Aux avenues congolaises un chauffard suédois

Ja, efter några veckor här i Brazzaville så har jag nu vågat mig på att börja köra. Och det går bra, men när jag försöker mig på taxichaufförernas genvägar så blir de mest senvägar. Fast det gör jag ju också mest för att det är roligt att skumpa fram på bakgatorna bland sandhögar och skräp.

Annars är det taxi som gäller, någon gång strax efter sju på morgonen. Från min lägenhet, som annars är tjänstebostad åt Missionskyrkans afrikasekreterare som är i Sverige på semester, till kontoret, och sedan tillbaka igen på eftermiddagen.

Månadsbladet i församlingen hemma i Uppsala vill att jag ska skriva något från Kongo och skicka bilder. Tänkte lite för mig själv att jag borde ta kort på kontoret och skriva om kvartalsbokslutet. Kanske inte riktigt det de tänker sig...

För vad är det jag gör? Jo, jag är ekonom på ASUdh, en biståndsorganisation som drivs av missionskyrkorna i Kongo, Sverige och Norge. Något av en controllertjänst, men jag har också hand om Svenska Missionskyrkans kassa här nere. Så det blir allt från att plocka ut sedelbuntar ur kassaskåpet till att diskutera kontoplaner och bokföringsuppläggets ambitionsnivå.

Sedan min föregångare, Åke, och hans fru Kerstin har åkt så är Lillemor och jag de enda svenskarna här i landet(?). Norske missionären Magnar skrattade och sa att det var första gången det finns fler norrmän än svenskar i Brazza: han själv och hans båda söner.

Ja, som ni ser så startar jag nu upp bloggen igen med mer av ögonblicksbilder än sammanhängande text. Det passar nog både min skrivlust och internetuppkopplingen bättre.

Det kommer mera...

(ni kommer nog inte att hitta chauffard i en fransk ordlista. För att vara lite (läs: minimalt) hjälpsam och sola mig i mina universitetspoäng i franska [som annars inte hjälper mig så mycket här nere som jag kanske trodde] så kan jag ju nämna att -ard är en pejorativ ändelse som kan användas på substantiv som annars slutar på -eur. [huruvida det kan användas om (t)-euse(er) vet jag faktiskt inte...])