kris

Ibland tror jag att min hjärna har två lägen:
"helt lugnt" och "kris"

Vid "helt lugnt", alltså när man har god tid på sig att göra något, så är jag sjukt ineffektiv och får ingenting gjort. Sedan blir jag besviken på mig själv för att jag inte får något gjort.

När det är "kris" är det något som gör att jag inte kan göra saker så bra som jag skulle kunna, utan jag måste göra dem så bra som möjligt utifrån förutsättningarna. Då funkar jag som bäst! Jag är nog världsbäst på udda grenar som "högskoleprov utan förberedelse med alldeles för lite sömn"... När det är kris så måste sakerna göras, och med tanke på omständigheterna så blir jag nöjd oavsett hur jag får dem gjorda.

Ibland har det gått så långt så att jag hoppats att jag ska skada mig eller att något utanför min kontroll ska gå fruktansvärt fel. För om det jag just då gör ses som ett kris-läge, så är det jag gör bra nog! I så fall skulle jag vara duktig!


TILL SAKEN:

Nu har jag kommit i rejäl kris. Jag märker eftersom att jag halvt medvetet börjar räkna det närmaste dygnets vakna timmar och vad jag hinner... En kursare sa idag att "man jobbar bäst med kniven mot strupen". Nu känner jag 3 knivar, varav en har två blad...

- Jag har omprov på Makroteorin från Nek B på lördag kl 9-12.
- På Fek-kursen jag läser nu består en stor del av examinationen av att i grupp göra en utredning om ett företag. I måndags hoppade vårt företag av. Nu ska vi i princip planera en ny utredning, med nya företagskontakter, tills på fredag.
- I styrelsen jag sitter i har vi fått jobba en hel del på sista tiden. (Kan inte skriva mer än så.) Idag har jag dessutom fått veta att vi (jag som ansvarig + anställda) har lyckats missa 90 000 i kostnader och 70 000 i intäkter för förra året. (Det har "fallit mellan budgetarna".) Jag har alltså lyckats tappa bort 20 000 kronor. Tjugo tusen kronor.

Ibland kan jag bli gråtfärdig och vilja slå sönder saker av mycket mindre anledningar. Konstigt nog så känner jag mig nu helt kall. Jag reagerar inte känslomässigt. Det är bra, jag ska se till att sova ordentligt inatt så kanske jag kan fortsätta så här... (Hoppas jag kan somna i det här tillståndet, kanske måste släppa in känslorna en stund för att kunna det....)

Efter tentan på lördag så ska jag sätta mig på ett tåg till Mora.
Om jag hade vetat för två veckor sedan att allt det här skulle hända så skulle jag inte ha åkt till Mora. Nu tror jag att jag måste göra det för att orka fortsätta så här en vecka till efter att jag kommer tillbaka till Uppsala på tisdag kväll nästa vecka.

Be gärna för mig!
Jag har väldigt ofta glömt att be på sista tiden, även innan "krisen".

kram
(även om det känns främmande att kramas i det robotliknande tillstånd jag är i nu)

Ingen reklam tack

"INGEN REKLAM TACK
helst bara kärleksbrev"

Ibland plingar det till direkt när jag läser vissa saker - "det där blir ett bra 'dagens citat' för korridorsdörren". Som dagens ovan, hittat på Jonte A's blogg.

Sedan nu på kvällen så rasslade det till i brevinkastet.
Någon hade kommit med ett kärleksbrev! :)
Ett riktigt kärleksbrev med ett rött utklippt hjärta och en liten vers:

"Detta är ingen reklam,
utan detta är en stor
varm kram.
Läser dina citat varje da',
tycker att de är så bra.
Ett kärleksbrev du ville ha,
hoppas en liten kärleksdröm gör dig gla'."

och en hjärtformad drömkaka prydligt inslagen.

Jag blev så glad!
och jag ler fortfarande när jag tittar på det nu. :)

En glad 23-åring!

Nu är jag 23 år fyllda,

och igår och idag har varit de två gladaste och skönaste dagarna på länge!
Kunnat känna mig duktig och uppskattad, kunnat vara nöjd.

Igår kalas,
barnkalastema med ballonger och sugrör och ljus på tårtan. När jag var nere i Linköping hittade mamma gamla kalaslådan från när vi var små. Så igår hade vi tutor i munnen och små strutar på huvudet, precis som när jag fyllde 5, 6 eller nåt sånt!

Lagomt stök före och efter, städ och mat och prat och mera disk. Ovanligt men vanligt vardagsjobb. Har börjat uppskatta det, det där vanliga. Laga mat, städa, diska... Man får något gjort, något man kan. Behövs inte tänka så mycket, man bara gör det. Och nu med så gott sällskap! :)

Känna sig uppskattad, det ger så mycket energi! Röjde undan nästan allt direkt på kvällen, bara ballongerna som hänger kvar. (Undrar om det finns några barn i närheten som skulle bli glada över att få dem?)

Energi som räckte till idag. Skickat iväg mejl som legat och skavt i bakhuvudet en vecka. Suttit i skolan och pluggat med Jazz hela eftermiddagen, hon hjälpte mig förstå både det ena och det andra. Plötsligt känns allt möjligt igen, jag vill saker, inte bara borden och måsten.


Stekta gröna tomater, också ovanlig vardag. En go' film, sett den igen nu i halvtimmessnuttar emellanåt.

Apostlagärningarna 29 (en bibelskola) ska vara i Kongo-Brazza i höst. Är det dit jag ska?

Nu ska jag svara och tacka för alla födelsedagshälsningar,
och försöka sälja en bok,
och sedan sova gott

Halleluja för glädje och för vänner!

Köpenhamn och julesnö

Dags för lite gladare toner här!
Även om mina tankar senaste tiden förvirrats av en massa mer eller mindre onödig oro (över framtiden och vad jag egentligen tycker om stora delar av mitt liv) så är det viktigaste ändå att det varit jul!

Köpenhamn också ja,
åkte ner till klimatmötet med Svenska kyrkans chartrade museitåg tillsammans med 70 andra av Diakonias aktivister och massa annat kul folk. Gött att träffa alla igen! (från MUL, ettåringsåret, Rimforsa... stötte till och med på en "gammal tonåring" från Moratiden på tåget!)
Det var intressant och fascinerande att vara med i massprotesterna vid ett globalt toppmöte. Eller, protester förresten, engagemanget hos folkmassorna var ju inte MOT mötet, utan FÖR! Vi ville visa att det politikerna gör är viktigt och att vi tycker att det är viktigt att de gör det bra! På det sättet var det en väldigt positiv atmosfär, mängder med kreativa utklädnader och fyndiga slogans, och häftigt med ett demonstrationståg där man går med spanska ungsocialister och franska kärnkraftsmotståndare på ena sidan och ett gäng biskopar på den andra! [Jag måste nog inflika att klimatfrågan ABSOLUT INTE får bli en röd eller röd-grön fråga, då går vi käpprätt mot 4-5 graders uppvärmning! Det måste finnas en massa folk som älskar både klimatet och kapitalismen (och kärnkraften, för den delen...) för att klimathotet ska gå att avvärja! När vi sedan har ställt om till ett klimatneutralt samhälle, då kan vi (vi som överlevt...) sätta klasskamp eller skattesänkningar som nummer ett på den politiska dagordningen igen.]

Sedan gjorde ju tyvärr inte politikerna det särskilt bra. Jag är inte tillräckligt påläst för att skylla på någon, men EU's fulspel hjälpte ju inte direkt till... Att skylla på att det är länderna i Syd och Kina som försenar förhandlingarna när det var Danmark och EU (vilket i det här sammanhanget mer eller mindre borde betyda Sverige) som vill ändra i en massa saker som man redan kommit överens om på Bali för två år sedan känns fruktansvärt lågt. (Och min syn på global politik tog ytterligare några steg nerför cynismens mörka källartrapp...) Jag hade hoppats att all den prestige som Reinfeldt, Obama med flera hade lagt in i klimatfrågan skulle leda till resultat. Istället blev det ett desperat välputsat "det-är-i-alla-fall-inte-vårt-fel"-resonemang inför media.

Spelet inför media är ju ett kapitel för sig. "Green-washing" är ett ord jag lärt mig nu, alltså att se till att visa sig så klimatsmart och progressiv med forskning och sponsring som möjligt för att ingen ska titta på hur man egentligen tjänar sina pengar eller röster. Vattenfalls reklam på Rådhusplatsen i Köpenhamn är som ett dåligt skämt...

Mer detaljerat om vad vi gjorde i Köpenhamn finns på aktivistbloggen. Det här inlägget och inläggen runtomkring.


Jul, jul strålande jul. För det kom en massa snö till slut, till och med i Uppsala! :) Riktig vinter! Det har blivit en del åkande hit och dit, men betydligt lugnare än de senaste åren. Sedan jag åkte från Uppsala har det varit några dagars nedvarvning och klappköpande i Linköping och sedan juldagarna hos mormor i Örebro innan jag kom hit till Rimforsa för att fira igen hos pappa.

Hmm, hade tänkt skriva mer om jul, snö, syskon och annat som lyser upp livet, men nu börjar gäspningarna komma allt tätare och jag har redan fått slåss lite mot timern på pappas nätverk. (Och det gjorde mig nästan lite nostalgisk. Denna lilla tingest gjorde mig och Andreas fruktansvärt irriterade de helger och andra dagar vi var hos pappa. Timern stänger av nätverket klockan 23, med en felmarginal på sisådär en halvtimme, och har orsakat ett antal vrål och suckar när lunarstorm-mejl och andra av livets väsentligheter försvann i den lilla rutan där det stod "wireless network connection not found" eller något liknande...)

Så god jul och god fortsättning,
ut och njut av snön och kylan!

"Dagen är kommen,
kärlek triumferar!
Kom låt oss skynda
till Betlehem..."

Göra/Vara

Jag behöver lära mig att vara nöjd,
glad över det jag gör,
snarare än besviken på det jag inte gör.

"Älska din nästa som dig själv"
Jo, jag älskar mig själv,
men jag tycker inte så ofta om mig...

"Jag är det jag gör"
Hade inte tänkt på det förut,
men det är nog så jag ser på mig själv.
Existensberättigande by doing.
Eller, inte existens, snarare rätten att
vara nöjd genom att nå upp till en självbild.
Något skimrande ideal..

"Man kan inte göra stora saker,
bara små saker med stor kärlek"
Jag gör för många saker,
det blir en sån liten del kärlek i varje sak att den kanske inte syns.

"gör mig inte till en hjälte,
för hjältar faller hårt.
jag vill leva nära marken,
så nära som det går,
så nära ditt hjärta som jag får"

jag försöker göra mig själv till hjälte istället..
dömt att misslyckas på alla sätt och vis

nej, nu ska jag göra något,
så att jag får något gjort i alla fall...

en god långhelg

I 77 timmar har jag först och främst varit Diakonia-aktivist.
En härlig helg, späckad utan att vara stressig (förutom idag måndag framåt kvällen).

Trevligt folk, viktiga saker, god gemenskap.

Nöjd

Imorgon ska jag bli ekonomie studerande igen.

Men först ska jag sova gott.

kram

090926

Nu känns det bra, och jag är på gott humör.
Nu kan jag skriva.

Lite så har det känts. Är på väg att skriva men: Nej, det blir för mycket självömkan och förvirring. Speciellt den här veckan, varit sjuk, och stressad utan att få något gjort. Den där värdelösa stressen som inte ger något. Då jag hade fått lika mycket gjort även om jag struntat i allt och kunnat slappna av.

Men nu känns det bra. Känslan kom igår kväll nån gång. Febern hade gett med sig, nästäppan också och jag hängde tvätt, dansade runt lite till Mammuth och tittade på Skavlan.

Och lite nöjd kan jag nog vara. Vi, Victoria H, Maria J och jag, fixade tre kongokvällar för scouter i Valsätrakyrkan. De fick sätta upp myggnät, bära på huvudet, skala jordnötter… Ledarna var nöjda, och scouterna också tror jag. Och jag lagade kongolesisk mat och pratade om mat, vägar, mobiltelefoner, handelsvillkor… Det funkade trots febern. Adrenalin är bättre än Alvedon! (Men jag brände mig rätt ordentligt. Jag är barnslig nog att tycka att en brännblåsa stor som en liten vit böna på fingret är rätt rolig. Men innan blåsan, och nu efter, är det lite småjobbigt. Kan dessutom skryta med ett vackert marmorerat mönster i mörkrött på underarmen!)

Men skolan blev det inte mycket med, så ligger ytterligare en bra bit efter nu. Tror jag får börja se det som ett jobb: gå till skolan och plugga där, även om jag inte har några föreläsningar. Göra mina timmar varken mer eller mindre, SEDAN gå hem och vara ledig PÅ RIKTIGT eller göra Diakonia- och Fair trade center-saker. Eller tänka på framtiden…

Känns för tillfället bra på den fronten. Nu känns det objektivt bästa alternativet, att läsa ”vanlig” redovisningsekonom till kandidatnivå, helt okej. Andra dagar känns det helt förskräckligt och omöjligt tråkigt. (Som den där dagen i somras då jag tackade ja till Nek B istället för Fek B.) Handel är det som engagerar mig, men finns det jobb i det? Nationalekonomer som kan handelsavtal, är det något som behövs eller klarar statsvetarna och politikerna det själva? Det är några frågor som jag ska försöka svara på innan 15:e oktober. Eller så behöver jag mer tid… Någon slags paus, folkhögskola/bibelskola…
Vi får se, helt enkelt!

Hmm, mycket navelskådning det här. Uppdämt socialt behov efter en vecka med näsdroppar och mjukisbyxor… Skönt träffa lite folk tidigare idag: hjälpte Sarah och Jonatan att flytta. Håhåjaja, folk gifter sig, får barn och flyttar härifrån…

Dagens citat:
”Planera därför er studiegång väl.” (Nek institutionens studiehandbok)

Jag har tagit en paus från att sätta upp Dagens citat på korridorsdörren varje dag. Och någon annan har tagit vid! Finfint! (Notera dock att denna person inte riktigt har min ambition att vara både roande, oroande och politiskt aktuell. Å andra sidan kanske det inte var det som folk uppskattade…) Men mysteriet är inte löst, frågan lyder: vem är denna nya anonyma citatredaktör?

”Frrrågan lyder, frrrågan lyder: Hurrr många buulltar finns de i Ölannsbrrron?”
”Vem blirr årrrets jorrrdgubbsodlarrre?”
”RRRabbadabb!”

ÖSK slog faktiskt Ka-almarrr EffEff, hi hi!

kram och hej!