Kan inte sova

Söt
Det är nog det jag vill vara.
söt

”Oh Sam, you’re so sweet!”
Det brukade Oriana säga ibland.
Då var jag nöjd. Den rollen tyckte jag om.

Rätt man på rätt plats

Ibland kan man bli irriterad på folk som man tycker har alldeles fel jobb: busschaufförer, lärare eller kassörskor som inte hittar, inte är det minsta pedagogiska eller bara allmänt otrevliga.

Men man kan också stöta på människor som verkligen verkar vara på sin rätta plats. Jag skulle till Clas Ohlson för att reklamera min skruvdragare som drog snett. På väg ner för rulltrappan var jag försedd med argument och klagomål, beredd på lite diskussion eftersom jag hade använt skruvdragaren till att borra med och dessutom inte hade nåt kvitto kvar.
Men mannen som stod där tog bara upp skruvdragaren (efter att ha hjälpt tanten innan som letade efter en hörapparat som försvann ur sortimentet för 5 år sedan), vände på den, hittade ett annat fel och glatt småpratande på sjungande dalmål (+!) undrade han sedan om jag verkligen ville ha en sådan klent litet verktyg av dålig kvalité. Ner i katalogen, (kö bakom vid det här laget, men det märktes inte på honom) ”den där är bättre”. Tillgodoblankett, ingen fara, bara en liten kladd i kanten: ”kvitto saknas”.

Vill ni se Rätt man på Rätt plats: han heter Bo, kundtjänst, Clas Ohlson i Uppsala!

Förvånade mig själv häromdan genom att börja fila på ett rock-dreamteam. Jag satt i köket och så hade det väl gått nån 80-talsklassiker med Metallica eller nåt på radion.
Hittade resultatet nu, en liten lapp med följande laguppställning:

Lead: 1 Freddie Mercury, 2 Bruce Dickinson, (Tarja Turunen)
Choir: Bono, Bobby Kimball, Jon Bon Jovi
Lead guitar: 1 Mark Knopfler, 2 Gary Moore
Drums: Ian Paice
Bass: Steve Harris
Rhythm guitar: 1 The Edge, 2 Steve Lukather
Synth/Keyboards: 1 Jon Lord, 2 Tuomas Holopainen

men överlag så är det inte så värst hårda toner som hörs ur mina högtalare nu för tiden,
av de 22 mest spelade låtarna på datorn så är:
8 Missy Higgins,
4 Toto
Habib Koité, U2, Celine Dion och Mark Knopfler 2 var
och Bisi Kongo och Mammuth hade med varsin.
(Kan väl i och för sig bero på att jag bara har ett Missy Higgins-album, hade jag haft fler låtar så kanske jag inte hade spelat var och en av dem så ofta…[och ja, jag läser statistik! :P])

nä, nu har jag en handling, en mattskakning, en damning, lite plugg och ett muffinsbak att göra innan bönegruppen kommer.
Ha de gött!

"Kärlek: närvarhur?" eller "3e punkten"

Puh!
kommer in genom dörren. Hemma!

Tänker lite snabbt: vad göra nu?
numero uno: ringa pappa
numero dos: äta och sova
numero tres: hitta en trevlig flicka och leva lyckliga tillsammans i resten av…

HALLÅ!!! knäppgök.

men så har det varit,
det har varit i huvudet så ofta sista tiden:
hitta en tjej.
hitta den tjejen.
hitta hon.
och sen göra något av det hela.

Men (i alla fall i mina egna ögon) är jag värdelös på moment 1: hittandet.
och av det bristfälliga empiriska underlag som finns så kan man dra samma slutsats om moment 2: att göra något av det hela och få det till att bli något bra.

Det har till och med gått så långt så att jag för några dagar sedan stannade upp i zappandet och tittade nån kvart på en ”dejtingskolaförvärdelösamän”-dokusåpa på typ MTV, och inte för att skratta åt vare sig de värdelösa männen eller den idiot som producerar skiten, utan för att jag hoppades att de skulle säga något vettigt.

Okej,
(i ett försök till analys)
som jag fattat det så kan man antingen se det som ett spel, där det gäller att vara duktig på hittande och göranågotavande, skills som man tränar upp (vilket iof innebär tough luck för oss som inte tränade så mycket i de grenarna på högstadiet och gymnasiet)

eller så kan man se det som att kärleken flödar här och var och har man tur och är på rätt plats vid rätt tillfälle så träffar man den rätta, de rätta känslorna kommer direkt. Och i väntan på det så driver känslorna runt en till andra som också är rätt bra. Go with the flow och älska på så löser det sig.

Ja,
och både sidorna är fel, (eller båda sidorna är rätt)
och så ska man hitta nån sketans medelväg…

vad är det för en väg då?
- älska på avstånd, check, fel (högstadiet, läs: bli kär i någon, gå sen fram och säg hur det är)
- vara vän, check, fel (gymnasiet, läs: bli vän med alla tjejerna, bli sen kär i någon av dem, gå sen fram och säg hur det är)

och sen kan man i det första fallet roa sig med att pussla ihop ett självförtroende, i det andra fallet en vänskap.
och ”säga hur det är”-momentet kan ju också med fördel varieras för att man ska verka hemlighetsfullt intressant och inte bedjande desperat.

Nej,
nu är det mest destruktivt bakåttittande här…
Jag behöver hjälp,
eller i varje fall göra något för att hitta någon, så att jag i varje fall inte sitter som nu och är frustrerad över att jag inte ens gör något, (eller inte gör något seriösare i alla fall..)

det är ju ingen idé att jag sitter och kikar på tolvtaggare och tjejer med pojkvän,
dels är det dödfött och
dels visar det faktum att jag tycker lika mycket om flera stycken att jag egentligen inte tycker om någon av dem särskilt mycket (i alla fall inte på pojke-flicka-sättet.)

jag tror jag har fattat en sak: att jag inte kommer att bli lycklig förrns jag kan sätta henne i centrum, att vara med henne blir viktigast, inte att bli ihop med någon.

(eller kunna glömma hela behovet, med kärlek, sex och allt. troligt…)

tre små punkter satte igång en hel del, nu är det för sent att ringa pappa.
Äta, sova och ta resten imorgon.

Kram (och ni som är ihop ska bara veta hur lyckliga ni är! hum! :-P)

Luca Brasi sleeps with the fishes, Sammy boy sleeps with the figures...

Mycket matte blev det tillslut,
på kvällstid istället!

Fixade precis onlineduggan :)
(visserligen på andra försöket [av tre möjliga], men i alla fall!)

Visa pour les beaux jours och Je lui dirai - Celine Dion är inte bara bombastisk ballad utan riktigt trevliga små gladlåtar också!

Bergochdalbanehumör,
för tillfället på topp!
allt känns möjligt att fixa: allt protokolläsande till BU-mötet i helgen, allt plugg...

Just det!
Får antagligen jobb i sommar också!
Ska till Stenhagens äldreboende i övermorrn (onsdag),
och jag har väldigt svårt att inte ta ut något i förskott.

På sista tiden har jag nästan känt att det skulle vara jobbigt med en vårdsommar, och hellre velat ha kontorsjobb. Men nu blev jag så glad ändå!
Nu kan jag ju stanna i Uppsala också, och det vill jag nog (så mycket som drar i Linköping också, men lite mer här tror jag!)


Hmm,
en snabbresumé av långhelgen kanske är på sin plats:
- valborgsfrukost på hårt underlag med fin utsikt över kraschlandande frigolitbåtar
- sillunch med matjesprovning i sommarsol
- mössa på, vårsång och glass innan brasa och mera sång
- Demo-tåg med Maria och bolivianer: "Alerta, alerta, alerta que camina..." "Les pueblos unidos jamas seras vancidos", man behöver inte kunna stava, bara hojta och härma!
- cykeltur och lite vandring till mysig övernattning. Eld att samlas runt, och prata.
- Jesusmanifestation, inte lika klatschiga slagord, men desto mer spontansång! Härlig gudstjänst, men lite jobbigt att stå så länge. Vi svenskar är lite veka!
- Mamma-besök, Johannes med upp för första gången. Kyrkobesök och lite turistande med två steglitsar (-er?, -or?) som avslutning.

Nu har det precis blivit tisdag: sovdags!

"Je me sens libre, libre..." trots att jag borde ha legat i sängen en stund redan.

Roxette

Det finns tendenser, bra tendenser och sämre

7 månader, det är väl dags nu...

men jag borde ju inte vara nedstämd,
lite tillförsikt är snarare på sin plats!


För övrigt så borde jag låsa in mig och jobba hela veckan.
men har nog inte psyke till det,
eller inte självdisciplin heller för den delen

sova och äta,
jobba lite så man känner sig lite duktig,
och en blick då och då.
Så ska jag bli glad