Från Kongo till Lidingö och vidare...

Läs kongodagboken på http://www.missionskyrkan.se/templates/Page_...

Det kändes konstigt att åka tillbaka till Sverige. Först sega trötta timmar med mycket irritation, sedan glatt födelsedagsfirande vid tolvslaget (etiopisk tid!) för Johanna, 20år, på gaten till vårt försenade flyg. Men också en kaffemaskin går att laga (det är vad ”mekaniska problem” betyder i ett kaffeälskande land!) och planet kan lyfta mot Rom och ett grått och kallt Arlanda. En massa poliser är det första vi ser. Så skönt att de får en att känna sig trygg, och inte osäker som när man sett en kongolesisk polis under de senaste fem veckorna!

När vi kom från Kongo bar det först av hemåt. Andreas hade just fått körkort och körde glatt och hämtade mig. Han var inte lika glad över bucklan på mammas volvos högra bakdörr. Det är ju lite trickigt att backa in i garage...

Jag trodde att jag skulle vilja träffa alla kompisar jag kunde och berätta så mycket som möjligt när jag kom hem. Istället var det skönast att bara vara hemma, träffa bröderna och Anna, sova. Det var nästan roligt att laga mat och diska igen. Så brukar det aldrig kännas när man är hemma hos sig, bara när man är borta. Jag kanske verkligen har flyttat hemifrån nu, också mentalt.

Håret åkte av innan resan och efter var det skäggets tur. Men jag hade inte trott att jag skulle vara så solbränd, istället för ett rödaktigt skägg blev det en vitaktig kontur! Nu har jag börjat vänja mig, både vid att blir bemött som några år yngre än tidigare (det är faktiskt skillnad!) och när jag råkar se mig själv i en spegel nånstans.

Tillbaka till Lidingö, träffa dom andra och prata om allt vi gjort. Sortera bilder blev lika mycket att gå igenom minnen. Vi har pratat en hel del om hur vi kände oss därnere, rika, vita mundele som alla ville ha kontakt med och pengar av. Och hur man känner sig nu, om man ska ha dåligt samvete för att vi lever som vi gör eller vad man ska ha dåligt samvete för. En sak som är läskig är hur lätt man glömmer de människor man visar bilder på och berättar om. Det är ju riktiga människor, som vi träffat och pratat med, och som fortsätter att leva sina liv, under samma förhållanden. Det är ingen krissituation, det är deras vardag, och miljoner andras. Dom finns precis just nu. Klockan är lika mycket i Kongo, vi kan lätt föreställa oss vad de gör där, just nu.
Det gäller att komma ihåg att inte blunda, att inte glömma. Det borde inte vara svårt!

Tillbaka till Lidingö, och bearbetning, både mentalt, med drama och annat kul, och bearbetning av allt material. Utställning, seminarium och församlingsbesök att förbereda, bildspel att sammanställa. Lite tight, men det har gått bra. Så smidigt när man bor ihop på skolan eller på gångavstånd därifrån.

MR-dagarna på Stockolmsmässan i Älvsjö.
Alla möjliga seminarier och föreläsning om Mänskliga Rättigheter på ett eller annat sätt. "Kongo med våra ögon", vårt 20-minuterspass, var inte så välbesökt, men att sen få traska runt som deltagare och lyssna på "proffsen" var jättehäftigt! Kvinnor i afrikanska krig, Världsbankens ansvar för MR, teologi ochmänniskovärde, krigsmotståndet i USA... Mycket intressant att höra om!

Och innan dess var det ju årsmöte för SMU. Nu har vi gått samman med ungmetodisterna och ungbaptisterna i federationen Equmenia! Kul att träffa folk: SMU-personalen, gamla ettåringar, mina Mora-ungdomar och att som BU springa runt i federationsuniform (så går det när en annan ledamot är StarTrek-fantast!)

Sedan var det fotbollskväll nu i onsdags. Annie, Maria, Frida, Olof och jag åkte till Råsunda för att att stå och hojta och vifta på södra stå. Sverige slog Lettland med 2-1, gött! Ingen höjdarmatch spelmässigt, men riktigt kul när Edman och Ljungberg drar igång spelet på kanten i mitten på andra, och man står 10 meter därifrån!

Nu i helgen var jag tillbaka i Linköping. "RättVis Helg" med seminarier och föreläsningar om klimat och utveckling. Dom olika liven flyter ihop, hemma men med nytt folk.

Jag ska inte sluta med ett löfte om att skriva oftare,
för det kommer jag ju ändå inte att hålla.

men nästa blir förhoppningsvis lite mer lättläst iaf!

nae, nu får det va bra.
Ha de gött!
Bed och arbeta!
Sov gott!
Ta er tid att... tja, ta en promenad eller bara stänga av tvn och titta på ett träd en stund.
kramas, det är också trevligt. Baptisterna är bäst på kramringar, btw.
nu är jag trött,
men lite småstolt över att jag till slut skrivit något om dom här sista veckorna.

Gud välsigne er!
/sam