RättVis Helg" med seminarier och föreläsningar om klimat och utveckling. Dom olika liven flyter ihop, hemma men med nytt folk.

Jag ska inte sluta med ett löfte om att skriva oftare,
för det kommer jag ju ändå inte att hålla.

men nästa blir förhoppningsvis lite mer lättläst iaf!

nae, nu får det va bra.
Ha de gött!
Bed och arbeta!
Sov gott!
Ta er tid att... tja, ta en promenad eller bara stänga av tvn och titta på ett träd en stund.
kramas, det är också trevligt. Baptisterna är bäst på kramringar, btw.
nu är jag trött,
men lite småstolt över att jag till slut skrivit något om dom här sista veckorna.

Gud välsigne er!
/sam

Det finns nog egentligen inga fattiga länder

Det finns nog egentligen inga fattiga länder. Det finns länder med fler eller färre fattiga, med större eller mindre skillnader. I morse vaknade vi pa vart vanliga gasthem, utan rinnande vatten men turligt nog med el (strömavbrott flera ganger om dan). Nu sitter jag i lobbyn pa hotel Meridien, en absurd europeisk ö av elegans mitt i Brazzavilles livliga oordning.

Idag skulle vi egentligen ha flugit till Ouesso I norr pa gransen mot Kamerun (Sorry, orkar inte fixa prickarna langre). Men det har varit en allvarlig flygkrasch I Kinshasa sa nu har manga flygningar med alder ryska plan stallts in ocksa har pa Brazzasidan. Trakigt att missa regnskogen. Nu kommer vi istallet att aka till Musana, en gammal missionsstation sydvast om Brazzaville, over helgen. ASUdh, kongolesiska missionskyrkans hjalporganisation, har projekt dar som vi ska besoka.

Nu har vi inte foraldrafritt langre. Igar kom Torbjorn ner som larare efter Lotta som akte hem i sondags. Under tiden har Niklas och Mikaela Bjernhagen tagit hand om oss. Han jobbar pa ASUdh som ekonom, ett jobb jag nastan borjat snegla mot! Han ar 26 o hon 22 sa de kandes mer som kompisar an larare, speciellt som Niklas fixar fram en pick-up som vi kan aka pa flaket pa istallet for I jeep. Skitkul! Och da far man dessutom verkligen se stan, inte sitta instangd och titta ut.

Se stan ja, fragan ar om nagon av de som ar har pa hotellet nansin gjort det. Nar vi kom hit kande jag mig helt felplacerad. Efter en knapp vecka pa gasthemmet med ganska tight schema med besok pa olika stallen pa dagarna borjar vi bli ganska… medtagna ar nog ratt ord. Sariga fotter med smutsiga bandage (mitt varar igenom pa nagra timmar) och magsjuka lite har och var. Sa vi fick tipset o matt de finare hotellen har simbassanger som man kan betala for att bada i, och da far man ju ocksa tillgang till duscharna. Sa hit kom vi, jag sitter I en ren skjorta och nyss at vi pa restaurangen har med sakert en halv kypare per person. Inte fqrligt dyrt, pris som I Sverige, men det laskiga ar hur mycket de pengarna racker till I verkligheten utanfor hotellmurarna. Tanken “om jag istallet tar det dar som ar billigare kan jag lagga sa mycket mer I kollekten till kyrkan eller till det och det projektet” sved I samvetet. Det var underbart skont det var att duscha igen, kanna sig ren, tvatta saret pa foten riktigt ordentligt. Men direkt tanker man “a, om vi anda hade en badboll, ett parasol har, lite svensk lakrits.
De tar svarare att vara rik I ett fattigt land an att vara “rik” I ett rikt land. Skillnaderna sticker I ogonen hela tiden. Och man blundar for att orka.

Jaja, tiden slut, far se nar jag kan skriva nasta gang… det har blir nan slags standardtext, mejl till nan, facebook och kanske nan annan stans ocksa om jag hinner.

Kongolesiska halsninigar fran samuel

Jag ar i Kongo

Hejsan!
En liten halsning fran Afrika, skrivet pa franskt tangentbord (det gar sakta att skriva!). Nu ar jag i Pointe-Noire pa Kongo-Brazzavilles atlantkust tillsammans med mina klasskompisar fran MUL.
Det ar *hittar inget ord* obeskrivligt att vara i Kongo igen... Kande det redan nar vi bytte plan i Brazza, jag gick ut genom kabindorren och poff! vaggen av fukt i luften, lukterna, surret av franska och kikongo, folk overallt. Jag ar tillbaka i Kongo - och jag tycker om det!

Forst, det kommer att finnas en blog for resan nanstans pa missionskyrkan.se (om det funkar att fora over fran laptopen till nan internetdator har nere), jag skrev i forrgar, da vi var ute vid ett jordbruksprojekt. Annars har vi varit pa ett barnhem, ett sjukhus och pa gudstjanst ute i kvarterskyrkor. Pa vagen hit till Kongo stannade vi ett dygn i Etiopien, en svenska som jobbar dar for SvK/EFS visade oss runt i Addis Abeba. Haftigt att vara i en storstad pa 2300m hojd! En oforglomlig kvall med spontangudstanst i kyrka av pressenning och plat och sen middag med etiopisk musik och dans.

Idag ska vi aka ut i byar runt Pointe-Noire (som ar lite kolonialstad, 800 tusen inv bla fransman och italienare som jobbar for oljebolagen som har plattformar som syns fran stranden. Varken oljan eller pengarna nar kusten, oljefartygen fylls pa till havs och ynka 17% av oljepengarna gar till Brazzaville och presidenten) sorry blev lite carried away dar, orattvisorna ar sa konkreta har, man skams over att vara vit! Vi ska iaf ut och bo i kongolesiska familjer pa landsbygden nagra dar, spannande!

Nu ar tiden har snart slut!
Ha de sa bra hemma i Sverige et ailleurs!
kram fran kongo
/samuel