Jag har egentligen inte använt den här bloggen som en blogg,
snarare som en dagbok där jag skrivit om vad jag gör, tänker och känner,
och inte så mycket om vad som händer i världen runtomkring
Men det senaste dygnet har jag varit förvånad och upprörd över israeliska militärens attack mot en konvoj med skepp med nödhjälp till Gaza. (Länk till DN-artikel) Så istället för att skriva abnormt långa statusuppdateringar på facebook så skriver jag av mig här istället.
För att förklara min upprördhet ber jag er göra ett litet tankeexperiment:
Vad tror ni hade hänt om Hamas på internationellt vatten hade stoppat ett fartyg på väg till Israel och dödat lika många civila?
Dagens funderingar:
Undrar om israeliska militären kan bestämma sig för vad de vill säga till världen: 1) vi använder övervåld, eller 2) vi är inkompetenta. Om folk på båtarna stod beredda att ge soldaterna stryk, varför firar man då ner soldaterna en och en så att de får stryk? Jo, för att få en fin film på israeler som får stryk. Och när en israel får stryk är det, på något konstigt israeliskt sätt, helt legitimt att ha ihjäl folk. Jag vill gärna tänka att israeliska militären helt enkelt är dumma.. men jag är rädd att det finns en agenda bakom: när nu omvärlden fördömer israels agerande, så kanske stödet i Israel för militären ökar.
Länk till DN's artikel om militärens förklaringar:
http://www.dn.se/nyheter/varlden/militarens-bild-av-attacken-1.1114822
Men vinnarna och förlorarna finns inte i Israel:
Hamas är de stora vinnarna, i Gaza kan de med än större kraft utmåla Israel och judar i allmänhet som onda. När gazaborna får det ännu sämre stärks Hamas makt.
Förlorarna är de boende i Gaza som verkligen behöver hjälpen. När Hamas och Israel trappar upp sanktionerna så är det invånarna i Gaza som drabbas av brist på mat, medicin, elektricitet...
Sen blir det ju också en fråga för Ship to Gaza och deras samarbetsorganisationer att reda ut vilka som utövade våld mot de israeliska soldaterna. Några av de organisationer som var med på båtarna kanske inte borde vara med nästa gång. För jag hoppas att det blir en nästa gång, och att israels militär förstår att det värsta Israel kan göra mot Hamas är att ge folket i Gaza mat och medicin.
tisdag 1 juni 2010
lördag 8 maj 2010
Shoppingrunda och konsumentbeteende
Idag var jag för en gångs skull ute och shoppade.
Efter en trevlig och lång-men-för-kort brunch/lunch/fika med Terese så skulle jag köpa ett bälte på H&M. Men det verkade som att de missat något i sin segmentering av svenska män efter midjemått: det fanns nästan inga skärp i storlek 95 medan i stort sett alla modeller fanns i både 85 och 105… Så inget skärp den här gången, men istället blev det en tvåtimmarsrunda (det vill säga lääänge för att vara jag) med strumpor, kalsonger, t-shirtar, en tröja och 698 sidor rysk historia som resultat!
Det här var första gången jag gjorde en riktig shoppingrunda sedan jag började läsa konsumentbeteende, och det var intressant att titta på butikerna med kursens ”glasögon”. Förutom bukmåttsmissen studerade jag ett annat intressant fenomen: hur klädbutiker gömmer herravdelningen längst in, längst bort, gärna på andra sidan av avdelningen med trosor och strumpbyxor. Anledningen är förstås att de kvinnor som oftast finns med när herrars kläder ska inhandlas kanske ska hitta något till sig själva också…
Nackdelen är att jag som man vilset får irra runt (som ett vilset får.. hihi!) en god stund bland damunderkläderna innan jag förstår vart jag ska. Och shoppande män kan nog i den situationen ganska lätt ledsna, ge upp och gå någon annan stans.
I allmänhet är det väldigt politiskt inkorrekt idag att generalisera kvinnors och mäns beteende, men butiksinredare är nog inte de enda som gör det till vardags. Jag tror till exempel att partiernas valstrateger sitter och jonglerar med olika förslag som antas attrahera ”unga män” eller ”äldre kvinnor” för att få till en bra mix som passar partiets framtoning. Det roliga är hur fel det kan bli… För en tid sedan öppnade Obama, som ju annars ses som ganska miljövänligt socialliberal, för oljeborrning nära USA:s kuster. Det hade nog gett bra poäng hos de marknadsliberala amerikanska väljarna, om nu inte en oljeborrplattform oturligt nog kapsejsat i samma veva… …och helt plötsligt måste presidenten ta i med hårdhandskarna mot de oansvariga oljebolagen. Verkligheten fortsätter att överträffa ”Vita huset”, igen och igen…
För övrigt är mitt ångestfyllda styrelseuppdrag på Fair Trade Center avslutat! Istället har jag installerat mig som kassör för Uppsala SMU. På FTC diskuterade vi avskedande, nu sitter jag med när Missionskyrkan anställer… Man får vara med om både det ena och det andra!
Men det viktigaste är att det känns kul igen! Jag trivs och känner mig duktig, har till exempel börjat gräva i gamla kundfordringar och hittills fått in 21 630kr! Och jag har ett bokföringsprogram som bara ligger och väntar på att jag ska lära mig det. (Jag måste vara helt knäpp som blir glad och uppspelt över det! :-P )
Ikväll blir det Shakespeare på Reginateatern!
kramar/samuel
Efter en trevlig och lång-men-för-kort brunch/lunch/fika med Terese så skulle jag köpa ett bälte på H&M. Men det verkade som att de missat något i sin segmentering av svenska män efter midjemått: det fanns nästan inga skärp i storlek 95 medan i stort sett alla modeller fanns i både 85 och 105… Så inget skärp den här gången, men istället blev det en tvåtimmarsrunda (det vill säga lääänge för att vara jag) med strumpor, kalsonger, t-shirtar, en tröja och 698 sidor rysk historia som resultat!
Det här var första gången jag gjorde en riktig shoppingrunda sedan jag började läsa konsumentbeteende, och det var intressant att titta på butikerna med kursens ”glasögon”. Förutom bukmåttsmissen studerade jag ett annat intressant fenomen: hur klädbutiker gömmer herravdelningen längst in, längst bort, gärna på andra sidan av avdelningen med trosor och strumpbyxor. Anledningen är förstås att de kvinnor som oftast finns med när herrars kläder ska inhandlas kanske ska hitta något till sig själva också…
Nackdelen är att jag som man vilset får irra runt (som ett vilset får.. hihi!) en god stund bland damunderkläderna innan jag förstår vart jag ska. Och shoppande män kan nog i den situationen ganska lätt ledsna, ge upp och gå någon annan stans.
I allmänhet är det väldigt politiskt inkorrekt idag att generalisera kvinnors och mäns beteende, men butiksinredare är nog inte de enda som gör det till vardags. Jag tror till exempel att partiernas valstrateger sitter och jonglerar med olika förslag som antas attrahera ”unga män” eller ”äldre kvinnor” för att få till en bra mix som passar partiets framtoning. Det roliga är hur fel det kan bli… För en tid sedan öppnade Obama, som ju annars ses som ganska miljövänligt socialliberal, för oljeborrning nära USA:s kuster. Det hade nog gett bra poäng hos de marknadsliberala amerikanska väljarna, om nu inte en oljeborrplattform oturligt nog kapsejsat i samma veva… …och helt plötsligt måste presidenten ta i med hårdhandskarna mot de oansvariga oljebolagen. Verkligheten fortsätter att överträffa ”Vita huset”, igen och igen…
För övrigt är mitt ångestfyllda styrelseuppdrag på Fair Trade Center avslutat! Istället har jag installerat mig som kassör för Uppsala SMU. På FTC diskuterade vi avskedande, nu sitter jag med när Missionskyrkan anställer… Man får vara med om både det ena och det andra!
Men det viktigaste är att det känns kul igen! Jag trivs och känner mig duktig, har till exempel börjat gräva i gamla kundfordringar och hittills fått in 21 630kr! Och jag har ett bokföringsprogram som bara ligger och väntar på att jag ska lära mig det. (Jag måste vara helt knäpp som blir glad och uppspelt över det! :-P )
Ikväll blir det Shakespeare på Reginateatern!
kramar/samuel
torsdag 25 mars 2010
Monsterdygnet, juristerna och valpen
Idag har jag varit hundvakt!
Brottats, gått ut, och kelat med en svartvit valp i taxstorlek.
Klart positiv upplevelse!
Ungefär som att ha hand om en fyra-femåring,
men som tur var mycket lättare att trötta ut!
När jag satt där i soffan efter den senaste uttröttningsaktiviteten med datorn i knät och valpen hoppar upp bredvid och somnar efter att ha gosat in sig i värmen från datorfläkten, då förstod jag nog lite av den där kärleken till husdjur som jag själv aldrig haft.
(Idag har jag också kommit på att jurister är väldigt bra att jobba med! Strukturerade och med en grym arbetskapacitet, de är precis den sporre jag behöver! Jag ska hålla hårt i Debora och Jessica! :) )
Jag överlevde monsterdygnet!
I måndags satt jag från tidig eftermiddag till halv 11 med årsredovisning, endast avbrutet av några timmars styrelsemöte. Sedan tågresa tillbaka till Uppsala, under vilken jag formulerade ett mejl, 5 timmars sömn och tåg till Stockholm igen. En dryg timmes extremt stressat trixande med siffror fram och tillbaka innan det var dags för Revision. Under revisionen fick dessutom jag tillfälle att som enda styrelseledamot på plats leka skiljedomare för personalen... Revisorsassistenten hade inte hunnit till de stora problemen innan jag var tvungen att åka, så jag fick ta upp dem i förväg, vi diskuterade dem och sen var jag på väg till tåget igen. I Uppsala väntade nämligen grupparbete, slutseminarium för vår 10-sidiga utredning.
Men det gick bra!
Revisorsassistenten var kanon: jordnära, praktisk och konstruktiv.
Seminariet gick jättebra. Läraren fråga vid ett tillfälle "Ska ni inte försvara er?". Vi skakade bara på huvudena, vi var beredda på att få så mycket mer skit!
Igår var det hemmafixar-dag: lämnade tillslut in cykeln på en helservice och köpte en ny taklampa och satte upp den. Det sistnämnda är jag faktiskt riktigt stolt över; det inbegrep nämligen manuellt byte av stickkontakt, splitsning av kabel och pillande i en sån där plastsak med små rör med skruvar i!
Lite flyt nu känns det som, gött!
Ska försöka få ut ett gäng sommarjobbsansökningar ikväll också, får se vart jag hamnar!
Ha de fint!
kram
(sitter och svajar lite lätt till Shania Twain...)
Brottats, gått ut, och kelat med en svartvit valp i taxstorlek.
Klart positiv upplevelse!
Ungefär som att ha hand om en fyra-femåring,
men som tur var mycket lättare att trötta ut!
När jag satt där i soffan efter den senaste uttröttningsaktiviteten med datorn i knät och valpen hoppar upp bredvid och somnar efter att ha gosat in sig i värmen från datorfläkten, då förstod jag nog lite av den där kärleken till husdjur som jag själv aldrig haft.
(Idag har jag också kommit på att jurister är väldigt bra att jobba med! Strukturerade och med en grym arbetskapacitet, de är precis den sporre jag behöver! Jag ska hålla hårt i Debora och Jessica! :) )
Jag överlevde monsterdygnet!
I måndags satt jag från tidig eftermiddag till halv 11 med årsredovisning, endast avbrutet av några timmars styrelsemöte. Sedan tågresa tillbaka till Uppsala, under vilken jag formulerade ett mejl, 5 timmars sömn och tåg till Stockholm igen. En dryg timmes extremt stressat trixande med siffror fram och tillbaka innan det var dags för Revision. Under revisionen fick dessutom jag tillfälle att som enda styrelseledamot på plats leka skiljedomare för personalen... Revisorsassistenten hade inte hunnit till de stora problemen innan jag var tvungen att åka, så jag fick ta upp dem i förväg, vi diskuterade dem och sen var jag på väg till tåget igen. I Uppsala väntade nämligen grupparbete, slutseminarium för vår 10-sidiga utredning.
Men det gick bra!
Revisorsassistenten var kanon: jordnära, praktisk och konstruktiv.
Seminariet gick jättebra. Läraren fråga vid ett tillfälle "Ska ni inte försvara er?". Vi skakade bara på huvudena, vi var beredda på att få så mycket mer skit!
Igår var det hemmafixar-dag: lämnade tillslut in cykeln på en helservice och köpte en ny taklampa och satte upp den. Det sistnämnda är jag faktiskt riktigt stolt över; det inbegrep nämligen manuellt byte av stickkontakt, splitsning av kabel och pillande i en sån där plastsak med små rör med skruvar i!
Lite flyt nu känns det som, gött!
Ska försöka få ut ett gäng sommarjobbsansökningar ikväll också, får se vart jag hamnar!
Ha de fint!
kram
(sitter och svajar lite lätt till Shania Twain...)
onsdag 17 mars 2010
post-På spåret-förtjusning
Tror att jag håller på att bli lite småkär i Johanna Koljonen
(hon är inte äldre än 32..)
(hon är inte äldre än 32..)
onsdag 24 februari 2010
kris
Ibland tror jag att min hjärna har två lägen:
"helt lugnt" och "kris"
Vid "helt lugnt", alltså när man har god tid på sig att göra något, så är jag sjukt ineffektiv och får ingenting gjort. Sedan blir jag besviken på mig själv för att jag inte får något gjort.
När det är "kris" är det något som gör att jag inte kan göra saker så bra som jag skulle kunna, utan jag måste göra dem så bra som möjligt utifrån förutsättningarna. Då funkar jag som bäst! Jag är nog världsbäst på udda grenar som "högskoleprov utan förberedelse med alldeles för lite sömn"... När det är kris så måste sakerna göras, och med tanke på omständigheterna så blir jag nöjd oavsett hur jag får dem gjorda.
Ibland har det gått så långt så att jag hoppats att jag ska skada mig eller att något utanför min kontroll ska gå fruktansvärt fel. För om det jag just då gör ses som ett kris-läge, så är det jag gör bra nog! I så fall skulle jag vara duktig!
TILL SAKEN:
Nu har jag kommit i rejäl kris. Jag märker eftersom att jag halvt medvetet börjar räkna det närmaste dygnets vakna timmar och vad jag hinner... En kursare sa idag att "man jobbar bäst med kniven mot strupen". Nu känner jag 3 knivar, varav en har två blad...
- Jag har omprov på Makroteorin från Nek B på lördag kl 9-12.
- På Fek-kursen jag läser nu består en stor del av examinationen av att i grupp göra en utredning om ett företag. I måndags hoppade vårt företag av. Nu ska vi i princip planera en ny utredning, med nya företagskontakter, tills på fredag.
- I styrelsen jag sitter i har vi fått jobba en hel del på sista tiden. (Kan inte skriva mer än så.) Idag har jag dessutom fått veta att vi (jag som ansvarig + anställda) har lyckats missa 90 000 i kostnader och 70 000 i intäkter för förra året. (Det har "fallit mellan budgetarna".) Jag har alltså lyckats tappa bort 20 000 kronor. Tjugo tusen kronor.
Ibland kan jag bli gråtfärdig och vilja slå sönder saker av mycket mindre anledningar. Konstigt nog så känner jag mig nu helt kall. Jag reagerar inte känslomässigt. Det är bra, jag ska se till att sova ordentligt inatt så kanske jag kan fortsätta så här... (Hoppas jag kan somna i det här tillståndet, kanske måste släppa in känslorna en stund för att kunna det....)
Efter tentan på lördag så ska jag sätta mig på ett tåg till Mora.
Om jag hade vetat för två veckor sedan att allt det här skulle hända så skulle jag inte ha åkt till Mora. Nu tror jag att jag måste göra det för att orka fortsätta så här en vecka till efter att jag kommer tillbaka till Uppsala på tisdag kväll nästa vecka.
Be gärna för mig!
Jag har väldigt ofta glömt att be på sista tiden, även innan "krisen".
kram
(även om det känns främmande att kramas i det robotliknande tillstånd jag är i nu)
"helt lugnt" och "kris"
Vid "helt lugnt", alltså när man har god tid på sig att göra något, så är jag sjukt ineffektiv och får ingenting gjort. Sedan blir jag besviken på mig själv för att jag inte får något gjort.
När det är "kris" är det något som gör att jag inte kan göra saker så bra som jag skulle kunna, utan jag måste göra dem så bra som möjligt utifrån förutsättningarna. Då funkar jag som bäst! Jag är nog världsbäst på udda grenar som "högskoleprov utan förberedelse med alldeles för lite sömn"... När det är kris så måste sakerna göras, och med tanke på omständigheterna så blir jag nöjd oavsett hur jag får dem gjorda.
Ibland har det gått så långt så att jag hoppats att jag ska skada mig eller att något utanför min kontroll ska gå fruktansvärt fel. För om det jag just då gör ses som ett kris-läge, så är det jag gör bra nog! I så fall skulle jag vara duktig!
TILL SAKEN:
Nu har jag kommit i rejäl kris. Jag märker eftersom att jag halvt medvetet börjar räkna det närmaste dygnets vakna timmar och vad jag hinner... En kursare sa idag att "man jobbar bäst med kniven mot strupen". Nu känner jag 3 knivar, varav en har två blad...
- Jag har omprov på Makroteorin från Nek B på lördag kl 9-12.
- På Fek-kursen jag läser nu består en stor del av examinationen av att i grupp göra en utredning om ett företag. I måndags hoppade vårt företag av. Nu ska vi i princip planera en ny utredning, med nya företagskontakter, tills på fredag.
- I styrelsen jag sitter i har vi fått jobba en hel del på sista tiden. (Kan inte skriva mer än så.) Idag har jag dessutom fått veta att vi (jag som ansvarig + anställda) har lyckats missa 90 000 i kostnader och 70 000 i intäkter för förra året. (Det har "fallit mellan budgetarna".) Jag har alltså lyckats tappa bort 20 000 kronor. Tjugo tusen kronor.
Ibland kan jag bli gråtfärdig och vilja slå sönder saker av mycket mindre anledningar. Konstigt nog så känner jag mig nu helt kall. Jag reagerar inte känslomässigt. Det är bra, jag ska se till att sova ordentligt inatt så kanske jag kan fortsätta så här... (Hoppas jag kan somna i det här tillståndet, kanske måste släppa in känslorna en stund för att kunna det....)
Efter tentan på lördag så ska jag sätta mig på ett tåg till Mora.
Om jag hade vetat för två veckor sedan att allt det här skulle hända så skulle jag inte ha åkt till Mora. Nu tror jag att jag måste göra det för att orka fortsätta så här en vecka till efter att jag kommer tillbaka till Uppsala på tisdag kväll nästa vecka.
Be gärna för mig!
Jag har väldigt ofta glömt att be på sista tiden, även innan "krisen".
kram
(även om det känns främmande att kramas i det robotliknande tillstånd jag är i nu)
lördag 13 februari 2010
Ingen reklam tack
"INGEN REKLAM TACK
helst bara kärleksbrev"
Ibland plingar det till direkt när jag läser vissa saker - "det där blir ett bra 'dagens citat' för korridorsdörren". Som dagens ovan, hittat på Jonte A's blogg.
Sedan nu på kvällen så rasslade det till i brevinkastet.
Någon hade kommit med ett kärleksbrev! :)
Ett riktigt kärleksbrev med ett rött utklippt hjärta och en liten vers:
"Detta är ingen reklam,
utan detta är en stor
varm kram.
Läser dina citat varje da',
tycker att de är så bra.
Ett kärleksbrev du ville ha,
hoppas en liten kärleksdröm gör dig gla'."
och en hjärtformad drömkaka prydligt inslagen.
Jag blev så glad!
och jag ler fortfarande när jag tittar på det nu. :)
helst bara kärleksbrev"
Ibland plingar det till direkt när jag läser vissa saker - "det där blir ett bra 'dagens citat' för korridorsdörren". Som dagens ovan, hittat på Jonte A's blogg.
Sedan nu på kvällen så rasslade det till i brevinkastet.
Någon hade kommit med ett kärleksbrev! :)
Ett riktigt kärleksbrev med ett rött utklippt hjärta och en liten vers:
"Detta är ingen reklam,
utan detta är en stor
varm kram.
Läser dina citat varje da',
tycker att de är så bra.
Ett kärleksbrev du ville ha,
hoppas en liten kärleksdröm gör dig gla'."
och en hjärtformad drömkaka prydligt inslagen.
Jag blev så glad!
och jag ler fortfarande när jag tittar på det nu. :)
måndag 11 januari 2010
En glad 23-åring!
Nu är jag 23 år fyllda,
och igår och idag har varit de två gladaste och skönaste dagarna på länge!
Kunnat känna mig duktig och uppskattad, kunnat vara nöjd.
Igår kalas,
barnkalastema med ballonger och sugrör och ljus på tårtan. När jag var nere i Linköping hittade mamma gamla kalaslådan från när vi var små. Så igår hade vi tutor i munnen och små strutar på huvudet, precis som när jag fyllde 5, 6 eller nåt sånt!
Lagomt stök före och efter, städ och mat och prat och mera disk. Ovanligt men vanligt vardagsjobb. Har börjat uppskatta det, det där vanliga. Laga mat, städa, diska... Man får något gjort, något man kan. Behövs inte tänka så mycket, man bara gör det. Och nu med så gott sällskap! :)
Känna sig uppskattad, det ger så mycket energi! Röjde undan nästan allt direkt på kvällen, bara ballongerna som hänger kvar. (Undrar om det finns några barn i närheten som skulle bli glada över att få dem?)
Energi som räckte till idag. Skickat iväg mejl som legat och skavt i bakhuvudet en vecka. Suttit i skolan och pluggat med Jazz hela eftermiddagen, hon hjälpte mig förstå både det ena och det andra. Plötsligt känns allt möjligt igen, jag vill saker, inte bara borden och måsten.
Stekta gröna tomater, också ovanlig vardag. En go' film, sett den igen nu i halvtimmessnuttar emellanåt.
Apostlagärningarna 29 (en bibelskola) ska vara i Kongo-Brazza i höst. Är det dit jag ska?
Nu ska jag svara och tacka för alla födelsedagshälsningar,
och försöka sälja en bok,
och sedan sova gott
Halleluja för glädje och för vänner!
och igår och idag har varit de två gladaste och skönaste dagarna på länge!
Kunnat känna mig duktig och uppskattad, kunnat vara nöjd.
Igår kalas,
barnkalastema med ballonger och sugrör och ljus på tårtan. När jag var nere i Linköping hittade mamma gamla kalaslådan från när vi var små. Så igår hade vi tutor i munnen och små strutar på huvudet, precis som när jag fyllde 5, 6 eller nåt sånt!
Lagomt stök före och efter, städ och mat och prat och mera disk. Ovanligt men vanligt vardagsjobb. Har börjat uppskatta det, det där vanliga. Laga mat, städa, diska... Man får något gjort, något man kan. Behövs inte tänka så mycket, man bara gör det. Och nu med så gott sällskap! :)
Känna sig uppskattad, det ger så mycket energi! Röjde undan nästan allt direkt på kvällen, bara ballongerna som hänger kvar. (Undrar om det finns några barn i närheten som skulle bli glada över att få dem?)
Energi som räckte till idag. Skickat iväg mejl som legat och skavt i bakhuvudet en vecka. Suttit i skolan och pluggat med Jazz hela eftermiddagen, hon hjälpte mig förstå både det ena och det andra. Plötsligt känns allt möjligt igen, jag vill saker, inte bara borden och måsten.
Stekta gröna tomater, också ovanlig vardag. En go' film, sett den igen nu i halvtimmessnuttar emellanåt.
Apostlagärningarna 29 (en bibelskola) ska vara i Kongo-Brazza i höst. Är det dit jag ska?
Nu ska jag svara och tacka för alla födelsedagshälsningar,
och försöka sälja en bok,
och sedan sova gott
Halleluja för glädje och för vänner!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)