Liverpool med Emma

Så! Nu är jag hemkommen och har duschat av mig demensboendet för idag, så nu kan jag berätta om helgen:

Lite impulsgrej. Det bara blev. Enda gången vi båda hade ledigt tre dagar i sträck samtidigt, Emma och jag. Vore kul med lite semester sa Bill, ut och resa igen sa Bull. Billigaste flyget gick till.. Liverpool!

Lite konstigt att börja med destinationen och sedan leta saker att se, men sådana fanns det gott om! Anfield som nummer ett förstås! (Hemmaarena för Liverpool fc. Den som råkade träffa på mig någon av kvällarna för sista omgångarna i Champions League i våras vet hur engagerad jag kan bli i deras väl och ve! J)

Jag åkte ner till Nyköping i fredags, packning planering och lugnt parkliggande med Emma innan buss ut till Skavsta. Vi har båda våra egenheter under flygturer… Jag försöker leta landmärken, vänder och vrider på sjöars form och järnvägslinjer för att se vilka städer vi passerar: Katrineholm, Örebro långt borta, Zinkgruvan, Askersund, Hammarsundsbron, Karlsborg, Alingsås och Vårgårda (vilken som nu var vilken av de två…) Emma tittar inte ner. Hon tittar på moln: ulliga, bulliga, mörka och färgade.

Landning. Första Englandsbesöket tar sin början… England luktade.. nja, som varm flygplats luktar mest… Stor Gul Submarin utanför John Lennon Airport som tagit ”Above us only sky” som sin slogan (förhoppningsvis inte lika ateistiskt menat…)

Vi hamnade på lokalbussen som tog längst tid på sig in mot centrum och vårt hostel. Men inget problem, vi (eller jag mest kanske..) kikade nyfiket ut på England som faktiskt såg ut som i deckarserierna, med radhus, cricket grounds och fish n’chips-takeaways. Snurrigt att gå in i bussen på fel sida, och farligt svårt att komma ihåg i vilken ögonvrå man skulle ha koll när man sprang över gatan!

Hostellet var lite allmänt paradoxalt: fuktigt och hemtrevligt, sunkigt och praktfullt, väggar med kort på leende backpackers varvat med finsk rederiaffisch från 20-talet, 60-årig ägare med välsmort munläder och mängder av goda råd om stan (hans band slog faktiskt Lennon [eller om det var McCartney] i en lokal musiktävling någon gång långt tillbaka i tonåren, !) och mixed dorm tillsammans med 8 koreaner.

Mycket promenader blev det. En stad ska ses gående eller genom bussfönster!
Båt på floden Mersey, turistuppmysad hamn runt Albert Dock, två katedraler… Och scouse ringande i öronen, den där breda vardagsbrittiskan jag inte trodde fanns annat än bland hobbitar och skottar på tv, wonderful, men lite pinsamt svårförståeligt ibland… Engelsk mat suger, men det vägs upp av otroligt snälla tanter och busschaufförer!

Tre moments:
1. Anfield. Ingen plats på stadium tours, men museet räckte långt. Champions league-bucklan från -05, så stor! och de fyra tidigare… (Liverpool är den engelska klubb som vunnit mest, så det så!) och hela stämningen runt klubben, mäktigt! Lite merchandise också förstås, är ju lite klurigt att få tag på här hemma…
2. Tate Liverpool. Londongalleriet har en rejäl Merseyside-filial, det blev en förmiddag genom 1900-talet, från Degas’ ballerinor via Cezanne, Picasso och Warhol mot det allt mer abstrakta.. Kanske berodde det på bra montage och bakgrundsinfo, men jag började tänka om lite om den där ”konsten” som i stort sett bara består av en blå kvadrat och några streck… Det finns ju oftast en historia bakom, en tanke som kan leda vidare, en diskussion att hålla..
Väl nere i shoppen tog inredningsgenen från mamma över, vi får se hur korridorsrumsväggarna ser ut framöver!
3. Mamma Mia. Emma ville gå på bio. Jag var skeptisk. Mamma Mia. Jag vet inte om det gjorde mig mer eller mindre skeptisk. Den var i alla fall fruktansvärt larvig! Men på ett självmedvetet sätt… och väldigt rolig! Jag kan ju inte såga något som får mig att gapskratta! Och roligast av allt: medelålders kvinnor som simultaneously asgarvar och sjunger med av hjärtans lust; det är bara att skratta med!

Nära dock att det hela tog en ände med förskräckelse! Lite sent med allt sista timmarna och på bussen blir det böner: om förseningar eller hjälp på vilket sätt som helst. När vi landar i kön till säkerhetskontrollen är det riktigt illa. Och dom var stenhårda, så minutrarna rann iväg och gatens stängningstid tickade förbi för oss där i kön… Till slut framme, Emma fram först. Sedan fram med mitt boardingkort. Ett blip och en röd ruta på skärmen… Fel datum enligt streckkoden! Tvärstopp, du ska ner till incheckningen! Shit, och som jag löpte! Det blev en försvarlig notering på den originella distansen 500 meter flygplats med handbagage! Tillbaka med nytt boardingkort trängde jag mig under ihärdigt ursäktande förbi kön som nu bestod av irländare och kommer in bland gaterna med 3 minuter kvar innan planet ska gå. Då kommer bönesvaret: istället för gatenummer en röd remsa med det förlösande ordet: Delayed.

Så hem kom vi också.

Allt som allt: Härlig helg. Gött att vara med Emma, hon är så skön!
Med Emma ja, det känns så bra att vara med henne. Vill inte känna efter, för vet inte var det glider över i något annat. Kom på mig själv med att titta på henne, känna lukten av hennes hår, vilja ta hennes arm, stryka bort det där hårstrået från hennes kind, se djupt in i hennes ögon och se dem slutas när våra läppar nuddar varandra… Aj då, stopp! nähä, jag är inte over her.. inte riktigt... *cyniskt litet fniss* illa, illa.. Jag letar förgäves efter minsta lilla tecken på att hon ändrat sig… men nej, hennes nej från då står kvar.. och jag är glad att vi kan ha så kul ändå, kan prata (även om det inte kommer in på vissa saker längre). Jag tycker mycket om Emma.

Över midnatt nu, over and out.
kram/sam

Mora och körkort!

(Har tänkt skriva om körkortet ett par gånger nu, men varje gång så har något annat, mörkare, ämne dykt upp i huvudet, och då har jag inte skrivit nåt alls...)

Det blev av till slut!
Den 2a juli 2008 tog Samuel Öhlin sitt körkort.
Uppkörningen blev både upp och ner. Gjorde en tabbe i början, kom snett med växelspaken på nåt vänster och det blir tvärstopp, stående på tvärs mitt i första större korsningen. "Nu är det kört" tänkte jag... och slappnade väl av på nåt sätt. Resten gick helt okej, vi körde från Mora ut mot Vattnäs, hade varit där med körläraren innan så kunde korsningarna och så.

De som annars ska ha störst tack för att det gick bra är Bosse och Gun Kånåhols. Bodde hos dem i två veckor innan och körde och körde och körde. Sara K är också på gång att köra upp så när t.ex. hon skulle på lajv utanför Karlskoga så körde hon ner och jag tillbaka. Det blev hon eller jag som körde överallt. Vägen från Mora ut till deras stuga vid Venjanssjön kan jag mycket bra vid det här laget! Var där ute en hel del, fiskade, spelade schack och kubb och annat...
Kändes så skönt att bo hos dem. Att komma till Mora kändes lite konstigt, vad har jag för roll där nu? Men att vara med Kånåhols kändes hur naturligt som helst, som om jag bott där länge! Tycker om dem! :)

"I can't stop loving you, time passes quickly and chances are few!" (dom gillar ju Toto också! :) )

Träffade lite annat folk där också: Eva, min efterträdare Jonte, grabbgänget: Max, Anders och Viktor, resten av familjen Vikström, Ann-Ki och Gunila, Carro (träffade hennes nye [tja, sen julas typ] pojkvän, det kändes konstigt, men han verkar jättebra!).
Men det klart häftigaste mötet var besöket hos Linnéa. Hon är en sån underbar krutgumma, fyller 100 i höst men så pigg! Hon åkte till Afrika som änka efter pensioneringen för att jobba inom missionen som lärare. Efter tre år åker missionärerna hem, men hon stannar ensam i tre år till! Och nu är hon den i Fridhemskyrkan som man kan vara säkrast på att hon dyker upp varenda gudstjänst! Hela hennes inställning oxh attityd till livet - hon är en riktig förebild!

Sedan en sväng ner till Linköping för att fira lillebror Johannes 14 år.
Blev besök i Borum för tårtätning (tår-tätning :), samma klass som fiskrökeri!) samt bygge av ett litet hus runt nya brunnen.
Också till Rimforsa, dag med Pappa och Anna och kväll i hallen på Liljeholmen, spökboll! Denna mellanstadiegympans höjdpunkt förtjänar sannerligen mer utövande!

Och nu i Uppsala igen.
Gått intro på jobbet idag och igår. Känns helt okej! Blir nog inte så tungt som på Västerliden, här är det minnet som felar hos de äldre och inte kroppen!

Ja, mycket hänt... Mycket tänkt också... men det får bli nån annan gång.
Ska ta en macka o lägga mig nu.
Ha det gött! Glöm inte Guds kärlek!
kram/sam

PS. Veckans musikaliska återupptäckt: Edin-Ådahl

När liven flyter samman

Jag sitter på tåget ner till Linköping.
Det blev en förstaklassbiljett, dom var billigare...
Och då ingår ju vissa privilegier, som trådlöst internet! :-)

Göteborgsmötet i helgen,
började med möte med SMU-styrelsen. Och det var ungefär så längt som jag hade tänkt, det var det som var mitt största ansvar, att föredra och diskutera beredningsutskottets sammanställning. (eller svammel, BUS kan nog ses som både och, dels pga att det är enklare för styrelsen och andra att ta kritik om den inte framförs så allvarligt :-P )

Det gick bra, med styrelsemöte och riksmöte. Och vi BUare blev till och med avtackade med varsin ros. :)
Sedan var jag bara ombud resten av dagarna, på equmenias riksstämma.

Okej, nog om byråkrati (alla tycker ju inte sånt är lika roligt som jag gör... :-P)
Det bästa med riksmöte är ju att träffa folk,
MULare, ettåringar, moratonåringar, Torpa-Stina,
Eva, Gun och Kersti, Kongo-Inga-Maj...
Folk från olika ställen, och olika tider känns det som.
Ens olika liv: Rimforsa, gymnasiet, Mora, MUL och Uppsala, vävs ihop och det blir jätteknöligt att hålla reda på vem som känner vem, för i vilket sammanhang var det jag träffade den och den först? Och vem blir jag, den som jag var då, då eller då? (Men ingen större personlighetsklyvning som tur var. Jag har kanske blivit gammal nog att hantera flera liv samtidigt...)
Men mest skönt, massa härligt folk. Människor jag verkligen tycker om och människor jag gärna vill lära känna mer. Människor som åker iväg, (Oskar Johansson från Norsjö som volontär till Japan till exempel...) och människor som kommit tillbaka.

Nu börjar batteriet tryta.
Vill bara tillägga att 1 Shane Claiborne är en trevlig prick + att han har många viktiga och allvarliga saker att säga, på ett underbart oallvarligt sätt!
2 det är mycket trevligt att bli välkomnad hem till Uppsala av Magdalena och Ylva som kastar småsten på ens fönster på kvällskvisten. I like!

Att gott, och Guds rika välsignelse!

SOMMARLOOOV!!!

Tentan är över, terminen i sin helhet likaså!!!
Tacokväll hos Magdalena - tycker om!

Om fyra timmar ska jag gå upp och ta tåget till Göteborgsmötet.

Visste ni om att Noa kom från Vaggeryd??
Lyssna själva: myspace.com/teklaknos

Känner mig fri,
och duktig. Inte ofta på sistone, känns skönt.

sova
g'natt!
*nöjd* (den där lite tiltade glada smileyn från MSN)

Kan inte sova

Söt
Det är nog det jag vill vara.
söt

”Oh Sam, you’re so sweet!”
Det brukade Oriana säga ibland.
Då var jag nöjd. Den rollen tyckte jag om.

Rätt man på rätt plats

Ibland kan man bli irriterad på folk som man tycker har alldeles fel jobb: busschaufförer, lärare eller kassörskor som inte hittar, inte är det minsta pedagogiska eller bara allmänt otrevliga.

Men man kan också stöta på människor som verkligen verkar vara på sin rätta plats. Jag skulle till Clas Ohlson för att reklamera min skruvdragare som drog snett. På väg ner för rulltrappan var jag försedd med argument och klagomål, beredd på lite diskussion eftersom jag hade använt skruvdragaren till att borra med och dessutom inte hade nåt kvitto kvar.
Men mannen som stod där tog bara upp skruvdragaren (efter att ha hjälpt tanten innan som letade efter en hörapparat som försvann ur sortimentet för 5 år sedan), vände på den, hittade ett annat fel och glatt småpratande på sjungande dalmål (+!) undrade han sedan om jag verkligen ville ha en sådan klent litet verktyg av dålig kvalité. Ner i katalogen, (kö bakom vid det här laget, men det märktes inte på honom) ”den där är bättre”. Tillgodoblankett, ingen fara, bara en liten kladd i kanten: ”kvitto saknas”.

Vill ni se Rätt man på Rätt plats: han heter Bo, kundtjänst, Clas Ohlson i Uppsala!

Förvånade mig själv häromdan genom att börja fila på ett rock-dreamteam. Jag satt i köket och så hade det väl gått nån 80-talsklassiker med Metallica eller nåt på radion.
Hittade resultatet nu, en liten lapp med följande laguppställning:

Lead: 1 Freddie Mercury, 2 Bruce Dickinson, (Tarja Turunen)
Choir: Bono, Bobby Kimball, Jon Bon Jovi
Lead guitar: 1 Mark Knopfler, 2 Gary Moore
Drums: Ian Paice
Bass: Steve Harris
Rhythm guitar: 1 The Edge, 2 Steve Lukather
Synth/Keyboards: 1 Jon Lord, 2 Tuomas Holopainen

men överlag så är det inte så värst hårda toner som hörs ur mina högtalare nu för tiden,
av de 22 mest spelade låtarna på datorn så är:
8 Missy Higgins,
4 Toto
Habib Koité, U2, Celine Dion och Mark Knopfler 2 var
och Bisi Kongo och Mammuth hade med varsin.
(Kan väl i och för sig bero på att jag bara har ett Missy Higgins-album, hade jag haft fler låtar så kanske jag inte hade spelat var och en av dem så ofta…[och ja, jag läser statistik! :P])

nä, nu har jag en handling, en mattskakning, en damning, lite plugg och ett muffinsbak att göra innan bönegruppen kommer.
Ha de gött!

"Kärlek: närvarhur?" eller "3e punkten"

Puh!
kommer in genom dörren. Hemma!

Tänker lite snabbt: vad göra nu?
numero uno: ringa pappa
numero dos: äta och sova
numero tres: hitta en trevlig flicka och leva lyckliga tillsammans i resten av…

HALLÅ!!! knäppgök.

men så har det varit,
det har varit i huvudet så ofta sista tiden:
hitta en tjej.
hitta den tjejen.
hitta hon.
och sen göra något av det hela.

Men (i alla fall i mina egna ögon) är jag värdelös på moment 1: hittandet.
och av det bristfälliga empiriska underlag som finns så kan man dra samma slutsats om moment 2: att göra något av det hela och få det till att bli något bra.

Det har till och med gått så långt så att jag för några dagar sedan stannade upp i zappandet och tittade nån kvart på en ”dejtingskolaförvärdelösamän”-dokusåpa på typ MTV, och inte för att skratta åt vare sig de värdelösa männen eller den idiot som producerar skiten, utan för att jag hoppades att de skulle säga något vettigt.

Okej,
(i ett försök till analys)
som jag fattat det så kan man antingen se det som ett spel, där det gäller att vara duktig på hittande och göranågotavande, skills som man tränar upp (vilket iof innebär tough luck för oss som inte tränade så mycket i de grenarna på högstadiet och gymnasiet)

eller så kan man se det som att kärleken flödar här och var och har man tur och är på rätt plats vid rätt tillfälle så träffar man den rätta, de rätta känslorna kommer direkt. Och i väntan på det så driver känslorna runt en till andra som också är rätt bra. Go with the flow och älska på så löser det sig.

Ja,
och både sidorna är fel, (eller båda sidorna är rätt)
och så ska man hitta nån sketans medelväg…

vad är det för en väg då?
- älska på avstånd, check, fel (högstadiet, läs: bli kär i någon, gå sen fram och säg hur det är)
- vara vän, check, fel (gymnasiet, läs: bli vän med alla tjejerna, bli sen kär i någon av dem, gå sen fram och säg hur det är)

och sen kan man i det första fallet roa sig med att pussla ihop ett självförtroende, i det andra fallet en vänskap.
och ”säga hur det är”-momentet kan ju också med fördel varieras för att man ska verka hemlighetsfullt intressant och inte bedjande desperat.

Nej,
nu är det mest destruktivt bakåttittande här…
Jag behöver hjälp,
eller i varje fall göra något för att hitta någon, så att jag i varje fall inte sitter som nu och är frustrerad över att jag inte ens gör något, (eller inte gör något seriösare i alla fall..)

det är ju ingen idé att jag sitter och kikar på tolvtaggare och tjejer med pojkvän,
dels är det dödfött och
dels visar det faktum att jag tycker lika mycket om flera stycken att jag egentligen inte tycker om någon av dem särskilt mycket (i alla fall inte på pojke-flicka-sättet.)

jag tror jag har fattat en sak: att jag inte kommer att bli lycklig förrns jag kan sätta henne i centrum, att vara med henne blir viktigast, inte att bli ihop med någon.

(eller kunna glömma hela behovet, med kärlek, sex och allt. troligt…)

tre små punkter satte igång en hel del, nu är det för sent att ringa pappa.
Äta, sova och ta resten imorgon.

Kram (och ni som är ihop ska bara veta hur lyckliga ni är! hum! :-P)