fredag 29 juni 2007

Känslor, semester och banankartonger

Är i Rimforsa nu, sitter i mitt rum hos pappa och trängs med åtta banankartonger, två ryggsäckar, en dammsugare och min mikro. Flyttade från Mora i förra veckan, lite lagom kaotiskt: var klar med städningen 35 minuter innan tåget skulle gå… Räddad av en Kånåhols-pojkvän med bil, men 5 minuters ompackning i kyrkan har gjort att jag har noll koll på om vissa saker befinner sig i Rimforsa, Linköping eller Mora nu för tillfället….

Visshet, eller inte… Hoppet kom, och gick, och kom igen… Kort sagt så finns det något som drar upp mot Mora igen… :P För att vara lite poetisk så känns det som om jag har ett litet hål i bröstet. En bit någonstans i hjärttrakten är kvar där uppe hos…

Så jag tror den senaste veckan är den i mitt liv jag varit mest ute på msn…

Semester har jag nu… men jag känner mig inte ledig, har så svårt att vila, släppa, slappna av…. Beror visserligen på ovanstående, men också att jag har så svårt att göra det jag ska (läs: Kongorapport) för att känna mig ledig sen, utan slöar istället med en klump i magen och måsten i bakhuvudet… Inte så nyttigt i längden!

Sen är det ju massa jobbsaker som det rings och mejlas om ändå… Jiiingi och sommarfredagarna, ansvar som ligger på mig att samordna fast jag är ledig, inte så bra det där…

Njuta av sommaren, jodå lite regelrätt semestrande med mamma och bröderna har det blivit: safariparken och tropicarium på Kolmården, chokladfabriken i Ljungsbro och picknick vid Nykvarns sluss. Dessutom lite volleyboll i Lambohov med Andreas kompisar

Men Midsommar blev lugn, lagomt vad jag orkade. Matlagning, prat och baldvd hos Anna L i Hjulsbro. Skönt!

Annars har jag inte träffat nåt folk… Lite illa faktiskt, men har känt mig för stressad av allt och ingenting för att känna behovet… men får se till att ta tag i det nu, skicka iväg några mejl och sms och höra vad folk har för sig!

Lite trött… eller mycket.

Ska nog försöka lägga mig nu.

Savage Garden eller Mark Knopfler?

Inte mycket hårt nu för tiden, är för trött kanske, eller för…
ska jag våga skriva ordet? kär

Gräset är grönare i andra änden av 5½ timme på tåg,
borde kanske se till att njuta av att vara här istället.

Och av att jag faktiskt är ledig, mer tid till Johannes, Anna, Gud, läsa, be, sova…

God natt!
/kramsjuk samuel

If I said ”voff”, what would you reply? :P

söndag 17 juni 2007

En Tom stuga

”I’ve got nothing to say today,I used my words up yesterday.”

Beredningsutskottsmöte i Stockholm fre-lör,lite hektiskt men ett skönt avbrott.
Lite vägledning om framtiden efter nyår också.


Mamma kom idag, och en kärra, och Lasse och Andreas.
Nu är stugan nästan tom.
Mycket packande är slut, städning kvar.


Det känns att det närmar sig slutet.
Jag är trött.
Finns inte mycket av den där glädjen och viljan som driver framåt.
Ansvar och Jiingi känns inte kul, bara tröttande.
Det kanske inte beror så mycket på ansvaret i sig, som på att jag inte har tagit vara på tillfällena att vila ut.


Att se fram emot…
Det kan vara den känslan jag saknar.


Jo, jag ser fram emot.
Men till något på ett sätt mindre,och hur värdefullt det är, det är så svårt att säga.


Jag måste, och vill, få till allt som behövs till Jiingi, helst imorrn.
Vill bara släppa, slippa det sen…


”Life is life, na-na na na na”

“Tomorrow will come, nighttime will go away and a new day will help you to smile again”

“When we all give the power, we all give the best”
Jo, det är kanske där skon klämt. Att jag inte gjort det. Och om jag inte gjort det jag ska på jobbet, så har jag fått göra det senare…

”Everyone has gone bananas” – de sista orden på samma låttext som inledde.

Djupt lila bananer, jo, det är ju ganska galet.


Men om jag tar mig i kragen, ber och diskar så känner jag mig nog bättre.

Gud är ju god och jag är frisk.
Och klagan gör mig ju knappast gladare!

Livet är ju egentligen ganska bra om man tittar lite närmare på det!


Lovsång.
En kram skulle också sitta fint.

Halleluja och slut på flummet.
God kväll!

måndag 4 juni 2007

visshet...

visshet...

inget hopp kvar, det kommer inte att bli så...

men heller ingen oro,
det är kanske bäst så,
så som det blir.
Jag hade nog inte mått bra av det,
i varje fall inte i längden, inte andra parten heller...

Life goes on,
it always will...

den frasen var det länge sedan jag hade i huvudet,
borde plocka fram den igen,
nu har jag nog självdisciplinen att gå vidare!

För att ta något annat,
nu är det sommar!!!

Stora (afrikanska???) spindlar i diskhon och duschen, men tror de är döda nu...

Lennartssons syster i Teamev.-tidningen,
Halleluja Amen!

Gud verkar, här och nu!
Det gäller att komma ihåg det, låta ljuset bryta igenom all ynklig självömkan,
låta sig användas!

"Here comes the summer sun..."
än blir man glad över sommarradioskvalet

men lite lovsång är ju ännu härligare,
synd att jag inte har något Hillsong i datorn...

"God is great,
sing his praise,
all the earth,
all the heavens!"

En märklig blandning av känslor...

Skönt att slippa laga mat iaf!

kram/sam