Köpenhamn och julesnö

Dags för lite gladare toner här!
Även om mina tankar senaste tiden förvirrats av en massa mer eller mindre onödig oro (över framtiden och vad jag egentligen tycker om stora delar av mitt liv) så är det viktigaste ändå att det varit jul!

Köpenhamn också ja,
åkte ner till klimatmötet med Svenska kyrkans chartrade museitåg tillsammans med 70 andra av Diakonias aktivister och massa annat kul folk. Gött att träffa alla igen! (från MUL, ettåringsåret, Rimforsa... stötte till och med på en "gammal tonåring" från Moratiden på tåget!)
Det var intressant och fascinerande att vara med i massprotesterna vid ett globalt toppmöte. Eller, protester förresten, engagemanget hos folkmassorna var ju inte MOT mötet, utan FÖR! Vi ville visa att det politikerna gör är viktigt och att vi tycker att det är viktigt att de gör det bra! På det sättet var det en väldigt positiv atmosfär, mängder med kreativa utklädnader och fyndiga slogans, och häftigt med ett demonstrationståg där man går med spanska ungsocialister och franska kärnkraftsmotståndare på ena sidan och ett gäng biskopar på den andra! [Jag måste nog inflika att klimatfrågan ABSOLUT INTE får bli en röd eller röd-grön fråga, då går vi käpprätt mot 4-5 graders uppvärmning! Det måste finnas en massa folk som älskar både klimatet och kapitalismen (och kärnkraften, för den delen...) för att klimathotet ska gå att avvärja! När vi sedan har ställt om till ett klimatneutralt samhälle, då kan vi (vi som överlevt...) sätta klasskamp eller skattesänkningar som nummer ett på den politiska dagordningen igen.]

Sedan gjorde ju tyvärr inte politikerna det särskilt bra. Jag är inte tillräckligt påläst för att skylla på någon, men EU's fulspel hjälpte ju inte direkt till... Att skylla på att det är länderna i Syd och Kina som försenar förhandlingarna när det var Danmark och EU (vilket i det här sammanhanget mer eller mindre borde betyda Sverige) som vill ändra i en massa saker som man redan kommit överens om på Bali för två år sedan känns fruktansvärt lågt. (Och min syn på global politik tog ytterligare några steg nerför cynismens mörka källartrapp...) Jag hade hoppats att all den prestige som Reinfeldt, Obama med flera hade lagt in i klimatfrågan skulle leda till resultat. Istället blev det ett desperat välputsat "det-är-i-alla-fall-inte-vårt-fel"-resonemang inför media.

Spelet inför media är ju ett kapitel för sig. "Green-washing" är ett ord jag lärt mig nu, alltså att se till att visa sig så klimatsmart och progressiv med forskning och sponsring som möjligt för att ingen ska titta på hur man egentligen tjänar sina pengar eller röster. Vattenfalls reklam på Rådhusplatsen i Köpenhamn är som ett dåligt skämt...

Mer detaljerat om vad vi gjorde i Köpenhamn finns på aktivistbloggen. Det här inlägget och inläggen runtomkring.


Jul, jul strålande jul. För det kom en massa snö till slut, till och med i Uppsala! :) Riktig vinter! Det har blivit en del åkande hit och dit, men betydligt lugnare än de senaste åren. Sedan jag åkte från Uppsala har det varit några dagars nedvarvning och klappköpande i Linköping och sedan juldagarna hos mormor i Örebro innan jag kom hit till Rimforsa för att fira igen hos pappa.

Hmm, hade tänkt skriva mer om jul, snö, syskon och annat som lyser upp livet, men nu börjar gäspningarna komma allt tätare och jag har redan fått slåss lite mot timern på pappas nätverk. (Och det gjorde mig nästan lite nostalgisk. Denna lilla tingest gjorde mig och Andreas fruktansvärt irriterade de helger och andra dagar vi var hos pappa. Timern stänger av nätverket klockan 23, med en felmarginal på sisådär en halvtimme, och har orsakat ett antal vrål och suckar när lunarstorm-mejl och andra av livets väsentligheter försvann i den lilla rutan där det stod "wireless network connection not found" eller något liknande...)

Så god jul och god fortsättning,
ut och njut av snön och kylan!

"Dagen är kommen,
kärlek triumferar!
Kom låt oss skynda
till Betlehem..."

Göra/Vara

Jag behöver lära mig att vara nöjd,
glad över det jag gör,
snarare än besviken på det jag inte gör.

"Älska din nästa som dig själv"
Jo, jag älskar mig själv,
men jag tycker inte så ofta om mig...

"Jag är det jag gör"
Hade inte tänkt på det förut,
men det är nog så jag ser på mig själv.
Existensberättigande by doing.
Eller, inte existens, snarare rätten att
vara nöjd genom att nå upp till en självbild.
Något skimrande ideal..

"Man kan inte göra stora saker,
bara små saker med stor kärlek"
Jag gör för många saker,
det blir en sån liten del kärlek i varje sak att den kanske inte syns.

"gör mig inte till en hjälte,
för hjältar faller hårt.
jag vill leva nära marken,
så nära som det går,
så nära ditt hjärta som jag får"

jag försöker göra mig själv till hjälte istället..
dömt att misslyckas på alla sätt och vis

nej, nu ska jag göra något,
så att jag får något gjort i alla fall...

en god långhelg

I 77 timmar har jag först och främst varit Diakonia-aktivist.
En härlig helg, späckad utan att vara stressig (förutom idag måndag framåt kvällen).

Trevligt folk, viktiga saker, god gemenskap.

Nöjd

Imorgon ska jag bli ekonomie studerande igen.

Men först ska jag sova gott.

kram

090926

Nu känns det bra, och jag är på gott humör.
Nu kan jag skriva.

Lite så har det känts. Är på väg att skriva men: Nej, det blir för mycket självömkan och förvirring. Speciellt den här veckan, varit sjuk, och stressad utan att få något gjort. Den där värdelösa stressen som inte ger något. Då jag hade fått lika mycket gjort även om jag struntat i allt och kunnat slappna av.

Men nu känns det bra. Känslan kom igår kväll nån gång. Febern hade gett med sig, nästäppan också och jag hängde tvätt, dansade runt lite till Mammuth och tittade på Skavlan.

Och lite nöjd kan jag nog vara. Vi, Victoria H, Maria J och jag, fixade tre kongokvällar för scouter i Valsätrakyrkan. De fick sätta upp myggnät, bära på huvudet, skala jordnötter… Ledarna var nöjda, och scouterna också tror jag. Och jag lagade kongolesisk mat och pratade om mat, vägar, mobiltelefoner, handelsvillkor… Det funkade trots febern. Adrenalin är bättre än Alvedon! (Men jag brände mig rätt ordentligt. Jag är barnslig nog att tycka att en brännblåsa stor som en liten vit böna på fingret är rätt rolig. Men innan blåsan, och nu efter, är det lite småjobbigt. Kan dessutom skryta med ett vackert marmorerat mönster i mörkrött på underarmen!)

Men skolan blev det inte mycket med, så ligger ytterligare en bra bit efter nu. Tror jag får börja se det som ett jobb: gå till skolan och plugga där, även om jag inte har några föreläsningar. Göra mina timmar varken mer eller mindre, SEDAN gå hem och vara ledig PÅ RIKTIGT eller göra Diakonia- och Fair trade center-saker. Eller tänka på framtiden…

Känns för tillfället bra på den fronten. Nu känns det objektivt bästa alternativet, att läsa ”vanlig” redovisningsekonom till kandidatnivå, helt okej. Andra dagar känns det helt förskräckligt och omöjligt tråkigt. (Som den där dagen i somras då jag tackade ja till Nek B istället för Fek B.) Handel är det som engagerar mig, men finns det jobb i det? Nationalekonomer som kan handelsavtal, är det något som behövs eller klarar statsvetarna och politikerna det själva? Det är några frågor som jag ska försöka svara på innan 15:e oktober. Eller så behöver jag mer tid… Någon slags paus, folkhögskola/bibelskola…
Vi får se, helt enkelt!

Hmm, mycket navelskådning det här. Uppdämt socialt behov efter en vecka med näsdroppar och mjukisbyxor… Skönt träffa lite folk tidigare idag: hjälpte Sarah och Jonatan att flytta. Håhåjaja, folk gifter sig, får barn och flyttar härifrån…

Dagens citat:
”Planera därför er studiegång väl.” (Nek institutionens studiehandbok)

Jag har tagit en paus från att sätta upp Dagens citat på korridorsdörren varje dag. Och någon annan har tagit vid! Finfint! (Notera dock att denna person inte riktigt har min ambition att vara både roande, oroande och politiskt aktuell. Å andra sidan kanske det inte var det som folk uppskattade…) Men mysteriet är inte löst, frågan lyder: vem är denna nya anonyma citatredaktör?

”Frrrågan lyder, frrrågan lyder: Hurrr många buulltar finns de i Ölannsbrrron?”
”Vem blirr årrrets jorrrdgubbsodlarrre?”
”RRRabbadabb!”

ÖSK slog faktiskt Ka-almarrr EffEff, hi hi!

kram och hej!

Kulturnätter

Ibland kan man bli så där lättat glad!
När jag vaknade för att gå till kyrkan i morse, (jag var riktigt seg, inte ur sängen förrns halv11...) så hittade jag inte min mobil...
Jag var ute på kulturnatten igår... Hum, när höll jag i den sist? En skräckblandad känsla när jag steg för steg kommer ihåg på hur många olika ställen jag suttit ner sedan jag vet att att jag hade mobilen i handen sist. Varför skulle jag ta de där byxorna med dumma fickor som allt ramlar ut ur? På väg till kyrkan försöker jag ändå plocka fram nåt positivt, det är ju lite skönt att inte vara nåbar, inte behöva kolla "har nån ringt?" hela tiden...

Sen när jag kommer tillbaka så ligger den där. Ja, just det, jag satte den ju på laddning det sista jag gjorde innan jag lade mig. Det är nästan värt att tappa bort saker för den underbara känslan av lättnad!

Kulturnatten i Uppsala. Kom på mig själv med att jämföra med Malmöfestivalen. Här händer det mindre saker, på ett sätt. Och mer saker, på ett annat. Inte så många försäljare eller "stora" artister. Men alla små föreningar, dansgrupper, band och körer är ute på stan och visar upp sig, samma natt. Mycket folk och skön stämning! Jag var med Terese från bönegruppen och två av hennes kompisar. Först: stumfilm! Tyst Chaplin med en livepianist i biosalongen, så roligt! Sedan titta på dansuppvisning: Lindy Hop och HasseÅTage-konsert på Östgöta innan fika på storken och till sist kortfilmskavalkad. Skön och lagom lång kväll för stresströtta jag.

Just det, borde lägga upp bilderna från Malmöfestivalen, på de underbart söta reklamaffischerna...

Annars är livet lite mer stabilt nu än vad det var för en dryg vecka sen. Då var jag bara lost, fel kurs som jag inte förstod nåt av, bönegruppen i upplösning, kaos i korridoren där all gammal försummad städning plötsligt är mitt fel... För mycket Fair Trade Center / Diakonia -saker som jag inte klarade av att prioritera...

Nu är Diakoniagruppen igång. Jag ska träffa en Syv på tisdag och tänka framtid. Nu i eftermiddag ska jag försöka planera veckan: hur många timmar varje dag ska jag lägga på plugg och på FTC. När de timmarna är slut ska jag ta det lugnt. Det blir bättre så, när det blir för mycket blir jag så sjukt ineffektiv, hjärnan bara slår av och promenerar iväg åt alla andra håll, så all fri tid slukas eftersom jag inte kan använda den tiden jag egentligen borde göra saker på... Men nu ska jag tänka, planera, ta det lugnt. Självdisciplin, men med morötter!

Lunch till Bengt Johansson. Skön söndagskänsla.

Vänner är bra. Ger moroten att se fram emot och stödet att se något annat.

(Nu kommer tanken att skriva något ursäktande för allt jag inte skrivit. Men nej, jag ska inte ha den pressen. Då blir det ingenting.)

kramar

Argentina m.m. (del 1)

Tre saker jag är konstig nog för att tycka om:

1 Sopsortering. Ofärgad glas dit, med ett plastlock som ska var där och en metallring som ska slängas dit...

2 Excel. Fylla i rad efter rad med siffror, för att till slut kunna skriva något i första rutan så att, vips!, allt ändrar sig automatiskt...

3
Major Messerschmitts väderskola

Annars känner jag nog främst två saker just nu (eller tre, fast några hemligheter måste man ju få ha!)
- lite ångest över hösten. Jag ska läsa Företagsekonomi B. Vill jag det? Nja.. Känns det som att det kommer att bli roligt? Nej.. Behöver jag den kursen? Nja, en tredjedel av den kanske.. Jag vet inte vad jag vill helt enkelt. Handelspolitik vill jag. eller biståndsredovisning. Hur läsa då???
- glad över att vara nere i Linköping en sväng och träffa gamla vänner! :)

men det är Argentina som är grejen!
Det var dit sommarsemestern gick,
till brorsbröllop och vinter i Salta vid Andernas fot, där Argentina börjar sluta vara Argentina och börjar bli Bolivia och Chile.
Vinter förresten, lite februarikänsla när man vaknade upp till någon minusgrad och sisådär 15 grader inomhus med värmefläkt. Men månaderna gick under dagen och lagom till siestan så var det lagom julivarmt, sådär 25 någonting. (i solen höll jag på att skriva.. Hmm, se Messerschmitt ovan!)

Andreas har gift sig med sin Annmari. Och gift in sig i den härliga släkten Jansson/Peña: sköna argentinare som gillar Jesus, fotboll och stooora köttbitar.

Annmaris pappa Göran är svensk, men har bott i Argentina till och från sen han var 15. Nu arbetar han bland små församlingar i bergsbyarna som mentor åt pastorer och med allmänt samordnande. Lite fick vi följa med upp i bergen (Salta ligger ju bara på 1100-1300 meter över havet... :P) och se llamas och vicuñas, saltöken, kaktusar och vackra, vackra berg. Att bara klippor och sten kan vara så vackert! Och byar med lutande gator som klättrade på sluttningarna... Kanske inte lika skönt väder där uppe, utan värmefläkt... Iruya på 2800 meter, Göran hade varit där med jämna mellanrum i 28 år, sett hela förvandlingen från en by utan el och vatten till att det nu ligger ett turisthotell högst upp.

...det kommer mera! Nu ska jag bort till Maria i Vidingsjö en sväng...

glad under ledsen ovanpå

Jag är glad..

Det är nummer ett,
men också, (mindre, men ändå) ledsen, utan att egentligen veta varför..
Kanske för att spänning, oro har släppt på något psykiskt plan.
Oron kom irrationellt, sent... och det som kom nu var kanske den sista dosen tungsinne den förde med sig.
Eller, och det bävar jag mer för, så är det gamla känslor som gör sig påminda, mer eller mindre verkliga. Vet inte vad som är sant, när det som går ur min mun blir sannare genom att jag säger det.

En sak har blivit allt mer klar:
här, när jag inte vet vem som läser,
vet jag inte om vem, eller till vem jag kan skriva...

Glädje bakom, genom...
Andreas svensexa, det är glädje nummer 2. Nu är han i Argentina.
Jag trivs på jobbet, det är en glädje nummer 3.