På väg mot Burkina

Nej, inte bokstavligen,
men det är dit, till Burkina Faso, till måndag, som alla planer sträcker sig..
Inte där än,
sitter med en kopp kaffe och väntar på att tvätten ska torka.

Kaffe förresten, mitt (miss)bruk tar sig nya uttryck: nu kan bara lukten eller det hemtrevliga kluckandet från bryggaren ge mig de där lustkänslorna som kommer med första klunken...
Undrar om de dricker kaffe i Burkina?


Lite Afrikakänsla har det varit här i korridoren också. Saliou var i Burundi över lovet och kom tillbaka med vackra skjortor, matbananer och maniokblad (Saliou börjar också kalla det för saka-saka [som man säger på kikongo], han tycker väl det låter roligt!)


Nationalekonomi A, första veckan.
Vi har en väldigt bra och pedagogisk föreläsare.
Han tar det hela väldigt grundligt från början,
så jag har skippade senaste och läste mina anteckningar från Economics på IB istället. (Jag visste väl att jag skulle få nytta av dem nån gång!)
Nej, jag ska inte klaga. Det är ju perfekt att den kurs som bara är repetition kommer då jag ska åka iväg, och att det första obligatoriska momentet kommer precis när jag kommit tillbaka! Lite för perfekt för att jag inte ska misstänka lite inblandning uppifrån, tack Herre!

ja, det var nog det jag hade på hjärtat,
lev väl så ses och hörs vi!
kram/sam

Jul och nyår

Tillbaka i Uppsala,
efter (räknar efter...)
6 tågresor och 3 bildito mellan de 6 olika platser jag sovit på nu under lovet.

Det blev en bra jul,
ingen stress eller ångest över att vara på fel ställe. Lagom doser av kusiner och andra på båda sidorna. Och quality time med brorsor, grand-päron och mamma.

Det stressmoment som ändå fanns var inför min annandagspredikan. Jupp, både kongobilder och en regelrätt predikan skulle det bli, i Harbo utanför Uppsala. Och med Herrens hjälp gick det också, även om det blev ännu en innankväll då jag skrev om det mesta jag tänkt i förväg... Martyrerna, kopplat till att det viktiga inte är hur mycket vi ger, utan att vi ger Gud allt vad vi är.

Julklappar? Ett tema: Spel!!
Så jag ser fram emot mer tärningssvingande här framöver!

Nyårsläger,
med mina "gamla tonåringar" och andra i Åsen, Älvdalen.
Gött,
den där närheten till Gud som jag så väl behöver,
några utmaningar,
härliga ungar! (jag kan bli så impad av vissa 14-15-åringar som redan kommit så långt!),
underbart krispigt kallt vinterväder (stjärtlapp i skoterled i 15 minus, jag var 7 år igen och yngst av allihop),
och bilkörning nerför hala backar med en fullpackad takboxförsedd minibuss,

det är livet!!!

Den där lägerbubblan, det är vi, där, i vintriga Åsen med resten av världen utanför ett skal av varm gemenskap och kall snö.
Små sting av avundsjuka när de finner varandra, det är så mycket lättare då, innan de blir äldre... men vill jag byta tillbaka? Nej, jag är glad att jag inte är 14 igen.
Så mycket att göra, men ändå inte den här vanliga stressen som faller över mig så fort jag är tillbaka i vardagsförnekandet, istället lättnad och tid.

På ett sätt märker man inte hur bra lägret kan kännas förrns sista dagen, och andra och tredje dagen efter att det är slut.

Kånåholsarna, en mindre men mer påtaglig variant av kärleken till ens familj...

Gud är god. och Gud är här.
Både i det lilla träkapellet, i bibelcentret och i det högkyrkliga.
Jag behöver (bara) ta mig tid att söka Honom, låta Honom ta tid och ge mig så mycket mer.

Hoppas de minns att Gud inte är kvar på kvällsandakterna, utan kvar i dem.

Nu ska jag be.

kram och Guds rika välsignelse
/samuel